Snart dags att börja jobba igen

Jag kan inte fatta att det bara är en dryg vecka kvar av min sjukskrivning och därmed snart dags att börja jobba igen. Det har på sätt och vis varit en på flera sätt händelserik sjukskrivning, där jag hunnit med såväl sex veckors strålbehandling som att flytta. Strålbehandlingen var tuff och jag har verkligen behövt de veckor av sjukskrivning som följt efter behandlingens slut. Det är först sista dagarna som jag känt att jag sakta börjar känna mig redo att faktiskt återgå i arbete. Jag är fortfarande fumlig i händerna, men känner att det ändå inte riktigt hindrar mig från att börja jobba igen. Det är inte så illa att jag inte tror att jag klarar av att jobba, men det är ändå rätt påtagligt. Jag tappar saker och har lite svårt med finmotoriken i fingrarna, något som känns lite extra påtagligt när man ska göra pillriga saker. Visserligen arbetar jag mycket via en dator på jobbet, men jag tror att jag kommer fixa detta galant trots allt när det väl är dags att börja jobba.

Nu är det dags att vänja sig av med tillvaron som sjukskriven. Det blir inte längre några sovmorgnar följda av långfrukostar med morgontidningarna i näven. Det blir inte längre nattmanglingar med TV-serier från olika streamingtjänster eller vanemässigt kaffedrickande klockan tre.
I alla fall jag själv faller snabbt in i olika vanor och det är lätt att vänja sig vid att bara vara hemma. Man kommer in i en lunk och faller in i tillvaron att inte ha några tider att passa och ett jobb att gå till. Hade jag varit arbetslös hade det hela förmodligen varit något helt annat, men nu ser jag ett slut på att bara gå hemma och vet att jag börjar jobba som vanligt igen i slutet av mars. Jag har en svag känsla av att jag skulle bli uttråkad om jag faktiskt gick hemma jämt, framförallt om jag var i sitsen att faktiskt kunna jobba, men inte får något jobb.
Jag tror att jag rätt snabbt skulle klättra längs väggarna om jag gick långtidsarbetslös, eller för den delen långtidssjukskriven. Jag vill liksom ha en vardag där man går till jobbet med jämna mellanrum. Att sedan vara sjukskriven – som jag nu varit – under en mer begränsad period är något helt annat. Då är det lättare att slappna av och faktiskt ägna sig åt att kurera sig. Jag kan villigt erkänna att det varit skönt med denna sjukskrivning och faktiskt ha tid att återhämta sig efter den påfrestande strålningsbehandlingen. För den tiden har verkligen behövts.
Även om det kommer kännas konstigt och ovant, så kommer det också vara skönt att börja jobba igen och återgå till en mer normal tillvaro. Jag hade nog börjat bli uttråkad om sjukskrivningen varit längre än de 12 veckor den nu legat på.