Vem som helst får faktiskt inte vara min vän på Facebook

Det där med sociala medier är inte alltid helt enkelt. Folk blir som förbytta så fort de hamnar bakom ett tangentbord, skymd av en skärm och inte har en levande person framför dig, utan du kommunicerar genom datorn. Det där med social kompetens tycks totalt försvinna när man sitter gömd bakom en dataskärm.
Det lustiga är att personer som jag i verkliga livet – utanför internet – kan uppleva som trevliga, snälla och socialt kompetenta visar helt andra sidor när man kommunicerar på till exempel Facebook. Plötsligt kan det komma riktigt otrevliga kommentarer från dessa personer, kommentarer som jag tvekar på om de skulle komma med om man satt ansikte mot ansikte.

Jag kan upplevas som stenhård vad det gäller vissa saker i mina sociala kanaler. Vid det här laget har jag faktiskt tappat räkningen på hur många jag plockat bort från min vänlista på till exempel Facebook för att jag tycker att vederbörande uppträtt olämpligt eller otrevligt. Det spelar ingen roll vilken relation vi har utanför internet – uppträder du olämpligt i mina sociala kanaler åker du ut och därmed basta. Jag har bland annat plockat bort flera både nuvarande och tidigare kolleger från Facebook, så det görs verkligen ingen pardon.
Detsamma gäller om du ventilerar åsikter om att du exempelvis sympatiserar med Sverigedemokraterna eller liknande partier. Att vara SD-sympatisör behöver i sig inte göra att du plockas bort, men det ökar risken markant. Framförallt om du sprider en massa dynga som dyker upp i mitt flöde.
Jag vill helt enkelt bli glad av att kolla mina sociala medier, jag vill ha en positiv känsla i magen när jag loggar ut. En sådan känsla får jag inte av otrevliga kommentarer eller inlägg som innehåller rasism och/eller annan dynga.

Det roliga i kråksången är hur vissa reagerar när jag tar bort dem från Facebook. Många tycker till exempel att deras yttrandefrihet inskränks av jag inte vill vara vän med dem på Facebook längre. Jag kan verkligen inte annat än småle åt personer som så fatalt missuppfattat begreppet yttrandefrihet. Att vi har yttrandefrihet betyder absolut att får yttra vad du vill utan att det ska ge negativa effekter. Alltså i bemärkelsen att staten inte förföljer, fängslar eller på annat sätt hindrar din yttrandefrihet. Lagen säger ingenting om hur du har rätt att sprida dina åsikter.
Din yttrandefrihet hindras inte för att insändaren till tidningen inte publiceras, din kommentar på Facebook, en hemsida eller blogg plockas bort eller refuseras. Det är först när du inte får ge ut en tidning med ett visst ämne refuseras, eller när staten förbjuder dig att till exempel driva en blogg eller en hemsida med hänvisning till innehållet. Att du inte får kommentera ett blogginlägg eller något på Facebook kränker helt enkelt inte din yttrandefrihet, så enkelt är det.
Jag brukar hänvisa dessa personer till ett inlägg som jag skrev för ganska länge sedan, men som tydligt klargör just det där med yttrandefrihet. Du kan helt enkelt inte kräva att andra ger dig en plattform för att sprida dina åsikter. Censur är helt enkelt en förhandsgranskning från statens sida och/eller när en specifik åsikt uttryckligen är förbjuden. Om du vill ägna ditt liv åt att tycka att alla muslimer är parasiter får du göra det, men du får sprida din åsikt på egen hand.

Så kort och gott är det inte en självklarhet att få vara vän med mig på Facebook – eller kommentera min blogg, mina tweets på Twitter eller vad jag lägger upp på Instagram. Vill du det, får du helt enkelt sköta dig. I annat fall får du finna dig i att bli bortplockad – eller till och med blockerad i värsta fall.