Sociala medier tar verkligen fram det sämsta hos oss människor ibland. Vi ställs inför konflikter som vi nog inte ställts inför tidigare. Det blir plötsligt mer påtagligt när någon har knäppa/obekväma åsikter, inte vill vara din vän längre eller gör bort sig offentligt.
Ta en kompis till mig som exempel. För fem år sedan insjuknade jag i cancer och efter viss tvekan, offentliggjorde jag mitt insjuknande på Facebook. Jag och min kompis har stått varandra nära under åtminstone 10 års tid – i alla fall om du frågar mig. Vi har gråtit på varandras axlar, snackat knäppa pojk-/flickvänner, lånat ut pengar till den av oss som haft det knapert nån månad – och så vidare. Men när jag offentliggjorde min sjukdom, kom en enda, kort kommentar från min vän: “Hoppas det blir bra!”. Ingenting mer. Under hela min sjukdomstid blev jag uppringd eller på annat vis kontaktad av före detta flickvänner, gamla klasskompisar som jag inte pratat med på 20 år, före detta grannar – ja, alla möjliga personer som jag inte väntat mig skulle höra av sig, men som ändå gjorde det för att kolla hur jag mådde och peppa mig. Men inte min vän, som förblev helt tyst. Tiden gick, jag blev frisk, men hörde fortfarande inte ett ljud. Jag skickade enstaka SMS och mejl och kollade läget med henom, men fick bara kortfattade svar.
Slutligen kunde jag nu konstatera att hen sonika blockat mig på Facebook. Inte ett ord om varför, inte ett knyst. Jag kan själv inte komma på att jag sagt eller gjort något som kunnat såra vederbörande. Vi har väldigt likartade åsikter om saker och ting, så jag har svårt att se att hen skulle tycka att jag har alltför obekväma åsikter. Jag har valt att inte lägga någon energi på det hela – personer som inte vill umgås med mig, tänker jag inte tjata på för att de ska ändra sig.
För 20 år sedan, hade detta förmodligen bara passerat som någon som bara slutat höra av sig. Men idag får jag det svart på vitt att jag plötsligt blir blockad, att någon faktiskt inte längre vill umgås med mig.

Det finns säkerligen en väldigt bra anledning till att min för detta vän agerat som hen gjort. Och även om jag föredragit att få höra denna förklaring istället för att sonika bara bli blockad, så lägger jag inte ner särskilt mycket energi på att grubbla över det hela.
I ärligheten har jag tagit bort folk från Facebook utan att förvarna innan. Men då har det aldrig rört sig om någon som jag umgåtts med och stått nära i åratal. Jag brukar tänka att umgänget på sociala medier i allra högsta grad går att jämföra med att umgås IRL. En person som tar mer energi än hen ger, har inte i min vännerlista att göra. Detsamma gäller personer med knäppa åsikter – och här gäller min helt subjektiva bedömning av begreppet knäppa åsikter. Och nej, det innebär inte att din yttrandefrihet kränks! Yttrandefriheten innebär inte att du får sprida dina åsikter i vilket forum som behagar dig bäst.
Jag är till att börja med rätt hård på vilka personer jag lägger till på min vännerlista på Facebook, eftersom jag resonerar att det tillhör min privata sfär. För att jag ska lägga till dig, då ska vi ha en uppbyggd relation till varandra i någon bemärkelse. Vi ska vara gamla klasskompisar, före detta eller nuvarande kolleger, släktingar, bekanta, grannar eller liknande. Det räcker alltså inte med att vi chattat med varandra några gånger i nåt internetforum eller att du under några år följt min blogg.
Slutligen kan du relativt enkelt åka ut från min vännerlista också. Sprid lite hat, visa brist på humor (läs min humor) och/eller empati – och ta mer energi än du ger tillbaka! Då kan du vara ganska säker på att inte bli kvar på min vännerlista på Facebook. Jag har mycket riktigt fått e-post med kommentarer om att någons yttrandefrihet kränkts när denne inte längre får vara min vän på Facebook, men jag brukar ta det hela med en klackspark. Jag brukar oftast inte ens bemöda mig med att besvara dessa mejl.
Förmodligen har jag klivit på någon öm tå hos någon, inklusive en person jag själv betraktat som en av mina bästa vänner. En person som tydligen har en helt annan syn på det här med vem man vill umgås med eller ej och hur man beter sig när man tycker att kontakten ska brytas.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: