Mind your own business!

Jag är i perioder väldigt aktiv i sociala medier. Jag har konton på de flesta plattformar, även om det över tid varierar lite hur aktiv jag är på respektive ställe. Men över tid är jag aktiv på Instagram, Facebook, Twitter och Linkedin. Och därtill kommer förstås bloggen, som jag försöker uppdatera mer eller mindre dagligen – även om det inte alltid hinns med förstås.
Jag har för vana att vara rätt frispråkig och kan tycka att det – inte minst på bloggen – är rätt kul att vara lite provocerande. Det är någonstans så man får följare och väcker reaktioner – och också gör det roligt att blogga. För trots allt är det roligt och inspirerande med reaktioner på det man skriver. Jag har dock varit tämligen förskonad från näthat, även om en och annan hatisk/otrevlig kommentar emellanåt dyker upp – vilket nog tyvärr är ofrånkomligt. Jag vet inte om jag är undantaget som bekräftar regeln eller om jag helt enkelt bara haft tur.

Däremot har jag på sistone märkt av helt andra reaktioner än jag fått tidigare. Nämligen åsikter om vilken typ av debattämnen som hör hemma var. Inte minst på Linkedin har sådana kommentarer dykt upp de senaste veckorna. Och det är inte bara frågan om folk som har åsikter kring vilka ämnen man anser vara ”okej” att ta upp på Linkedin – här snackar vi personer som rent ut ”hotar” med att blockera mig om jag inte håller mig till de ämnen som de anser vara okej på plattformen.
Själv blir jag bara trött på sådana kommentarer. Jag håller mig inom ramarna av Linkedins användarvillkor och publicerar inget hat, inga påhopp eller liknande. Inläggen kan ibland vara lite tillspetsade för att väcka reaktioner, men jag håller mig till reglerna – så enkelt är det. Ändå kommer kommentarer och mejl från folk som har åsikter på vad jag publicerar.
Jag tar inte direkt åt mig, ska jag erkänna i ärlighetens namn. Min inställning är att om man inte gillar det jag publicerar, så finns ingen skyldighet att följa mig i sociala medier. Det står alla användare fritt att avfölja och till och med blockera mig om man inte intresseras av mina inlägg. Svårare än så är det faktiskt inte. Sen kan man ha olika åsikter om vad som hör hemma på olika plattformar och ha en konstruktiv diskussion kring detta. Men försök till ren ”ordergivning” om vad som ska publiceras under hot av blockera mig, då tar jag inte ens diskussionen. Blockera mig om det får dig att må bättre och du inte gillar det jag publicerar – det är trots allt ganska enkelt. Och är du av åsikten att jag bryter mot några regler, så står dig fritt att anmäla mig till respektive plattform. Men försöker du tala om för vad jag ska publicera eller ej, kommer du inte komma någon vart. Jag publicerar det jag känner för, vare sig det passar alla eller ej.
Men det verkar vara så att vissa vill tysta personer som inte har åsikter som passar in i den egna världsbilden. Hellre än att acceptera och respektera att vi har olika åsikter samt det fria ordet väljer man att försöka tysta meningsmotståndare. Ironiskt nog är det oftast samma personer som gastar sig hesa om yttrandefrihet när de själva ska framföra sina egna åsikter. Jag håller inte med om allt som skrivs i sociala medier (eller vanliga medier heller för den delen), men jag försöker inte tysta folk som är av en annan åsikt än jag själv.