Din tankesmedja i etern
Det är hisnande att tänka på hur tiden går och hur lång tid jag faktiskt bott i vår huvudstad, Stockholm. I september har jag bott i Stockholm i 27 år, något som från början var något högst tillfälligt har med tiden blivit permanent och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans. Jag har …
Vill man bo i Stockholm och inte är mångmiljonär, då kan man inte riktigt bestämma var i stan man ska bo någonstans, utan man får liksom i viss utsträckning ta de lägenheter som erbjuds. Ofta är det slumpen som styr var man hamnar, man får flytta dit det finns en ledig lägenhet som man har …
Jag minns när jag var liten och vi åkte till Stockholm för att hälsa på mormor och morfar eller mina kusiner som bodde här. Ofta åkte vi fredag eftermiddag efter skolan och mina föräldrar slutat jobbet och vi kom fram när det började bli mörkt. Jag minns känslan när vi närmade oss Stockholm och passerade …
Med åldern tänker jag allt oftare på de livsval jag gjort genom åren. Vad hade hänt om jag valt annorlunda i den eller den situationen? Hur hade det gått om jag tackat ja till det där jobberbjudandet, eller om jag tackat nej till ett annat? Ja ni vet, jag tror att alla någon gång tänker …
Innan jag som vuxen flyttade till Stockholm, hade jag varit här ganska mycket. Jag hade en del släkt i Stockholm och var ofta här på lov och över helger. Jag hittade hyfsat åtminstone i innerstan och visste på ett ungefär hur kollektivtrafiken fungerade på det stora hela, så det var inte en helt okänd stad jag flyttade till. Men Stockholms rusningstrafik var något av ett nytt fenomen för min del när jag flyttade hit, eftersom jag ytterst sällan rört mig i Stockholm under rusningen innan flytten. Jag minns hur jag chockades över alla springande människor, trängseln och tempot som uppstod under några timmar varje morgon och eftermiddag. Det gick liksom inte att jämföra med den trafik som utgjorde ”rusningen” i lilla Hudiksvall, där jag är uppvuxen. Visst uppstod det även där bilköer och vissa bussar blev överfulla i morgonrusningen – men inte alls på samma sätt som i storstan. Och tempot var långt mycket lugnare än den stockholmska rusningen. Trots att bussarna gick avsevärt glesare och folk därmed borde vara mer måna om att komma med de få avgångar som ändå fanns.
Det finns många anledningar till att jag inte vill lämna storstan och flytta ut på landsbygden. Framförallt för att jag blivit en inbiten storstadsmänniska under de dryga 21 år jag bott i Stockholm. Jag har svårt att mig själv avstå från det utbud och de bekvämligheter som storstan ändå erbjuder. Än mindre skulle jag kunna tänka mig att bo på landsbygden med långa avstånd till butiker och annan service. Men där är vi olika, somliga trivs på landet och vill gärna leva så, vilket jag har full respekt för.
Men i helgen fick jag lite extra vatten på min kvarn vad det gäller att inte lämna storstan för att bo på landet. DN har granskat täckningen för mobiltelefoner på den svenska landsbygden – och på vissa håll går det inte ens att ringa 112. Saker som är en självklarhet för oss i städerna, är inte alls lika självklart om man bor lite utanför städerna och gärna vill bo på landsbygden. Man är så bortskämd med bra mobiltäckning och snabbt bredband, men den förmånen har man inte på alla håll, inte ens i Sverige.