Stockholm i mitt hjärta

Det är hisnande att tänka på hur tiden går och hur lång tid jag faktiskt bott i vår huvudstad, Stockholm. I september har jag bott i Stockholm i 27 år, något som från början var något högst tillfälligt har med tiden blivit permanent och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans. Jag har inget emot att lämna Stockholm för semestrar och liknande, men tycker alltid att det är lika skönt att komma tillbaka igen. Numera har jag svängt till att säga att Stockholm är hemma, att jag åker hem när jag ska till just Stockholm – inte när jag åker till min uppväxtstad Hudiksvall. Där känner jag mig numera som en besökare, även om jag fortfarande hittar överallt och kan stan både utan innan. Första åren sa jag fortfarande att jag åkte hem när jag skulle till Hudik, men inte numera. Det var under märkliga omständigheter jag flyttade ifrån Hudik efter ett kraschat förhållande för snart 30 år sedan, men jag hade förmodligen flyttat förr eller senare även om det inte blivit av just då, i september 1999. Det är svårare med jobb, det finns inte samma utbud av nöjen, det är sämre kollektivtrafik – det är mycket som gör tillvaron svårare på en mindre ort än i en storstad. De första åren i Stockholm var tuffa, jag bodde långt ute ifrån stan, jag kände nästan ingen i stan och hela familjen bodde på annat håll. Men med åren har merparten av familjen också flyttat till Stockholm, jag har lärt känna folk, lärt mig hitta – och dessutom kommit närmare stan när det gäller mitt boende. Visst finns det nackdelar med storstäder, som att det är lite större avstånd om man ska någonstans och liknande – men det är priset man får betala för att bo så här. Precis som att man får betala ett helt annat pris för att man väljer att bo på en mindre ort – som till exempel Hudiksvall.
Det lustiga är att jag som barn och tonåring inte hade någon dröm om att flytta till storstan när jag skulle flytta hemifrån. Jag ville ut och se världen, inte vara kvar i Hudik – men det behövde inte vara att just flytta till en storstad. Men efter att ha bott ett tag i London som 20-åring, fick jag smak för vad storstan har att erbjuda, så när chansen kom att flytta till Stockholm var jag inte sen med att hoppa på tåget och flytta de 35 milen till huvudstaden. Till en början bodde jag i Upplands Väsby, där jag inte trivdes något vidare – men efter några år av letande efter ny lägenhet fick jag ett boende i Bagarmossen och sedan kändes det som att storstadslivet kunde börja på allvar. Jag gick från att ha haft nästan timmes resa in till stan till att plötsligt ha lite över en kvart – inklusive promenaden till tunnelbanan.

Personligen har jag oerhört svårt att förstå dem som valt att bli kvar på de mindre orter där man är född och uppvuxen – inte bara när det kommer till Hudiksvall utan de flesta andra orter av samma storlek eller mindre. Har man flyttat iväg för studier, jobb – eller vad det nu må vara – och sedan valt att flytta tillbaka för att småstadslivet kanske passar en bäst, då kan jag i alla fall acceptera och respektera det hela. Men jag har fortfarande svårt att förstå det, fast det är en helt annan sak – det finns många livsval jag har svårt att förstå hos andra människor. Dit kan man räkna vilka yrken man väljer, val av boendeform och lång rad andra saker. Jag har svårt att förstå att man väljer att gå och städa år efter år, flippa hamburgare på McDonald’s ett helt yrkesliv eller dela ut post i decennier. Självklart måste man börja sitt yrkesliv någonstans – jag har både städat och jobbat som brevbärare – men jag förstår inte dem som blir kvar på dessa jobb år efter år. Och jag förstår inte dem som åtminstone inte vill testa att bo på en annan ort än någon liten håla någonstans, jag kan för mitt liv inte förstå det. Lite högfärdigt tänker jag ibland att jag kan känna det som att jag ”lyckats” lite bättre i livet än dem som blev kvar i lilla Hudik och inte provat på något annat. Sedan kan man alltid fråga sig vad man ska åstadkomma för att just ha lyckats i livet. Egentligen har man lyckats om man hittat det som gör en själv lycklig i form av jobb, boende och eventuell familjebildning. Men är det något som etsat sig fast i mitt minne, så är det den bitterhet man ofta mötte hos många vuxna medan jag bodde kvar i Hudik. En bitterhet över att man aldrig kommit iväg, att man faktiskt blivit kvar på den lilla ort där man är född och uppvuxen. Det är en bitterhet jag aldrig märkt av hos vuxna människor som blivit kvar i Stockholm eller Göteborg efter att ha fötts och vuxit upp i stan och sedan blivit kvar.
Samtidigt är det ju givetvis bra att vi är olika, jag är trots allt för en levande landsbygd och fullt medveten om att alla inte kan bo i storstan. Personligen har jag kommit att trivas i storstan och kan inte tänka mig en annan tillvaro. Jag älskar verkligen utbudet som Stockholm erbjuder i form av butiker, restauranger och kultur – och är väldigt glad att jag flyttade hit i så unga år som jag ändå gjorde. Även om jag inte trivdes till en början, så har jag kommit att trivas fantastiskt bra med åren – och numera bor jag så nära stan att jag har allt inom räckhåll bara några minuter bort med tunnelbanan. Det är sådan enorm skillnad mot när jag bodde i Upplands Väsby och hade allt en timme bort istället, vilket bara var påfrestande. Jag tänker att har man flyttat till Stockholm, så har man flyttat hit för att bo i stan – inte långt ute i någon förort. Det är annat om man är född och uppvuxen i storstan och kanske inte trivs i innerstan eller närförort – då kan ställen som Väsby, Sollentuna eller Södertälje vara bra alternativ och man har fortfarande stan inom räckhåll, där kanske en stor del av ens familj finns.

Nu håller vi lite på skoj att titta på lägenhet inne i city och får se vad det leder till. Vi trivs fantastiskt bra med både lägenheten och området i Bagarmossen, men känner att det skulle vara roligt att komma in innanför tullarna. Dock kommer vi vara extremt kräsna när det kommer till ett byte, trots att vi vet att det inte är vi som sitter på trumfkortet när det gäller ett byte. Vi vill verkligen känna att vi byter upp oss när det kommer till byte och inte bara ta något för att komma närmare stan. Det ska vara minst 80 kvadratmeter – helst mer – och det ska finnas full service inom räckhåll, som till exempel affärer och restauranger. Till det vill vi ha bra förvaringsutrymmen och nära till tunnelbanan. Och slutligen vill vi inte betala ockerhyror på bortåt 20.000 kronor eller mer, som somliga lägenheter kan kosta – även i närförort – utan ha en rimlig hyra för det boende vi har. Så tja, det kommer förmodligen inte bli helt lätt att hitta något – men förhoppningsvis hittar vi något inom kommande år. Vi har trots allt fördelen att vår lägenhet är så välplanerad och faktiskt är en möjlig fyra i och med att klädkammaren lätt kan göras om till ett extrarum. På så vis kan vi marknadsföra den som både trea och fyra, vilket alla inte kan. Det har trots allt varit förvånansvärt många som anmält intresse för våran lägenhet och ett eventuellt byte,. men hittills inga objekt som vi varit intresserade av. När vi letade lägenhet förra gången, för ett antal år sedan, fick vi tämligen många intresseanmälningar och sprang på en hel del lägenhetsvisningar. Men då letade vi bredare och kunde även tänka oss att bo i en förort – numera är det bara innerstan eller på sin höjd söderort vi kan tänka oss. Det enda som kan få oss flytta någon annanstans än in till city, är om vi hittar en lägenhet med någon form av radhuskänsla och kanske en liten trädgård. Annars är det bara innerstan vi är intresserade av. Men det har med att göra att vi trivs så pass bra i den förort vi redan bor i, att det inte finns någon anledning att flytta till en annan förort.
Sedan är det lite roligt att sitta och titta på ny lägenhet, något som man idag lätt kan göra via internet – även om man naturligtvis vill titta på lägenheten rent fysiskt innan man bestämmer sig helt och hållet. Jag har hittat många drömbostäder som legat ute på olika bytessajter och verkligen drömt mig bort till att lyckas byta till sig en lägenhet på Djurgården, Östermalm eller Norrmalm. Sedan blir man full i skratt över somliga annonser, där man ser att lägenhetsinnehavaren har helt orimliga krav på vad man vill byta till sig. Personer som lägenhet i Tensta, Rinkeby, Södertälje och liknande områden – men bara kan tänka sig en lägenhet i innerstan på någon exklusiv adress. Där är frågan om man ens lyckas genom ett trepartsbyte. För vår del är det förmodligen ett trepartsbyte som kommer vara aktuellt, framförallt om man vill ett boende på någon exklusiv adress. Men direktbyte är heller inte helt orealistiskt med tanke på att Bagarmossen trots allt är ganska attraktivt. Inte som Djurgården, Gärdet eller Östermalm naturligtvis – men vi har reda fått flera erbjudanden från exempelvis Södermalm. Sen har man lärt sig vilka sidor som det lönar sig att lägga ut en annons på. Lägenhetsbyte är bra, medan Blocket är rena bottennappet. Vi har haft annons där om byte, man bara fått rena skambud på byten. Trots att vi uttryckligen skrivit att vi vill ha lägenhet inom tunnelbanenätet med max en kvart in till stan, så har vi i princip bara fått erbjudanden om lägenheter i Nykvarn, Södertälje, Märsta och liknande ställen. Så Blocket har vi ratat totalt vad gäller lägenhetsbyten. Men vi har ingen brådska att flytta någonstans, utan det får ta den tid det tar att hitta drömlägenheten.