lägenhetsbyte – Kompasskurs

Diverse

Det är klart man ska stå i bostadskön

Jag har verkligen svårt att förstå folk som är bosatta i Stockholm, men som väljer att inte stå i bostadskön. Bland det absolut första jag gjorde när jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan, var att just ställa mig i bostadskön. Det kändes som en ganska billig väg till att så småningom få ett boende jag förhoppningsvis trivdes med. Åren har sen gått och jag har inte behövt utnyttja min kötid, utan den har lagts på hög för varje år som gått. Två gånger har jag flyttat inom Stockholm, första gången lyckades jag få ta i en ny lägenhet genom ett byte och behövde därmed inte utnyttja min kötid. Det var då jag hamnade i förre lägenheten här i Bagarmossen, en lägenhet jag trivts väldigt bra i och blivit kvar i under väldigt många år.
Men så har vi kommit fram till att vi vill ha en större lägenhet, att vi gärna vill ha ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Och under ganska lån tid har vi letat lägenhet, både försökt byta och tittat på vad som kommit ut i bostadskön. Men bostadsmarknaden i Stockholm är trots allt inte att leka med och det är verkligen inte helt lätt att hitta ett nytt boende. Bagarmossen är ändå inte en av de mest oattraktiva förorterna, men det har inte varit helt lätt att hitta någon som kan tänka sig att byta till sig en stor, fin tvåa med mänsklig hyra här.

Dagbok

Glad påsk!

Det är långfredag och påskhelgen är officiellt här. För många innebär det några dagars extra ledighet, men för mig som går hemma ett litet tag till är skillnaden på dagar inte lika stor. Men visst märks det ändå att det är helg även om man går hemma sju dagar i veckan – och lite firande kommer det ju trots allt att bli, där är det ingen skillnad om man är sjukskriven eller ej. Åtminstone inte här hemma.
Sen brukar påskfirandet inte vara jättestort direkt, det ska väl erkännas. Vi brukar inte påskpynta till exempel, utan det brukar bli påskhelger utan påskris och kycklingar. Men så har det egentligen alltid varit för min del sedan jag flyttat hemifrån, påsken har inte varit särskilt stor högtid. Påskmat blir det förstås – det kommer man liksom inte undan – men inget påskpynt. Jag är barnsligt förtjust i sill och Janssons frestelse, så jag tar alla tillfällen i akt att äta svensk högtidsmat (för visst är det märkligt att det är sill som gäller både vid jul, påsk och midsommar?).
I år jobbar sambon hela påskhelgen, så jag kommer sitta ensam en stor del av helgen. Det gör mig egentligen ingenting, utan jag kommer ha det lugnt och skönt. Jag ska sova ut på morgnarna och få lite småplock ordnat med här hemma, så jag kommer få tiden att gå.

Dagbok

En känsla av att vara hemma

Sakta börjar den nya lägenheten faktiskt känna som ”hemma”, någonstans där man faktiskt bor. Länge såg jag den förra lägenheten för mitt inre när jag tänkte på ”hem” och var jag faktiskt bodde. Men allt efter som tiden gått, har jag börjat känna den nya lägenheten som hemma och faktiskt känna mig hemmastadd här. Det är många detaljer som ska stämma för att ett ställe faktiskt ska kännas som ett hem, alltifrån möbler till dofter och färgval spelar in. Det tar alltid några månader innan man ”bott in sig” i en ny lägenhet; man flyttar runt på saker, placerar om och testar sig fram. Det har ju varit en stor fördel att jag gått hemma de gångna veckorna och faktiskt har kunnat ägna mig åt att inreda lägenheten mer eller mindre på heltid. Jag har ju verkligen haft tiden, vilket man ju inte har i normala fall när man jobbar heltid.

Dagbok

Ett steg in i slummen

Jag undrar i ärlighetens namn hur de tidigare hyresgästerna tagit hand om den lägenhet vi nu flyttat in i. Stockholmshem hade valt att renovera lägenheten rejält innan vi flyttade in, med ny målning, nylackerade köksluckor, ny armatur i köket, nya vitvaror och nya strömbrytare och eluttag. Något jag har svårt att tro att man valt att göra om det verkligen inte behövts.
Men renoveringen till trots har vi hittat hur många fel som helst i lägenheten under den relativt korta tid vi faktiskt bott här. Det har varit utslitna persienner i alla rum, stopp i avloppet, eluttag som inte fungerat, en väldigt illa tilltygad diskbänk (som nu har bytts ut), en balkongdörr som inte gått att låsa och en lång rad andra saker. Till det kommer förstås tillval som vi själva gjort för att få till den standard vi vill ha och som egentligen inte har med lägenhetens ursprungliga skick att göra.
Det har hittills inte gått en hel vecka utan att vi haft hantverkare och/eller servicepersonal springande i lägenheten för att med fixa olika saker. Vi börjar bli igenkända hos Stockholmshems personal, som vid det här laget varit här ett flertal gånger i olika ärenden – det är inte utan att vi med tiden blivit lite tjenis med varandra. 😁

Kampen mot cancer

När saker och ting faller i glömska

Så mycket har sista tiden kretsat kring flytten och att komma i ordning i den nya lägenheten att jag någonstans snudd på glömt bort varför jag faktiskt är hemma om dagarna och inte jobbar. Det har gått ganska precis en månad sedan strålbehandlingen avslutades och jag har sedan dess väntat på att bli kallad på återbesök och även en kallelse till magnetröntgen för att säkerställa att man fått bort alla cellförändringar.
Men tiden har gått och det har inte kommit någon kallelse. På något märkligt vis har jag även själv glömt bort det litegrann och inte tänkt närmare på det hela. Förrän det senaste dagarna, när tanken till slut faktiskt slog mig att det var underligt att jag inte hört något ifrån vården på ganska exakt en månad. Någon form av uppföljning vill man ju trots allt ha efter en sådan här behandling, inte minst med tanke på vilken typ av sjukdom det trots allt rör sig om.

Dagbok

I väntan på bättre tider

Häromdagen skrev jag ett ganska argt inlägg om hur illa jag ansåg att Stockholmshem skött vår flytt när vi flyttade till en större lägenhet i samma trappuppgång för snart tre veckor sedan. Det har varit mycket strul med alltifrån lägenhetsvisningar som inte blivit av som utlovat till arbeten som utförts på vår bekostnad utan att vi fått vara delaktiga i hur de utförs. Där har vi exemplet att man målade om hela lägenheten och lade kostnaden på vår hyresavi utan att vi fick vara med och välja vilja färgval som skulle göras.
Jag har alltid varit väldigt nöjd med Stockholmshem som hyresvärd och har på det stora hela inget negativt att säga om dem. Det har snarare varit en hyresvärd som gör att man föredrar att hyra sin bostad istället för att köpa den. Så bra har det varit under de år jag bott här.
Åtminstone fram tills vi flyttade och det kändes som allt som kunde gå fel faktiskt också gjorde det. Jag har fått stånga mig blodig för vissa saker och somliga av de anställda hos Stockholmshem har inte alls haft den känsla för service som jag förväntar mig av någon med ett serviceyrke.

Dagbok

Att vara vanemänniska

Senaste dagarna har det varit påtagligt vilken vanemänniska man faktiskt är. Vår gamla lägenhet ligger tre våningar rakt under vår nuvarande lägenhet och det finns vissa slående likheter mellan lägenheterna. Hallen är nästan identisk, badrummen har samma planlösning och vårat nya vardagsrum ligger rakt ovanför det gamla, men är aningen mindre.
När jag tänker på ”hemma”, ser jag fortfarande den gamla lägenheten framför mig och det är först när jag tänker till lite, som jag inser att vi inte bor kvar där längre. Jag har inte saknat den gamla lägenheten så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Även om det känns lite konstigt att ha lämnat den lägenhet som varit mitt hem i 17 år, så känner jag att jag kommer att trivas bra i den nya lägenheten. Nu börjar vi komma i rätt bra ordning i den nya lägenheten och det känns på det stora hela väldigt bra.

Dagens tistel

En illa skött flytt

Nästan exakt på dagen 17 år har jag varit hyresgäst hos Stockholmshem. Jag har varit supernöjd med dem och det är ytterst få gånger jag haft något att anmärka på. Det har varit någon enstaka gång vi haft lite skilda åsikter – till exempel om vad som ”normalt slitage” – om saker, men på det stora hela har Stockholmshem varit just en sådan hyresvärd som gör att man verkligen vill bo i hyresrätt och inte köpa sin lägenhet.

Dagbok Diverse

Man vänjer sig fort till det bättre

En dryg vecka har vi bott i den nya lägenheten och det märks verkligen att man vänjer sig snabbt vid saker som är bättre. Jag har nu för sista gången varit i den gamla lägenheten och säkerställt att verkligen ingenting finns kvar där av våra ägodelar. De senaste gångerna vi varit i lägenheten har vi alltid pinaler någonstans, längst in på någon hylla i något skåp, något som hängt på någon vägg och så vidare. Nu är i alla fall nycklarna återlämnade till Stockholmshem och vi har officiellt inget ansvar för den gamla lägenheten längre.
Men de senaste gångerna jag varit i den gamla lägenheten, har jag slagits av hur liten den känns i förhållande till den lägenhet vi har flyttat in i. Jag har redan börjat vänja mig vid det extra svängrum som erbjuds i en trea på 84 kvadratmeter. En tvåa på 69 kvadratmeter är ändå ganska stor för att vara en tvåa, men även den kan kännas liten om man har en stor trea att jämföra med.

Diverse

Jag älskar möbelvaruhus!

Sedan flytten har jag fått anledning att börja göra sådant som jag tycker mycket om, men som jag inte haft anledning att göra på väldigt länge. Nämligen att gå i möbelvaruhus! Jag skojar inte, jag skulle verkligen kunna göra av med mångmiljonbelopp på möbler och inredning. Men för att göra det, behövs inte bara en annan ekonomi utan även en bättre herrgård att bo på för att få plats med allt – inte en trea i Bagarmossen.
Ju mer vi kommit i ordning, ju mer har det ploppat upp behov av lite nya saker. Vi behöver inte göra några större inköp, men lite småsaker här och där behövs. Vi behöver nya sänglampor och en väggklocka bland annat, möbler har vi däremot så att det räcker och blir över för ett helt kompani. Men våra småbehov av nya saker har ändå givit mig anledning att ta mig runt till olika möbelvaruhus för att leta saker hem.