Det är långfredag och påskhelgen är officiellt här. För många innebär det några dagars extra ledighet, men för mig som går hemma ett litet tag till är skillnaden på dagar inte lika stor. Men visst märks det ändå att det är helg även om man går hemma sju dagar i veckan – och lite firande kommer det ju trots allt att bli, där är det ingen skillnad om man är sjukskriven eller ej. Åtminstone inte här hemma.
Sen brukar påskfirandet inte vara jättestort direkt, det ska väl erkännas. Vi brukar inte påskpynta till exempel, utan det brukar bli påskhelger utan påskris och kycklingar. Men så har det egentligen alltid varit för min del sedan jag flyttat hemifrån, påsken har inte varit särskilt stor högtid. Påskmat blir det förstås – det kommer man liksom inte undan – men inget påskpynt. Jag är barnsligt förtjust i sill och Janssons frestelse, så jag tar alla tillfällen i akt att äta svensk högtidsmat (för visst är det märkligt att det är sill som gäller både vid jul, påsk och midsommar?).
I år jobbar sambon hela påskhelgen, så jag kommer sitta ensam en stor del av helgen. Det gör mig egentligen ingenting, utan jag kommer ha det lugnt och skönt. Jag ska sova ut på morgnarna och få lite småplock ordnat med här hemma, så jag kommer få tiden att gå.