Att skriva är en billig, men mycket effektiv form av terapi

Sakta rullar tiden framåt och nu har halva vecka elva passerat förbi i sakta mak. Jag har haft något inplanerat varje dag och inte haft några som helst problem att få tiden att gå. Måndagens filminspelning var jätterolig och välorganiserad med tanke på att vi var många statister som skulle vara med. Det var så välorganiserat att vi var klara långt innan utsatt tid och jag kunde bege mig hemåt genom den svala vårkvällen. Jag tog mig hem, åt lite kvällsmat och kröp i säng i rätt bra tid. Igår hade jag inte mindre än två olika vårdbesök inplanerade. På eftermiddagen var det dags för ett besök på vårdcentralen eftersom jag fått vad jag tror är restless legs. Det är rätt irriterande och jag hoppades på att få det hela utrett. Nu ska jag lämna lite prover till att börja med för att utesluta att det inte är frågan om någon bristsjukdom eller till exempel diabetes – är det inte det, finns det läkemedel man kan få som lindrar det hela. Sen kan restless legs tydligen bero på lite allt möjligt vad jag förstod, som att man lägger om sin diet (vilket ju jag gjort på sistone) och en lång rad andra saker. Nu hoppas jag förstås att det är så enkelt att det inte beror på någon brist på något eller liknande utan att det går att lindra med någon medicin.
På den märkliga tiden 18:35 igår kväll var det så dags för magnetkameraundersökning av min ryggrad, något jag får ägna mig åt en gång om året numera. Och jag har så svårt för dessa undersökningar så att det skriker om det. Först ska jag ligga stilla i den varma och trång röntgenapparaten under den knappa timme som undersökningen tar. Och det är jobbigare än man kan tänka sig om man inte varit med om detta. Jag brukar vara genomblöt av svett när jag kommer ut ur maskinen och allt är klart. Efter avslutad undersökning ska jag sedan vänta någon vecka till tio dagar på resultatet – vilket är lika påfrestande varenda gång. Det är trots allt alltid en anspänning med dessa undersökningar, det går liksom inte att komma ifrån. Det har hittills bara hänt en gång att man hittat något vid dessa undersökningar, den gången var det cellförändringar i nacken, men det är förstås en gång för mycket.

Idag vankas det att vara hundvakt, men i övrigt har jag inte haft några planer för dagen utan har hållit mig hemma merparten av den. Det är ganska skönt trots allt att inte ha några planer vissa dagar. Ibland kan jag ha lite svår att få tiden att gå när jag inte har några planer för en dag, men idag har det nästan varit tvärtom – tiden har tickat iväg alldeles för fort. Jag har ägnat mig åt redovisning så det stått härliga till och jag har äntligen fått undan en del pappersarbete som blivit liggande alldeles för länge. Jag behöver sådana här dagar ibland för att få undan lite papper, det är inte alltid jag har den energin att det blir saker och ting gjorda när tiden finns – men idag har energin funnits. Jag har genom åren gjort en del förändringar i företaget och börjat hålla nere på vissa kostnader, så det är väsentligt mycket mindre bokföring idag än för något år sedan. Då var det otroligt många småutgifter som skulle bokföras, medan jag idag bara har enstaka kvitton som ska in vad gäller löpande utgifter. Men det ska trots allt bokföras medan jag får lägga väsentligt mycket tid på bokföring – och dessutom mindre pengar eftersom redovisningsbyrån också får mindre att göra med min bokföring. Men det har behövts att dra ner på omkostnaderna eftersom jag inte har några jättehöga inkomster heller.
Dessa dagar då jag är hundvakt är ganska behändiga, eftersom jag oftast får ganska mycket gjort i övrigt under dessa dagar. Jag är upp tidigt, gör mig i ordning innan matte kommer med hunden och får sedan väldigt mycket gjort under dagen vad gäller pappersjobb, bokföring, beställningar och blogg. Sen får jag per automatik pauser med några timmars mellanrum eftersom hunden måste ut och kissa. Så det är bra dagar när hunden är här och hälsar på, för jag ser till att hålla saker och ting gjorda – och kommer dessutom upp i bra tid på morgonen, vilket jag inte alltid gör i normalfallet när jag är ledig. Men idag var jag vaken strax innan åtta och har suttit på vårat lilla hemmakontor för att få saker och ting gjorda. Det tar alltid några timmar extra att göra redovisningen för firman när man som jag skjuter det framför mig lite för mycket.

Så har jag gjort försök att beställa några av de mediciner jag tar och som börjar ta slut. Men om det blivit så hemskt mycket bättre på våra apotek sedan avreglering vet jag inte. Vissa mediciner har jag fasta intervaller mellan uttagen och måste vänta 30 dagar mellan mina uttag – och det köper jag att det är så, för det är starka mediciner. Men så har vi problemet när någon medicin är slut i lager på något apotek, då blir det ett väldigt jagande mellan olika apotek. Apoteken kan bara se vilka butiker i den egna kedjan som har i lager, de kan inte se vad konkurrenterna har i lager. Det gör att jag själv måste ta reda på detta och jaga runt mellan olika apotek innan jag med lite tur får ut min medicin. Nu har jag fördelen att jag kan med internet och på den vägen kan hitta vilka apotek som har mina mediciner i lager – men jag tänker på äldre personer som kanske inte ens kan med en dator, hur klarar de av detta? Nu var en av mina mediciner slut hos leverantören och jag fick sitta en bra stund och leta på nätet innan jag hittade ett apotek med medicinen hemma – och sedan fick jag bege mig till Bredäng för att besöka det aktuella apoteket. Man måste helt enkelt vara frisk för att orka vara sjuk, så enkelt är det. Även om jag varit svårt sjuk, hade jag kanske kunnat hitta ett apotek med mina mediciner – men hade jag orkat ta mig dit??
Så ja, jag tycker det var enklare innan avregleringen. Då kunde jag gå in på ett apotek och fråga efter min medicin, fanns det inte i lager kunde de lätt tala om för mig vilket närmsta apotek som hade medicinen. Jag slapp ta reda på det själv helt enkelt – och slapp springa runt mellan olika apotek eller göra efterforskningar på internet. Och billigare har det inte direkt blivit heller, utan de kostar fortfarande skjortan att hämta ut sina mediciner. Så jag har svårt att förstå vinsten i avregleringen för oss konsumenter, men de kanske finns någon därute som förklara detta för mig.

Jag ska erkänna att det är med lite kluvna känslor jag tittar efter ny lägenhet. Det började med något jag gjorde lite på skoj, för att se om det fanns något ”bytesvärde” i en stor trea i Bagarmossen – men ju mer jag tittat, ju roligare har det ändå varit och jag har kunnat drömma mig bort kring lägenheter på attraktiva adresser i stan. Jag har hittat fantastiska lägenheter på Östermalm, Djurgården och Södermalm med öppna spisar, kakelugnar, burspråk, hög takhöjd och så vidare – och inte helt sällan till överkomliga hyror. visst finns det lägenheter som kostar 20.000 och uppåt i månaden, men inte bara. Det går faktiskt att hitta en fin trea eller fyra till överkomlig hyra. Samtidigt som jag tittar på fina lägenheter och drömmer mig bort, så trivs jag fantastiskt bra i både den nuvarande lägenheten och Bagarmossen. Inte minst de generösa förvaringsutrymmena gör att lägenheten guld värd och det är lätt att stuva undan sådant som vi inte vill ha framme av olika anledningar. Bara klädkammaren är cirka tio kvadratmeter stor och till det har vi flera garderober och ett vindsförråd. Något som är helt ovärderligt i min värld. Till det har vi lagt tiotusentals kronor på att få lägenheten så som vill ha den, med dimmers och inredning i klädkammaren bland annat. Så vi har inte längre en klädkammare egentligen, utan en walkin closet. Vad gäller hyresrätter, får man ytterst sällan igen de pengar man lagt ut på lägenheten, så det blir ekonomiskt lite av en förlust när man flyttar från en lägenhet man kostat på en massa pengar.
Sen ställer vi skyhöga krav på ett eventuellt blivande hem. Det ska vara när tunnelbanan, finnas affärer och restauranger i närheten (vi vill inte behöva ta buss/tunnelbana för att köpa en liter mjölk), vi vill ha en trea på minst 80 kvadratmeter som inte ligger på nedre botten, det ska finnas hiss och balkong. Sedan vill vi inte flytta till en annan förort, då kan vi lika gärna bo kvar där vi bor nu – utan lägenheten ska ligga inom tullarna. Så nej, det är inte helt lätt att hitta något som klaffar väl med våra krav på en blivande lägenhet. Sedan är det ändå förvånansvärt många som kan tänka sig att byta en lägenhet i innerstan mot en lägenhet i Bagarmossen. Det verkar finnas folk om ser fördelarna i att bo så här, inte minst om man har småbarn och/eller djur. Jag lade mycket energi på att marknadsföra lägenheten när jag skrev ihop annonsen – och har även redigerat den ett flertal gånger för att få till rätt budskap. Samtidigt känns det som att vi inte gör någon förlustaffär om det blir att vi blir kvar i Bagarmossen heller, eftersom vi trots allt trivs väldigt bra här.