Att bli utslängd är en sport där man alltid förlorar, men får en bra historia på köpet

Alla som någon varit ute i krogsvängen har nog varit med om det i något sammanhang – man har blivit utslängd eller nekad inträde av vakter eller personal. En krog är det enda ställe som kan neka dig att handla för att du handlat för mycket av deras varor – eller rentav se till att du lämnar lokalerna. Man brukar säga att det är ganska tufft att komma in på innekrogarna i Stockholm och det ligger det säkerligen en hel del sanning i – men jag minns hur det var i Kalmar när jag bodde där under min studietid. Där var vakterna extremt petiga för att man skulle få komma in på stans krogar – och rekordet var nog när dörrvakten på Krögers ringde polisen och hävdade att jag var narkotikapåverkad. Polisen kom förstås, jag fick medfölja för att lämna urinprov. Provet visade inget annat än alkohol, vilket annars hade varit väldigt konstigt eftersom jag aldrig tagit någon form av narkotika – och jag fick en vag ursäkt av krogen medan vaktbolaget hävdade att man gjort allt rätt. Jag tyckte att till exempel att vakten inte behövt vara så ivrig att ringa polisen, utan kunde ha pratat med mig först för att göra en första bedömning. Men där höll inte vaktbolaget med eftersom vakten jobbade ensam och man ”inte visste hur jag skulle reagera” – som vaktbolaget uttryckte det. Då undrade jag förstås vad vakten överhuvudtaget gjorde på jobbet om han inte vågade ingripa mot en ensam person? I det läget har vi ett arbetsmiljöproblem så det rungar om det, men vaktbolaget hade inget bra svar på den frågan.
Jag minns så väl en annan gång när jag skulle gå på en annan krog i Kalmar och korsade kullerstensgatan från busshållplatsen till krogen (vakten stod i dörren och såg mig komma av bussen). Strax innan jag var uppe på trottoaren utanför krogen, låg en lite lös gatsten och jag snubblar till lite – inte mycket, men jag vinglar till en aning. Och då fick jag inte komma in. Ungefär så hård var tillvaron på Kalmars krogar och det var ibland så att man undrade vad man hade för sig när man gick ut och nästan fick kämpa lite för att komma in på krogen. Men kanske är det extra svårt i studentstäder? För ett par år sedan var jag i något sammanhang i Uppsala och skulle gå ut, vi skulle på O’Neill’s Irish Pub för att käka lite. Men i dörren var det stopp – åtminstone för mig och ytterligare en person i sällskapet. Ingen av oss hade druckit mer än ett par glas vin innan krogbesöket, så visst hade vi druckit men inga stora mängder. Det slutade med att hela sällskapet på tiotalet personer gick till en annan krog där det inte var några som helst problem att komma in. I min värld gjorde man en felbedömning på första krogen, klart vi skulle ha kommit in – men nu förlorade man istället ganska mycket pengar på att drygt tio personer gick någon annanstans för att äta och dricka.

Jag vet vad reglerna säger kring att krogar inte får överservera gäster och att man enligt reglerna både får och ska neka personer som druckit för mycket att komma in – och jag förstår att det inte alltid är en lätt bedömning. Men ibland känns det lite petigt – som att man inte ska kunna ta ett par glas vin (vilket jag bokstavligen gjort innan det tilltänkta besöket på O’Neill’s) innan man går på krogen. I det fallet går ju inte att ha en vanlig middag eller förfest hemma innan man ska gå ut. Sen är det en helt annan sak om man verkligen är överförfriskad, då är det självklart att man inte ska få komma in. Och man märker att det är skillnad i alkoholkultur och tillhörande regler mellan olika länder. Under en kort period på 90-talet bodde jag i London och där jag inga som helst minnen av att någon nekades att bli serverad på grund av överförfriskning eller nekades inträde för att man druckit för mycket. Däremot var det helt andra saker som man där hade försiktighetsåtgärder emot. Bland annat var det inte ovanligt med metalldetektorer i entréerna till olika klubbar – något jag inte har något minne av att jag varit med om i Sverige. Men det kanske förekommer idag? Numera är det ytterst sällan jag går på olika klubbar i Sverige eller någon annanstans heller för den delen, så jag har liksom inte riktigt koll på hur hårda kontrollerna är.
Däremot minns jag att man hade en mycket liberalare syn på det där med droger i England än vad jag var van vid hemifrån Sverige. Jag minns hur jag en gång följde med en kompis på en klubb i centrala London. Musiken var öronbedövande och det var omöjligt att höra vad folk sa. Men folk kom fram till mig lite då och då och frågade om saker – först trodde jag folk ville dansa med mig, men slutligen skrek de i mitt öra och frågade om jag ville köpa droger av olika slag. Så jag började rutinmässigt bara skaka på huvudet när folk kom fram, oavsett om jag hörde vad de sa eller ej. Men så kom de fram en förövrigt väldigt snygg tjej och frågade mig något jag inte hörde. Jag tog förgivet att hon ville sälja droger och skakade på huvudet – varpå hon såg extremt förolämpad ut, blängde på mig och gick sakta därifrån. Och jag förstod att hon egentligen ville dansa med mig och inte alls sälja några droger. Visserligen var droger olagliga även i 90-talets England, men den allmänna inställningen till droger var mycket liberalare än här hemma i Sverige – vilket tog mig ett tag att vänja mig vid.

När jag flyttade till Stockholm 1999, fick jag vänja mig vid något som jag inte alls varit van vid i lilla Hudik, där jag är uppväxt. För här i Stockholm gällde det inte bara att ha åldern inne och vara någorlunda nykter för att komma in, utan även att ha ”rätt” klädsel på sig. Krogar och klubbar godkände inte blåjeans, gymnastikskor och allt vad det nu var – och man blev stoppad i dörren om man hade ”fel” kläder på sig. Jag minns så väl första gången jag stoppades i dörren på grund av att jag hade blåjeans på mig – jag trodde ju dörrvakten skämtade med mig och var på väg in genom när dörren han handgripligen stoppade mig och motade ut mig på gatan igen. Hur det är idag med detta fenomen vet jag inte – idag är det å andra sidan ytterst sällan jag klär mig i blåjeans och gymnastikskor oavsett om jag ska på krogen eller ej. Samtidigt hänger jag heller sällan på innekrogarna numera, utan det blir oftare pubar och restauranger de gånger jag ska gå ut. Ni som är mer ute i svängen än vad jag är kanske kan svara på hur det ser ut med klädkoder på krogarna numera?!
I Hudiksvall rådde aldrig några klädkoder för att komma in på de får krogar som fanns på 90-talet – och det tror jag knappast att det gör idag heller. Då, för 40 år sedan, var nog krogarna glada för de gäster de fick i lilla Hudik och man kunde till och med se folk komma i träningskläder och träskor när de skulle gå på krogen – vilket förmodligen aldrig skulle ske i Stockholm. Såvida du inte besöker någon liten kvarterskrog någonstans förstås. Går man ner till lokala krogen här i Bagarmossen är det inte mycket till klädkoder utan här går man i sina vardagskläder om man ska ut och äta eller ta en öl – och så är det säkerligen på många ställen så länge du inte kommer till Stureplan eller liknande områden.