Avhållsamhet är lättare än måttlighet

Det är ett antal år sedan jag var ute i krogsvängen mer eller mindre frekvent. Men fram tills jag pluggade för 13 år sedan sprang jag på krogen tämligen regelbundet, liksom första tiden jag var tillbaka i Stockholm efter min studietid. Numera kan jag inte påstå att jag saknar att komma hemkrypande framåt morgonkvisten längre. Visst går jag gärna ut och äter och tar en öl, men komma hem framåt morgonen är inte lika spännande längre. Numera vaknar jag hellre hyfsat pigg och fräsch dagen efter än att vara ute hela natten. Dessutom tar det numera flera dagar att kurera sig efter en utekväll, kontra hur det var för sisådär 15-20 år sedan. Jag tänker ibland på hur man var som 18-20-åring, när man gick gymnasiet och kunde vara ute och svira för att sedan stiga upp tidigt och gå till skolan eller jobbet. Det skulle man aldrig fixa idag, när man börjar närma sig 50-sträcket. Jag behöver minst ett par dagar för att hämta mig efter en blöt kväll på krogen, med mycket sömn och alkoholfri vätska.
Så nej, det är inte fullt lika roligt längre att vara ute i krogsvängen – det är helt enkelt inte värt det hela längre. Det är inte värt besväret att kurera sig i flera dagar efter en utekväll, att känna sig trött och mosig efter att ha varit ute och festat till framåt morgonkvisten. Att vara vaken en stor del av natten är jag ju van vid som skiftarbetare, men i kombination med alkohol blir det gärna lite väl jobbigt dagen efter. Och det är garanterat ett ålderstecken om inte annat.

Sen har nog många av oss varit med om den där situationen att man av olika anledningar inte blir insläppt på en krog. Jag minns när jag flyttade till Stockholm för 25 år sedan, hur svårt jag hade för de klädkoder som ofta rådde på olika stockholmskrogar. Jag var van vid hur det var Hudiksvall – som jag kommer ifrån – där det var helt okej att gå på krogen i vanliga blåjeans och gymnastikskor. Så är det inte på alla håll i Stockholms krogliv, åtminstone inte om man ska gå på de lite ”finare” krogarna kring Stureplan och liknande ställen. I alla fall inte för 25 år sedan, jag vet inte om det är annorlunda idag – det är alltför länge sedan jag hängde på de här krogarna. Men jag minns hur jag den hårda vägen lärde mig att det där med jeans inte funkade på många stockholmskrogar och helt enkelt inte fick komma in. Och då ska tilläggas att jag inte var särskilt illa klädd på något vis, men råkade ha just jeans på mig. Jag minns att det var en helt ny värld för mig, jag hade aldrig varit med om något liknande och första gången det hände trodde jag helt enkelt att dörrvakten skojade med mig.
Men så har man ju varit med om de gånger det blivit lite för mycket och man inte kommit av en sådan anledning. Vissa gånger har förmodligen dörrvakterna haft rätt, men andra gånger har de definitivt gjort en felbedömning. Jag har varit med om tillfällen då man verkligen inte druckit några som helst mängder innan man ska in på en krog – men ändå blivit nekad att komma in. Och just de sistnämnda gångerna är inte särskilt roliga på något vis. Det är en blandning av att man känner sig kränkt men – förmodligen – också besviken. Och det komiska är att det oftast varit på mindre orter jag råkat ut för de allra mest nitiska dörrvakterna på den punkten, jag har alltid trott att det skulle vara tvärtom. Under min tid i Kalmar råkade jag ut för flera nitiska dörrvakter och var nästan på väg att helt sluta gå ut eftersom jag hade så dåliga erfarenheter av dörrvakter. Inte minst efter att jag på ett besök på Krögers greps av polis misstänkt för narkotikabrott – efter att just dörrvakten ringt polisen – började jag tänka i banorna att låta bli kroglivet.

I Stockholm har det varit kläder man anmärkt på, men det är inte många gånger jag varit med om att någon anmärkt på min alkoholkonsumtion och nekat mig inträde för att jag fått i mig för mycket. Det har hänt, men inte många gånger i ärlighetens namn. Vad som däremot kan störa mig mer är när folk i servicepositioner – som till exempel barpersonal – på ett väldigt otrevligt sätt kan meddela att man exempelvis inte får komma in. Det gör ju inte att man blir särskilt pigg på att komma tillbaka en annan gång heller. Jag har varit med barer där personal på ett ganska bryskt sätt sagt att man inte får komma in – vilket ju inte är särskilt bra marknadsföring för baren i sig. Man kan börja på ett hövligt sätt, blir det sedan en diskussion är det en helt annan sak om man snäppar upp tonläget lite.
För tro inte att jag inte vet vad reglerna kring ett utskänkningstillstånd säger. En krog får inte servera överförfriskade personer om de vill behålla sina tillstånd, så är det. Men med det ansvaret kommer inte nödvändigtvis någon skyldighet att vara brysk emot personer som inte kan bli serverade. Snarare bör man som krog tänka på sitt rykte och behandla alla – oavsett promille – med respekt. Vilket enligt min upplevelse inte alltid sker.

Sen är det förstås på sin plats att tydliggöra att det verkligen inte hör till vanligheterna att jag nekas inträde på en krog, det är verkligen inte ofta – oavsett om det har med klädsel eller promillehalt att göra. När det kommer till klädsel, så äger jag knappt ett par jeans i dagens läge – så att bli nekad att komma in på krogen mot den bakgrunden kommer knappt att ske längre. Och de gånger jag nekats tillträde av andra anledningar genom årens lopp går att räkna på fingrarna, så det är verkligen inte många gånger. Så tolka mig inte som att jag titt som tätt nekas att komma in på krogen på grund av för högt alkoholintag – för så är det absolut inte. Men visst har det hänt ett fåtal gånger genom åren, det har det gjort.