Blogg – Kompasskurs

Blogg

Den rike är som lampan som drar till sig mal

När jag började blogga, var jag groteskt ärlig i mina inlägg. Jag lade ut varenda liten detalj om mitt privatliv, mitt mående och en lång rad andra saker i tillvaron. Det kändes helt naturligt att leverera detaljer om depressioner, ångest, självmordstankar och motgångar. Jag skulle säkerligen lagt inlägg om missbruksproblem, självskadebeteenden och spelskulder om jag haft några. Jag var med andra ord totalt hämningslös när det gällde att lägga ut saker till allmän beskådan. Men det lönade sig också rent besöksmässigt, för jag aldrig haft så många besökare på min blogg som på den tiden jag var så groteskt ärlig i mina inlägg. Som mest låg jag runt 1.000 besökare per dygn på min blogg – och tjänade ganska stora pengar på den.

Om romanen är ett hus, är poesin en brinnande människa som springer genom huset

Precis som jag befarade, är min inspiration som bortblåst sedan jag kom tillbaka till stan. Det är något med miljön ute i skärgården som gör att jag får extra bra inspiration till att skriva, det är helt uppenbart. Men så fort jag sätter min fot på landbacken och är tillbaka i stan igen, då försvinner inspirationen. Under min tid i sommarstugan formligen sprudlade ämnen till blogginlägg ur mig och jag fick lägga band på mig själv för inte skriva för mycket. Jag skrev, skrev och skrev – och återupptog även skrivandet av det bokmanus jag påbörjade för ett par år sedan.

Blogg Författarskap

If you have nothing to say – blog about it

Är det någonstans jag har ro och inspiration och skriva, så är det när jag är i stugan. Jag kan sitta vid datorn merparten av dagen och producera sida efter sida av text. Jag kan liksom ha skrivarverkstad för mig själv och få oerhört mycket gjort på skrivarfronten. Inte minst när jag är här ensam kan jag få så mycket gjort att jag imponeras av mig själv varje dag. Och det brukar märkas på besökssiffrorna på bloggen när man har tid att skriva många kvalitativa inlägg. Så är fallet även denna sommar, jag märker hur besökssiffrorna sakta stiger när jag har tid att skriva mycket. Och det är kul att se hur många hittar hit, jag hoppas ni blir kvar och kommer tillbaka!

Blogg

Ordning och reda – pengar på freda

Jag har insett att jag haft viss oordning på bloggen, att det inte riktigt varit så som jag egentligen skulle vilja ha det. Inte minst har jag behövt styra upp det här med kategorier lite mer och sortera mina inlägg lite striktare. Det kan tyckas vara en skitsak, men för mig som bloggare är det skönt att ha ordning på inläggen. Ofta vill jag länka till gamla inlägg och det ska då vara lätt att hitta dem. Samtidigt ska det givetvis vara lätt som läsare att navigera bland inläggen och hitta vad jag skrivit om i olika sammanhang. Så det har blivit några nya kategorier och flera inlägg har kategoriserats om för att bättre passa in i sitt sammanhang.

Blogg

Om man tänker för mycket skapar man problem som inte fanns från början

Jag har bloggat i ganska många år vid det här laget och har genom åren lärt mig olika “knep” för att sprida det jag skriver om. Det har egentligen så mycket med att göra att jag jagar läsare, utan just att “få ut” det jag skriver om, att det kan hjälpa andra människor på olika sätt. Jag kommer ofta i kontakt med andra människor genom min blogg, andra människor som är i samma sits som jag i olika sammanhang.

Blogg Politik

Man förstår varför det görs skor med kardborreband för vuxna

Är det något jag lärt mig under alla år som bloggare, så är det att somliga ämnen verkligen väcker ont blod hos (vissa) läsare. Och jag har med tiden lärt mig att inte ta åt mig, utan att faktiskt roas av det. För som rubriken avslöjar, kan jag ibland förstå varför det görs skor med kardborreband för vuxna. Inte minst när man börjar diskutera yttrandefrihet och invandring är det många som formligen går i taket och kommer med de mest konstiga kommentarer. Oftast roas jag av kommentarerna som kommer, men när det övergår till rena personangrepp blir det lite annorlunda. För jo, personangreppen uteblir nästan aldrig när man diskuterar dessa ämnen.

Blogg

Personlig integritet i vardagen

Man får ibland bita sig i tungan som bloggare och vara försiktig med vad man lägger ut till offentlig beskådan på internet. När jag började blogga, var jag brutalt ärlig i mina inlägg och lämnade ut otroligt mycket när jag skrev. Men med tiden har jag blivit alltmer privat och är idag mycket mer privat än vad jag varit på många år när jag bloggar. Man ska ju tänka på att vem som helst kan läsa ens inlägg och att potentiella arbetsgivare, kollegor, släktingar och så vidare faktiskt kan ramla över det man skrivit. Det du skriver öppet på internet kan påverka chanserna att få jobb, att behålla ett jobb, dina relationer till släkt och vänner – och så vidare. Så numera är jag väldigt försiktig med vad jag lägger ut eller ej – är jag minsta tveksam, avstår jag hellre från publicering än att jag genomför den.

Blogg

Jag lägger inte till vem som helst på Facebook

Det här är ett ämne jag har haft uppe till diskussion tidigare på bloggen, men det tål tydligen att upprepas till leda. För jag blir faktiskt lite småtrött på det hela, det ska jag inte neka till. Titt som tätt får jag vänförfrågningar på Facebook från personer som följer min blogg. Och det är visserligen roligt att få en sorts respons från personer som följer bloggen. Men grejen är att jag inte lägger till “vem som helst” på Facebook, så är det bara. För att jag ska lägga till någon på Facebook, ska det vara en person som jag har en mer uttalad relation till vederbörande än att hen följer min blogg. Det ska vara till exempel en kollega, klasskompis (eller en före detta sådan) eller släkting eller liknande, men att man följer min blogg räcker inte för att jag ska lägga till dig på Facebook.
Jag är stenhård på den biten, mycket för att det jag lägger ut på Facebook är lite personligare än innehållet på bloggen. Det gör att jag vill ha lite mer koll på vilka som finns på min vänlista. Jag vill liksom känna vederbörande på något sätt för att man ska få en plats på min Facebook.

Blogg Internet

Jag har hittat ett nytt tidsfördriv!

Att gå hemma och vara sjukskriven kan bli lite långtråkigt ibland. Oftast kan jag få tiden att gå, men ibland behöver man något tidsfördriv för att inte bli uttråkad. Senaste dagarna har jag suttit hemma med en inflammerad höftmuskel och inte varit ute särskilt mycket, så det har blivit en hel del tid framför datorn.
Jag har bloggat och varit aktiv på sociala medier i ganska många år, så det är inget nytt tidsfördriv direkt. Men nu har jag hittat en ny aspekt i det hela, som jag inte riktigt tänkt på tidigare. Jag bloggar om det mesta mellan himmel och jord, helt enkelt det som faller mig in och jag har lärt mig ungefär vilka ämnen som väcker reaktioner när man skriver om det. Dit hör politiska inlägg som på ett eller annat sätt kan härröras till invandring på olika sätt. Och nu under pandemin, väcker inlägg om vaccinet rätt ont blod i somliga läger.

Blogg Internet

Ibland funderar jag på att lämna sociala medier

Jag blir så trött på folk som inte kan bete sig i sociala medier. Folk som tycker det är helt okej med påhopp, kränkningar eller bara vara allmänt otrevlig. Sociala medier är ju i sig inget nytt, så vi borde vid det här laget ha lärt oss hur man faktiskt beter sig i dessa sammanhang. Men somliga tycks faktiskt besitta ganska grava inlärningsproblem och kan inte greppa hur man beter sig mot sina medmänniskor – även det sociala samspelet sker via en dataskärm och ett tangentbord.
Jag har i skrivande stund bloggat i ungefär 15 år och som bloggare gäller det att väcka känslor för att få läsare – och framförallt för att få läsare att komma tillbaka till bloggen igen. När jag skriver mina inlägg, kan jag ibland spetsa till budskapet helt enkelt för att väcka reaktioner och kanske faktiskt provocera lite. Men med det sagt, är jag noga med att aldrig kränka, förtala, vara otrevlig eller ägna mig åt några andra dumheter. Jag ventilerar vad som är mina åsikter, men håller mig inom ramarna för ett sunt, socialt samspel.