Jag har vid det här laget bloggat på olika portaler i närmare 15 år. I normala fall brukar jag tröttna på saker med tiden, men just bloggandet har jag av någon anledning inte tröttnat på. Jag har haft kortare pauser, men alltid återvänt till bloggosfären tämligen snabbt. Det är något visst när man får respons på det man skriver, när man provocerar och väcker känslor. Genom åren har mitt bloggande skapat såväl vänner som ovänner – alla uppskattar inte när man skriver kritiska inlägg som ligger ute till allmän beskådan. Jag minns hur jag under högkoletiden blev uppkallad till rektorn efter att ha skrivit ett kritiskt inlägg om skolan. Eller när jag blev JK-anmäld av Däckhuset i Kalmar efter att ha fått ett dåligt bemötande där. Oftast är det inte så drastiska saker man råkar ut för som bloggare, åtminstone inte jag själv. Det rör sig oftare om upprörda och mer eller mindre otrevliga kommentarer i olika sammanhang.









