allkonstnarenÄr det något jag lärt mig under alla år som bloggare, så är det att somliga ämnen verkligen väcker ont blod hos (vissa) läsare. Och jag har med tiden lärt mig att inte ta åt mig, utan att faktiskt roas av det. För som rubriken avslöjar, kan jag ibland förstå varför det görs skor med kardborreband för vuxna. Inte minst när man börjar diskutera yttrandefrihet och invandring är det många som formligen går i taket och kommer med de mest konstiga kommentarer. Oftast roas jag av kommentarerna som kommer, men när det övergår till rena personangrepp blir det lite annorlunda. För jo, personangreppen uteblir nästan aldrig när man diskuterar dessa ämnen.
Jag brukar ha för vana att dela mina inlägg i olika forum – som till exempel facebookgrupper – för att väcka reaktioner och de allra flesta kommentarer kommer i dessa forum och inte här på bloggen. I perioder har kommentarerna haglat så tätt och obönhörligt att jag övervägt att lämna Facebook – för det har inte bara varit kommentarer, utan även argsinta mejl som kommit. Såväl i Messenger som i den vanliga mejlen. Så läng personangreppen uteblir, är jag numera ganska hårdhudad och jag drar mest lite på munnen åt de galnaste kommentarerna.
Jag tycker att jag har en ganska liberal syn på saker och ting och hyser stor respekt för saker som yttrandefrihet och individers fri- och rättigheter. Däremot spetsar jag gärna till saker litegrann när jag skriver och jag älskar att vara ironisk – och framförallt ironi brukar exempelvis brunhögern inte alltid förstå. Det sistnämnda har jag minst sagt lärt mig den hårda vägen. Ofta genom att jag fått riktigt otrevliga och ibland rent hotfulla kommentarer.
Är man hårdhudad, kan det vara ganska roligt att driva lite med folk, att spetsa till inlägg en aning för att väcka tankar och reaktioner. Jag har fått höra allt möjligt, alltifrån att jag är dum i huvudet och ska dö till att jag är odemokratisk, mot yttrandefrihet och allt möjligt.
För tydlighetens skulle försvarar jag både demokratin och yttrandefriheten. Jag tycker absolut inte att detta är något som ska inskränkas överhuvudtaget. Sedan kan man ha åsikter om vissa saker som görs i yttrandefrihetens namn – och ska vi nu ha ren yttrandefrihet, är det förstås min rättighet att ventilera mina åsikter om olika saker som sker. Och det gör jag ofta genom till exempel min blogg och/eller Facebook. Det jag själv kan tycka ändå är lite motbjudande, är dock alla de som kommer med rejält otrevliga kommentarer bara för att man har olika åsikt i en fråga. Det är just det som gör att jag valt rubriken till detta inlägg. Det är väl just den typen av ironi inte alla förstår, i synnerhet brunhögern – som tycks ha en överrepresentation av personer som inte kan föra en sund diskussion även om man tycker olika. Jag vet i dagsläget inte hur många gånger jag hört att man i ena andetaget vill tysta mig för att vi har olika åsikter medan man i andra andetaget säger att man försvarar yttrandefriheten. Hur går detta ihop? Ska jag fråntas min yttrandefrihet bara för att jag har “fel” åsikt medan till exempel en koranbrännare ska få behålla sin? Jag får liksom inte riktigt ihop det om jag ska vara ärlig.
Jag har absolut kritiserat koranbränningarna för att jag tycker det är olämpligt, men jag har aldrig sagt att jag tycker att det ska förbjudas med meningsyttringar även om de är aldrig så galna. Det är två helt olika saker. Ska vi ha en väl fungerande yttrandefrihet ska den inte bara till för puckon på högerkanten, utan precis lika mycket för oss (puckon eller ej) som tillhör den andra sidan av den politiska färgskalan.
Så ja, jag förstår att det görs skor med kardborreband för vuxna. För somliga vuxna människor kan helt enkelt inte föra en normal diskussion med någon som har en annan åsikt. Och vet ni vad?! Jag tror att väldigt många kommer att ta åt sig av detta inlägg och komma med diverse spydiga kommentarer om att jag nedvärderar någon eller kränker någons yttrandefrihet. Men nej, jag tycker inte att någon ska fråntas sin yttrandefrihet, verkligen inte. Jag tycker bara det är konstigt att man inte kan föra en sund diskussion med någon som har en annan åsikt än en själv utan att komma med påhopp eller personangrepp. Det är det enda jag säger och ingenting annat.
