Jag har knappt tränat alls sedan i juni. Detta har blivit sĂĄ av flera anledningar – alltifrĂĄn bortförklaringar till att jag faktiskt inte haft tiden att gĂĄ till gymmet. Mitt gymkort gick ut i juli och jag ville vänta tills jag pĂĄbörjat mitt nya jobb för att se vilka erbjudanden de hade i form av friskvĂĄrdsbidrag och liknande. Slutligen bestämde jag mig för att vara kvar pĂĄ mitt ”gamla” gym och köpte ett ĂĄrskort där. Det är ju ganska mycket pengar man pratar om för att gĂĄ pĂĄ gym, där jag gĂĄr snackar vi drygt 4000 kronor för ett helĂĄr – vilket ju är ganska mycket för en normalinkomsttagare. Om det sedan är som för mig, där träning är ett ont mĂĄste och inget jag gör med glädje sĂĄ blir det extra motigt att lägga ut sĂĄ mycket pengar pĂĄ ett träningskort.
Men jag vet att jag behöver hĂĄlla igĂĄng kroppen och känner ocksĂĄ att jag mĂĄr mycket bättre när jag tränar. Jag orkar mer, mitt humör blir bättre och jag svettas mindre. Det där med att svettas har alltid varit nĂĄgot av ett dilemma för mig, ag har alltid svettats exceptionellt mycket – det gjorde jag redan som barn. Det gör att jag ofta gĂĄr ganska tunt klädd för att inte svettas, även pĂĄ vintern. I nuläget äger jag inte ens en vinterjacka, eftersom jag svetta floder i en varm jacka. Jag är sĂĄ varmblodad att jag kan gĂĄ relativt lätt klädd mitt i smällkalla vintern utan att bli vare sig kall eller sjuk.
Fast just svettningarna har jag märkt att jag kan hålla lite i schack genom att träna. Ju bättre form jag är i, ju mindre svettas jag. Jag är fortfarande varmblodad och går klädd som jag alltid gjort, men svettningarna har blivit bättre.









