Visar: 1 - 10 av 152 RESULTAT
Dagbok Film

Statusuppdatering

Det har gått några dagar utan uppdateringar på bloggen. Tiden har funnits, men inte inspirationen och bloggen har därför fått stå tillbaka under några dagar. Det känns alltid lite konstigt när bloggen inte uppdateras, som att något fattas på något vis. Jag är så van vid att skriva något i princip varje dag, så när inspirationen tryter under mer än något dygn känns det jättekonstigt. Men nu ska det bli bot och bättring förhoppningsvis, det är åtminstone ambitionen. Inspirationen brukar ju komma och gå, så det är väl inte helt ovanligt att det ibland går några dagar utan uppdateringar – medan jag andra dagar är desto mer produktiv.
Det märks rätt snabbt på besökssiffrorna när jag inte uppdaterar på några dagar. I normala fall kan jag från något hundratal besökare och uppåt per dygn. Men så fort det går några dagar utan inlägg, störtdyker besökssiffrorna till väldigt låga några nivåer. Det brukar sedan behövas några dagar av uppdateringar för att besökssiffrorna ska bli sig lika igen.
Vissa gånger när inspirationen trutit har jag till och med övervägt att lägga ner bloggen, det är ibland svårt att komma med nya inlägg mer eller mindre dagligen. Men jag har alltid fallit tillbaka i att fortsätta blogga – och det finns ju trots allt inget som säger att man måste blogga varje dag. Det är bara jag själv som känner att jag helst vill kunna göra det.

Dagbok

Nu är det jul igen

Tro det eller ej, men jag tycker att 2021 bara försvunnit. Var har hela året tagit vägen, liksom? Jag kan inte fatta att vi redan är inne i november och att det snart är jul. Åtminstone här i Stockholm är julskyltningen i full gång och det är inte utan att man faktiskt börjar få lite julstämning. Just att det är så nära till advent och jul, är ju något som får en att överleva annars så gråa och trista november. Utan närheten till jul, skulle åtminstone inte jag själv orka med den gråa och trista novembermånaden.
Nu är planeringen inför helgerna i full gång och det ska bestämmas var man ska fira med vilka och julklappar ska inhandlas. Det ska planeras för julbord och nyårsfirande liksom inhandlas gran och julpynt. Själv är jag lite av en julnörd som vill att julen ska vara på ett visst vis. Jag brukar få bromsa mig själv för att inte överdriva advents- och julpyntandet varje år. Det är nog tur att jag även har en sambo som inte är fullt lika nördig som jag själv, hon brukar få bromsa mig för att det inte ska bli för mycket tomtar, glitter och ljus i vår lilla tvåa.

Dagbok

Vecka 44

Ibland känns det som att jag knappt har tid att gå till jobbet. Jag skulle utan några större svårigheter få tiden att gå om jag haft möjligheten att inte jobba heltid. Jag skulle förmodligen inte få långtråkigt alls om jag av någon anledning inte arbetade alls, utan skulle fullt upp i alla fall. Det är oftast inga måsten som jag har inplanerade, utan det är saker jag ägnar mig åt för att jag tycker att det är kul. De enda saker som jag planerar in under ledigheter, som kanske är mindre roliga är träningen – som jag försöker klämma in ungefär tre pass per vecka av.
Jag har ju ett schema som innebär en hel del långledigheter på 4-5 dagar och uppåt. Det är något som passar mig perfekt och jag kan verkligen ha den fritid jag vill ha. Just nu är jag mitt uppe i en tvåveckorsledighet och har haft saker inplanerade i princip varje dag. Det har varit träning, filminspelningar och nöjen i princip dagligen och jag undrar ibland hur jag ska få dygnets få timmar att räcka till. Ibland skulle jag faktiskt önska 72 timmar per dygn istället för 24, men det är rent önsketänkande.

Dagbok

Plötsligt händer det

Det är ett antal år sedan vi bestämde oss för att börja leta efter ett större boende. Vi hade då insett att vår tvåa är aningen för liten och att det skulle vara skönt med rum extra. Ett rum som får utgöra ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Det skulle dessutom vara bra med lite fler förrådsutrymmen än vi har i vår nuvarande lägenhet. Jag vet i ärlighetens namn inte hur många lägenhetsvisningar vi gått på sedan beslutet togs, men det har blivit ganska många. Och alla som bor i Stockholm, vet hur sjuk bostadsmarknaden häri Stockholms län. Det där med att hitta ett boende är verkligen inte helt lätt, utan oftast behöver man decennier i bostadskön eller en smärre förmögenhet för att kunna köpa sitt boende. Själv har jag 21 år i bostadskön och har det ändå svårt att hitta ett boende med skäligt avstånd till stan. I något av ytterområdena skulle jag kunna få en lägenhet, men där vill vi å andra sidan inte bo utan vill vara kvar inom tunnelbanenätet.
Skulle vi vara ute efter en lägenhet inne i city, skulle vi förmodligen behöva ytterligare fem till tio år i bostadskön för att ha en rimlig chans. Och vi vill gärna hitta ett nytt boende närmare i tid än så.
Sen får erkännas att vi varit ganska kräsna, det går inte att hymlas med. Vi vill ha minst en stor trea – vi pratar minst 75 kvadratmeter och uppåt – med bra förvaringsutrymmen. Sen vill vi ha max 25 minuter till T-centralen inklusive promenad och byten, nära till tunnelbana och någon form av centrum där den viktigaste servicen finns. Slutligen vill vi ha balkong eller uteplats och inte betala mer än 11.000 kronor i hyra. Vi kan ju samtidigt möjligheten att vara lite kräsna eftersom vi redan har ett förstahandskontrakt och inte har något datum då vi ska vara ute ur den nuvarande lägenheten. Så vi har bestämt oss för att inte ta första bästa lägenhet som dyker upp, utan faktiskt vänta tills rätt möjlighet kommer.

Dagbok

Inte så illa som man kan tro

Jag har knappt tränat alls sedan i juni. Detta har blivit så av flera anledningar – alltifrån bortförklaringar till att jag faktiskt inte haft tiden att gå till gymmet. Mitt gymkort gick ut i juli och jag ville vänta tills jag påbörjat mitt nya jobb för att se vilka erbjudanden de hade i form av friskvårdsbidrag och liknande. Slutligen bestämde jag mig för att vara kvar på mitt ”gamla” gym och köpte ett årskort där. Det är ju ganska mycket pengar man pratar om för att gå på gym, där jag går snackar vi drygt 4000 kronor för ett helår – vilket ju är ganska mycket för en normalinkomsttagare. Om det sedan är som för mig, där träning är ett ont måste och inget jag gör med glädje så blir det extra motigt att lägga ut så mycket pengar på ett träningskort.
Men jag vet att jag behöver hålla igång kroppen och känner också att jag mår mycket bättre när jag tränar. Jag orkar mer, mitt humör blir bättre och jag svettas mindre. Det där med att svettas har alltid varit något av ett dilemma för mig, ag har alltid svettats exceptionellt mycket – det gjorde jag redan som barn. Det gör att jag ofta går ganska tunt klädd för att inte svettas, även på vintern. I nuläget äger jag inte ens en vinterjacka, eftersom jag svetta floder i en varm jacka. Jag är så varmblodad att jag kan gå relativt lätt klädd mitt i smällkalla vintern utan att bli vare sig kall eller sjuk.
Fast just svettningarna har jag märkt att jag kan hålla lite i schack genom att träna. Ju bättre form jag är i, ju mindre svettas jag. Jag är fortfarande varmblodad och går klädd som jag alltid gjort, men svettningarna har blivit bättre.

Dagbok Film

Sus och dus

Är det något jag verkligen älskar, så är det att bo på hotell. Jag älskar känslan av att checka in och för något dygn bli bortskämd. Sätta mig i baren, äta något gott i restaurangen och sedan avsluta det hela med en hotellfrukost. Någon gång ibland brukar vi ta en hotellövernattning i Stockholm med omnejd bara för att det är så mysigt. Trots att man inte reser särskilt långt, känns det som en minisemester på hemmaplan.
I mitt förra jobb reste jag en hel i jobbet och det var ett roligt avbräck i vardagen. Även om man inte hann så väldigt mycket annat än att jobba, äta och sova så var det en lyxig känsla att bo på hotell och äta på restaurang på kvällarna. Någon enstaka gång kunde man dessutom få en stund över att se lite av stan man var i, även om det var ganska ovanligt. Så det är en del jag saknar från förra jobbet, numera är tjänsteresorna obefintliga. Åtminstone i min ordinarie anställning.

Dagbok

Träningsvärk och stress

Äntligen har jag tummen ur a***et och faktiskt kommit mig iväg till gymmet. Jag har skjutit på hela grejen med att komma igång med träningen igen nästintill vansinne och ständigt hittat ursäkter till att inte börja träna igen – även intentionen hela tiden varit att jag ska börja igen, att det bara varit något av en formsvacka som gjort att jag inte kommit igång. Den största anledningen till att jag inte kommit igång med träningen igen har varit en alltför fullspäckad kalender. Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att träna. Sen har väl ekonomin i ärlighetens namn också spelat in. Mitt årskort på gymmet behövde förnyas i juli och jag har helt enkelt inte riktigt tyckt mig haft råd eftersom vi heller inte har något friskvårdsbidrag genom jobbet. Men nu har jag köpt ett nytt gymkort som jag betalar månadsvis via autogiro. Jag kan liksom inte hitta fler ursäkter till att stå över träningen när nu både tid och ekonomi tillåter träning igen.

Dagbok

Späckat schema

Det kommer kännas konstigt att från och med denna vecka vara tillbaka på att ”enbart” jobba heltid. Några hektiska veckor är tillända, veckor som jag ägnat åt både filminspelningar och att arbeta mer eller mindre som vanligt. Jag har trixat litegrann med schemat och tagit ledigt några dagar för att få det hela att gå ihop med filmandet, men på det stora hela har jag jobbat som vanligt. Och det har inte bara varit ett filmprojekt jag varit involverad i, även om det är ett som varit lite mer tidkrävande än andra. Vissa dagar har jag hunnit beta av två filminspelningar och stressat mellan olika inspelningsplatser för att hinna med. I onsdag var det filminspelning på dagen och sedan nattpass på jobbet md resultatet att jag var vaken från 05:30 onsdag morgon till cirka 08:30 torsdag morgon. Kanske inte helt hälsosamt, men det gick. Jag har dygnat förr tillbaka och kan säga att det inte är något jag rekommenderar om det går att undvika. Det tar på krafterna, det är det minsta jag kan säga. Framåt morgonkvisten är man övertrött så att det brakar om det, man klarar knappt av att sitta still och det är inte långt ifrån att man hallucinerar.
Varför utsätter man sig då för att vara vaken i över ett dygn, kan man fråga sig? Ja, det är en bra fråga som jag nog får fundera lite på. Det kan helt enkelt vara så enkelt att det är kul att ha något vid sidan av det ordinarie arbetet att ägna sig åt och faktiskt få göra lite annat. Att jag sedan tjänar några kronor extra på min hobbyverksamhet gör givetvis sitt till.

Dagbok

Att dygna är inte att rekommendera

Man utsätts för en del prövningar när man jobbar enkom natt, så som jag gör. Det är inte alltid vardagen tillåter den vila och återhämtning som krävs när man är vaken hela nätterna. Jag gör oftast 4-5 nätter år gången och sista natten innan jag börjar jobba, brukar jag börja med att vänd lite på dygnet. Det försöker jag sitta uppe till åtminstone sitta uppe till två, tretiden på natten för att sedan sova ut ordentligt dagen efter. Då blir det aningen lite lättare att hålla sig vaken första natten på jobbet.
Men någon enstaka gång här och där händer det att jag inte har möjlig att börja vända på dygnet innan jag ska börja jobba, utan jag blir helt enkelt tvungen att vara vaken uppåt ett dygn i ett sträck. Och det är inte något som är på något vis att rekommendera, man blir sjukt trött av att vara vaken så länge. Jag har känt mig färdig att börja hallucinera framåt morgonkvisten och blir totalt övertrött. Det liksom kryper i kroppen och det är svårt att sitta still. Många gånger är jag så övertrött att det blir svårt att somna på morgonen efter ett sådant nattpass. Jag kan verkligen förstå småbarn som bara gråter när de är riktigt trötta, det är nästan så det känns även som vuxen. Jag vet många gånger jag varit så trött att man nästan känt sig gråtfärdig.

Dagbok

Gott och blandat

Det finns några ägodelar jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan. Det är mobiltelefonen, filofaxen och min dator. Jag skriver upp det mesta som jag har inplanerat för att inte glömma bort saker och ting, så min filofax har jag med mig i princip överallt. Somliga veckor är mer hektiska än andra och det skulle vara en omöjlighet att komma ihåg saker och ting om jag inte skrev upp det snyggt och prydligt i kalendern. Åtminstone för mig och mitt guldfiskminne.
Jag är lite för gammalmodig för att använda telefonens kalenderfunktion än så länge, utan tillsvidare vill jag ha mina anteckningar helt analogt på papper. Men det kanske kommer en dag då jag börjar lägga in saker och ting i telefonen istället. Jag föredrar än så länge min filofax, även om den tar mer plats än vad telefonen gör, det går helt enkelt inte att komma ifrån. Sen har jag möjlighet att spara viktiga papper i den, vilket förstås inte är möjligt i en telefon. Jag har en stor del av mitt liv i filofaxen och det skulle vara en smärre katastrof om jag på något sätt blev av med den. Någonstans väntar jag på den dag då det faktiskt händer – framförallt med tanke på att jag släpar med mig den i princip överallt.