Dagbok – Kompasskurs

Dagbok

Kaffe

Ju äldre jag blivit, ju mer har jag kommit på mig själv med att bli alltmer kräsen med saker och ting. Kanske inte så mycket när det kommer till mat, men när det kommer till mycket annat. Inte minst till de vanor jag lagt mig till med genom åren. Som snusare väljer jag med omsorg vilket snus jag köper, det funkar inte med vilken sort som helst. Jag var mycket mer ombytlig med cigaretter på den tiden jag rökte, även om jag föredrog vissa märken och som jag allt som oftast köpte. Jag köper oftast lite dyrare snus och inte något billigt krafs. Det ska gärna vara smaksatt snus och jag har en favorit, som smakar rökig whisky.
Detsamma gäller när det kommer till vin, jag har svårt för billigare vinsorter utan köper sällan viner som ligger under prislappar på 90 kronor per flaska. Vad gäller öl har jag vissa sorter jag i princip alltid köper, som har kommit till bli mina favoriter. Jag kan dricka andra märken i de lägen jag blir bjuden, men det är väldigt sällan jag avviker från de märken jag tycker om när jag köper själv.

Dagbok

Sommarsemester

Det känns väldigt ovant att vara ledig så här på försommaren. Normalt brukar jag förlägga min sommarsemester i augusti och har alltid gillat att vara ledig under sensommaren. Det är den mest vädersäkra delen av sommaren, oftast har jag haft bra väder och badtemperaturen har oftast haft tid på sig att stiga till behagliga temperaturer. När jag är i stugan under augusti, har många hunnit avsluta sina semestrar och det är lugnt och skönt på ön där stugan ligger. Inte minst när man kommer framåt slutet av augusti, när skolorna har dragit igång för höstterminen.
I år kommer jag inte få någon betald sommarsemester eftersom jag byter jobb snart, så den ledighet jag får är nu när jag väntar på att det nya jobbet ska ta sin början. Visserligen kommer jag ha ett schema med en hel del långledigheter, så jag kommer kunna ta lite vändor till stugan och liknande ändå även sedan jag börjat jobba. Det är få ställen som jag känner mig så avslappnad på som just denna ö längst ute i Söderhamns skärgård. Det öppna havet, fiskmåsarna och fiskebodarna bildar en miljö som jag alltid älskat och känt mig extremt avslappnad i.

Dagbok

Liten uppdatering

Det har känts konstigt att inte ha uppdaterat bloggen på några dagar. Trots att jag inte jobbar för ögonblicket, har schemat varit ganska fullspäckat. Ibland undrar jag om jag har tid att börja jobba igen, det känns som att jag inte riktigt har tid för sådant. Officiellt är jag för tillfället mellan två jobb just nu och det tar en del tid att ha kontakt med Arbetsförmedlingen och A-kassan för att allt ska glida så friktionsfritt som möjligt. Jag måste hålla koll på lite lediga jobb eftersom jag formellt sett är arbetssökande, liksom rapportera till A-kassan vad jag gör varje dag.
Förutom det, har jag försökt att ha lite semester också. Vi har gjort en och annan dagsutflykt till olika håll i Stockholmstrakten för att se oss omkring. Bland annat har vi varit i Sigtuna, Strängnäs och Mariefred över dagen. Och det har verkligen varit rätt tid att befinna sig mellan två jobb, eftersom vädret har varit alldeles strålande fint. När jag kom ut till stugan förra veckan, låg vattentemperaturen på 20 grader, vilket måste vara någon form av rekord för att vara i början av juni – framförallt så här långt ut i skärgården.

Dagbok

Första sprutan tagen

Häromdagen ojade jag mig lite över att det inte varit helt lätt att få tid för vaccination i Stockholm. Sedan tiderna för oss fyrtioplussare släpptes förra torsdagen, har jag varit inne i appen och kollat flera gånger per dag för att få en tid. De gånger tider ploppat upp, har det varit på lite otillgängliga ställen som Järfälla, Norrtälje och Södertälje och jag har väl inte varit helt lockad över att åka så långt för att ta min spruta. Så jag har själv valt att ha lite is i magen tills det dykt upp tider på lite mer behörigt avstånd. Och det har faktiskt lönat sig att vänta lite. Igår lade man plötsligt ut flera nya tider i Kista för idag – och jag var snabbt in för att boka tid.

Dagbok

Inte helt lätt att få tid för vaccination

I torsdags släpptes tiderna för oss som 40+ för att få vaccinera oss. Jag har verkligen sett fram emot att få vaccinera mig och att på så vis sakta kunna börja återgå till en så normal tillvaro som möjligt. Sedan länge har jag bestämt mig för att mer eller mindre ”hänga på låset” för att få en tid för vaccination så snart som möjligt. Och det har jag också gjort. Redan i torsdags morse loggade jag in på Landstingets app för att försöka boka en tid. Men tiderna tycks stryka med likt smör i gassande solsken.

Dagbok

Stiltje

Det är inte många knop man gör när det är 25 grader i skuggan och nästintill vindstilla. Man går lite korta vändor över skäret, men inte i något högt tempo. Jag är inte avundsjuk på grannarna, som jag ser målar och fejar på sina stugor. Jag skulle inte orka ta tag i några större arbeten i den värme som råder. Igår gick jag förbi den lilla badplatsen på ön och kollade badtemperaturen. 20 grader visade visade termometern, vilket är ovanligt så här långt ute i skärgården – framförallt så här tidigt på året. Det är knappt att badtemperaturen drar sig uppåt 20-sträcket framåt sensommaren, så det är helt osannolikt att det är så varmt i vattnet i början av juni. Men samtidigt har det ju varit väldigt varmt och inte särskilt blåsigt ett bra tag nu, så inte så konstigt kanske att det är varmt i vattnet.

Dagbok

Hem ljuva hem

Minns ni när internet fortfarande var i sin linda för sisådär 20 år sedan? På den tiden då man hade uppringt internet som gick via telefonjacket och var gränslöst segt? Minns ni hur det kunde ta minuter att ladda en hemsida, för att inte tala om när man skulle ladda upp en bild någonstans?! Och för att inte tala om det ständiga letandet efter mobiltäckning när man skulle ringa någonstans från sin kolossalt enorma mobiltelefon (för skyhöga minuttaxor dessutom).
Tekniken har kommit långt sedan dess och numera är ett blixtsnabbt internet något som i princip alla tar förgivet. Dessutom går det att prata i telefon samtidigt som man är ute på internet. Även om man får för sig att slösurfa på telefonen samtidigt som man pratar med någon. Det hade absolut inte gått att göra på de mobiltelefoner vi hade för 20 år sedan, var så säker.

Dagbok

Hemester

Även i år är rådet att fira semester på hemmaplan. Inga onödiga utlandsresor heller denna sommar för semesterfirande svenskar. För min del är det inget nytt, det är ytterst sällan jag väljer att åka utomlands under sommaren. Det är den vackraste delen av året här hemma och det känns bara onödigt att åka utomlands denna del av året. Inte minst med tanke på att vi har sommarstuga ute skärgården, jag har svårt att se mig själv tillbringa sommarsemestern någon annanstans än just där. Vi är några hushåll som delar på stugan, så ibland blir det trångt därute, det går inte att komma ifrån. De gånger det krockar totalt och det inte finns plats, brukar jag och sambon ordna hyrbil och göra utflykter runtom i Sverige istället. Ibland bara över dagen, ibland tar vi in på något vandrarhem eller hotell någonstans några nätter. Förra sommaren hade i en semestervecka hemma, då hann vi se Trosa, Nynäshamn och Sigtuna dit vi åkte över dagen.

Dagbok

Fullmånen för mina synder

Jag brukar i princip alltid känna av fullmånen när den kommer varje månad, på ett eller annat sätt tycks det vara helt oundvikligt. Hur mycket jag märker av den varierar, men mer eller mindre känns det alltid. För min del är det sömnen som påverkas, jag sover alltid avsevärt sämre när fullmånen kommer. Och det spelar ingen roll om jag vet att det är fullmåne eller ej – även om det varit mulet flera nätter i rad så man inte har koll på månen, sover jag ändå sämre. Framförallt har jag svårare att somna, men själva sömnkvalitén i sig blir också sämre. Jag vaknar flera gånger under natten och det känns aldrig som att man faller in i någon riktig djupsömn. Det är samma sak varje fullmåne i någon utsträckning och blir bara värre för varje år som går.

Dagbok

Ett ont måste

Nu har jag fått acceptera att jag inte längre har några ursäkter, jag kan inte skylla på något längre. Höfterna har slutat trilskas sedan ett tag tillbaka och det är dags att bita i det sura äpplet och ta sig tillbaka till gymmet. Jag har dragits med trilskande höfter under en stor del av våren och inte velat belasta dem med att gå och träna. Vilket i och för inte gjort mig särskilt mycket, eftersom träning för mig bara är ett ont måste. Jag vet att jag behöver träna för att hålla vikten i schack och för mitt välmående i övrigt. För jo, jag märker att jag generellt mår bättre när jag tränar regelbundet. Jag orkar mer, får ett jämnare humör och vikten springer inte iväg hur mycket som helst vid blotta åtanken på en bulle eller pizza.