Dagbok – Kompasskurs

Det finns mer i livet än att öka sin hastighet

Ett moment återstår för att jag äntligen ska vara klar med min ryskakurs från i höstas. En enda uppgift har jag kvar att göra för att få mina första 15 högskolepoäng i ryska. Och det känns faktiskt skönt att snart kunna påbörja fortsättningskursen, att jag snart faktiskt kan lämna nybörjarkursen helt bakom mig. Jag har inte riktigt smält bemötandet jag fick i samband med terminsslutet i vintras, men har valt att lägga det bakom mig och se framåt istället. Nu vill jag fortsätta studierna och förhoppningsvis lära mig att prata skaplig ryska med tiden. Jag missade av rent slarv en av uppgifterna som jag skulle ha gjort tidigare i våras, men nu är det en kompletteringsperiod i slutet av terminen och jag får då en andra chans att göra den aktuella uppgiften. Sedan får jag mitt första högskolebetyg i ryska – och kan fortsätta med nästa kurs till hösten.

Alkohol har trots många försök aldrig botat någon förkylning – men det har aldrig någon läkare heller!

Äntligen, äntligen har min envisa förkylning med tillhörande hosta gått över. Förkylningen har varit osedvanligt envis och det har känts lite tröstlöst på något vis. Det är ytterst sällan jag drabbas av någon mancold, för att inte säga aldrig. Jag klagar inte i onödan när jag blir förkyld utan gillar helt enkelt läget de gånger det händer att förkylningarna kommer. Och det är inte särskilt ofta jag blir förkyld heller, det ska jag villigt erkänna. Så de gånger förkylningarna ploppar upp kan jag trots allt leva med att vara krasslig. Det skulle aldrig falla mig in att komma med kommentarer i stil med “Ni kvinnor klagar på att föda barn, men…”.

Dagbok

Visst gör det ont när knoppar brister – varför skulle annars våren tveka?

Så har det gått en dryg vecka in i maj och jag kan nästan inte fatta det. Tiden försvinner i en rasande fart, snabbare än man hinner blinka. Om några veckor går vi in i den första sommarmånaden och om en dryg månad är det dags för midsommar. Ja, är det bara jag som undrar vart tiden tar vägen egentligen? Vädret i sig har kanske inte skvallrat så mycket om att det är vår, de har trots allt varit ganska kyligt på sistone – inte minst när man rört sig ute på kvällar och tidiga morgnar. Somliga nätter har det varit frost ända ner här i Stockholm, vilket känns som att det är ganska ovanligt så här sent under våren.

Dagbok

Trots prognosen, lev som om det vore vår

Det är rätt typiskt ändå. Av en slump fick jag mina två läkarbesök inbokade samma dag, med några timmars mellanrum. Det var ju perfekt, då behövde jag inte hålla på att trixa alltför mycket med mina arbetstider. Jag hade tillräckligt med tid mellan läkarbesöken för att inte behöva stressa, så jag tog helt enkel ledigt en natt för att kunna gå på mina två läkarbesök idag. Så fick jag häromdagen veta att min läkare i Solna blivit sjuk och att man därför behövde boka om min tid – till en tid som inte alls passar mig.

Dagbok Kampen mot cancer

Det är aldrig försent att bättra sig, därför väntar jag ett tag till

Så lyckades man återigen skrämma livet ur mig från vårdens sida. Det är visserligen inte särskilt svårt att göra, man oroar sig för både det ena och det andra när man har en cancerdiagnos i bagaget. Som sagt, är det alltid en anspänning med dessa magnetröntgenundersökningar, man funderar alltid över ifall de kommer att hitta något i samband med undersökningarna. Under flera år vaggades jag in i någon form av lugn, eftersom man inte hittade något. Men så kom de där förbaskade cellförändringarna för ett drygt år sedan, följt av en lång strålbehandling för att bli av med förändringarna. Så inte minst efter det, har jag svårt att inte känna någon form av anspänning inför undersökningarna – och inte minst inför läkarbesöket efteråt, då man ska få veta resultatet.

Dagbok

Summering av vecka 16, snart ny vecka!

Söndagar är alltid en lämplig dag att summera den gångna veckan och förbereda sig inför den kommande arbetsveckan. Jag har haft en lagom intensiv vecka med jobb, filminspelningar och en avslutning med 70-årsfest på lördagskvällen. Torsdagen var den mest intensiva dagen, som inleddes med filminspelning vid Odenplan mitt på dagen. Jag slängde mig sedan in i en taxi och åkte till Strandvägen för nästa inspelning. Torsdagen var en av de varmaste dagarna denna vecka och svetten rann längs ryggraden efter att ha varit på benen en stor del av dagen. Det vara bara att åka hem och byta kläder efter en dag i solen.

Dagbok

Alla har någonstans en parasit

Naturen vill en sak, medan min kropp och mitt immunförsvar vill något helt annat. Sista dagarna har jag haft vaga aningar av en stundande förkylning, men som dock inte velat bryta ut ordentligt. Aningen hostig, rosslig i luftvägarna och ruggig i kroppen, har jag valt att gå och jobba. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk – och inte råd heller för den delen. Och nej, förkylningen har inte heller brutit ut, utan bara anats lite lätt någonstans – så det har inte funnits någon anledning att stanna hemma. Visserligen ska man stanna hemma vid minsta symtom, men att stanna hemma med små symtom jag har, har bara känts larvigt på ren svenska. Då ska det till lite, lite mer för att jag ska offra en karensdag och stanna hemma.

Dagbok

Strejker, nattpass och långledigheter

Den här veckan har jag varit extra glad att jag inte varit beroende av att ta mig fram med pendeltåg. Är det någon del av den stockholmska kollektivtrafiken som testar ens tålamod, så är det just pendeltågen. Jag har åkt mycket pendeltåg genom åren och tycker att det är något i princip varje vecka. Är det inte personalbrist, är det hala spår, lövhalka, signalfel, obehöriga i spårområdet eller något helt annat – listan kan göra oerhört lång över alla fel som drabbar pendeltågstrafiken. Det är ytterst sällan det går en hel vecka utan att det är någon form av strul, det slår liksom aldrig fel. Tunnelbanan är långt ifrån lika otursförföljd, utan där flyter trafiken allt som oftast på mer eller mindre felfritt. Visst är det strul ibland även i tunnelbanan, men långt ifrån lika ofta som i pendeltågstrafiken.

Dagbok Eget företag

Någon form av normalläge – om ett sådant finns

Kunskaper försvinner snabbt när man inte underhåller dem, inte minst när det kommer till språk. I höstas tyckte jag mig ha skapligt grepp om ryskan och dess grundläggande grammatik, men har ju inte direkt använt kunskaperna under de gångna månaderna. Nu har jag tagit tag i att göra de inlämningsuppgifter jag missade under höstterminen – och insåg rätt snabbt hur mycket jag hunnit glömma under den tid som gått. Och då pratar vi trots allt bara några månader, inte år. Men jag vick verkligen slita med att gå tillbaka i gamla anteckningar, slå i ordboken och grundligt tänka efter för att komma ihåg alla ord och böjningar.

Dagbok

Våren är naturens sätt att säga Nu är det fest!

Våren tycks slutligen ha slagit sitt grepp om Stockholm och det blir sakta varmare och man kan ana fågelkvitter när man är utomhus. Det märks stor skillnad i ljus och väder, det blir allt senare på dagen som man går runt och tänder upp i lägenheten. För mig som jobbar natt, är skillnaden markant. Numera är det fortfarande ljust när jag åker till jobbet på kvällen och det är sedan länge fullt dagsljus när jag åker hem på morgonen. Varje vår märker man hur desperat man är efter ljus och värme efter den långa, mörka och kalla delen av året.