Dagbok – Kompasskurs

Kroppens anpassning till nya rutiner

Det är märkligt vad snabbt kroppen ställer om till helt nya rutiner och vilket besvär det kan vara att komma tillbaka till något som tidigare varit en självklarhet. Under några år hade jag kontorstider, något som inte alls passade mig ur flera aspekter. Framförallt tyckte jag det var urbota jobbigt att vara uppe tidigt varje morgon, fem dagar i veckan. Visserligen gick det lättare och lättare med tiden, men jag plågades konstant av att inte få sova ut om morgnarna. Som skiftarbetare var jag visserligen uppe tidigt vissa morgnar, men aldrig fem dagar i rad. Det var sällan det rörde sig om mer än tre till fyra dagar i rad som man behövde stiga upp tidigt, något som passade mig perfekt.
Nu har jag under några månader enbart jobbat, vilket passar mig perfekt. Visst känner man att det sliter lite på kroppen och visst att man blir trött när det närmar sig morgontimmarna och man varit vaken hela natten, men det är ingenting mot den trötthet jag känner när jag stigit upp tidigt på morgnarna.
Under mina år som kontorsarbetare, var fredagskvällarna riktigt jobbiga. Jag deckade framför TV:n vid åttatiden på kvällarna och de var lögn att tro att man skulle orka göra något en fredagskväll – mer än att dega framför TV:n. Sedan jag gick tillbaka till skiftarbete, är jag generellt piggare och tycker att jag orkar – och hinner – mycket mer.

Dagbok

Jag har blivit kidnappad!!

Så är en intensiv vecka över, fast den här gången är det med visst vemod jag ser att veckan är slut. Grejen är att jag fyllt år och firandet har liksom inte riktigt tagit slut under den gångna veckan. Normalt sett brukar jag vara ganska blygsam när det kommer till födelsedagsfirande, men i år blev det lite annorlunda. Visserligen var en stor del av firandet inget som jag själv varit involverad i planeringen av, så det finns trots allt en förklaring till att det blev så mycket firande som det blev.
Redan i måndags fick jag den första presenten, flera dagar innan den riktiga födelsedagen. Då var det min sambo som var i farten i levererade en ”kidnappning”, det enda jag i förväg vetat om var att inte planera in något från och med måndag eftermiddag och några dagar framåt. Så jag visste förstås i förväg att något var i görningen, men inte vad. Vid tretiden på måndagseftermiddagen blir vi upphämtade av en taxi, som kör oss till Yasuragi i Nacka. Min sambo hade lyckats hålla hemligt vad vi skulle göra – och jag förstod inte förrän vi steg ur taxin vad det faktiskt var vi skulle göra. Vi har länge pratat om Yasuragi, så jag blev glatt överraskad när jag insåg vad som var inbokat några dagar framöver. Vi var inbokade för tre övernattningar med tillhörande spa, bad, mat och massage.

Dagbok

Ruljangs på vardagen igen!

Sakta men säkert börjar jag bli varm i kläderna på det nya jobbet. Det tar alltid sin tid att komma in i nya rutiner och börja känna att man kan ett jobb – och där är jag inte riktigt än. Fortfarande är det ganska mycket nytt att ta in och jag ska inte säga att jag känner mig fullärd ännu.
Nu börjar jag i alla fall hitta rutiner och vanor för att tackla att jobba konstant natt. Det har inte varit så tufft som jag först trodde att det skulle vara, snarare har det tvärtom gått över förväntan. Att återgå till någon form av skiftgång har varit ett av de bästa beslut jag tagit när det kommer till arbete, jag har verkligen saknat charmen i att arbeta på oregelbundna tider. Framförallt känner jag att jag får ut mycket mer av min tid med skiftgång jämfört med kontorstider. När jag jobbar, jobbar jag intensivt och betar av mina arbetstimmar på några få dygn, för att sedan ha flera dagar ledigt. Något som möjliggör en helt annan typ av tillvaro än när man jobbar måndag till fredag.

Dagbok

Det där med att ha karaktär

Jag tycker att jag i normala fall har bra karaktär när det kommer till sötsaker. Även om jag inte har mycket till karaktär när det kommer till mycket annat, så kan jag oftast stå emot sötsuget när det ploppar upp. Men är det någon gång som jag verkligen får kämpa med sötsuget, så är det när jag jobbar på nätterna. Det är sällan jag är så sötsugen som när jag är vaken på nätterna. jag skulle med lätthet kunna vräka i mig stora mängder med godis och kakor om jag tillgång till det.
När jag jobbade inom Polisen, hade personklubben en liten ”kiosk” i personalrummet, där man sålde bland annat godis och smörgåsar till självkostnadspris. Det var rent livsfarligt, jag åt godis konstant under nattpassen – vilket också givetvis blev en viss kostnad varje månad också, även om det var självkostnadspriser man betalade för godiset.
På mitt nuvarande jobb, jobbar jag bara natt och sötsuget finns där i princip varje arbetspass. Till en början föll jag till föga för sötsuget och tog med mig godis och kakor till jobbet. Men jag har insett att det inte är hållbart i längden att vräka i sig socker varenda arbetspass, hur sugen man än är. Jag är i ett läge då jag måste börja tänka på min vikt och faktiskt få ner midjemåttet rejält. Så då är sockerintaget det första jag ska dra ned på, eftersom det känns som det trots allt är lättast – nattpassen till trots.

Dagbok

Meteorologisk höst

På somliga håll i Sverige är det redan höst meteorologiskt sett. Definitionen är när dygnmedelstemperaturen ligger under tio grader under minst en vecka – och det är det vädret man haft på somliga håll under en tid. Även i Stockholm har höstrusket naglat sig fast, trots att det fortfarande bara är augusti. Men jag tror inte att det metereologiskt sett är höst ännu, även om det vissa dagar faktiskt känts så.
Den gångna helgen har det blivit en sista vända till sommarstugan för säsongen, vilket känns en aning sorgligt. Det har blivit två vändor hit sedan semestern tog slut i slutet av juni och båda gångerna har jag haft lite otur med vädret. Förra gången bestämde jag mig för att vända och åka tillbaka in till land eftersom det blåste för hårt. Inte minst när jag är ensam i båten, är jag försiktig med att gå ut i hårt väder och den gången blev jag lite överraskad när jag kom ut det där havet var lite öppnare och det började gunga på rätt bra.
Även den gångna helgen har det varit blåsigt – och det rejält dessutom. Det var värre utresa med båten än den gången jag fick vända och gå tillbaka, men den här gången var vi i alla fall fler i båten vilket gjorde det hela lite tryggare. Är man dessutom lite mer nerlastade, blir båten stadigare och kränger inte lika mycket i sjögången. Är man ensam med lite packning, blir båten lätt och väldigt känslig för minsta rörelse i sjön.
Sen har blåsten hållit i sig hela helgen och vädret har även i övrigt varit väldigt höstlikt med låga temperaturer och en hel del regn. Inte mycket till väder att vara ute i skärgården direkt, utan det har mest blivit kurande inomhus de gångna dagarna. Det är sådana här dagar man tackar sin lyckliga stjärna att det finns en bastu på ön som man kan boka för att basta. Det är ingen badtemperatur i vattnet längre efter en kylig och blåsig augusti, däremot är det som upplagt för att bada bastu i det oroliga höstvädret.

Dagbok

Åter till vardagen

Jag brukar på sätt och vis tycka att det är skönt när hösten kommer och sommarens semestertider är över. Inte för att jag skulle ogilla sommaren, det är snarare tvärtom, jag älskar den svenska sommaren och det är ytterst sällan jag åker utomlands sommartid (rättare sagt: en gång i livet har jag åkt utomlands sommartid). Men sommartid går Sverige på halvfart och sparlåga och det är inte mycket som händer direkt. Åtminstone inte om man går till det arbetsmässiga. Inte minst för mig som egenföretagare, brukar man märka av en markant nedgång i inkommande uppdrag under sommaren. Juli är den i särklass sämsta månaden och jag får bästa fall något enstaka uppdrag. Det är sådana månader man är glad att ens huvudinkomst kommer från en fast anställning och inte från företaget, som för mig enbart är en bisyssla. Jag är inte direkt beroende av inkomsten från firman för att ekonomin ska gå runt, vilket jag är extra glad för sommartid.

Dagbok

Att lyssna på radio

När de reklamfinansierade musikkanalerna lanserades på 90-talet, lyssnade jag väldigt mycket på dessa kanaler – inte minst på Rix FM och Mix Megapol. Länge tyckte jag att SR:s utbud var trist och mossigt och inte värt besväret att lyssna på. Där tyckte jag att musikkanalerna hade en plats att fylla. Men jag vet inte om musikkanalerna faktiskt blivit sämre eller om jag ändrat smak, men med åren har jag tröttnat på musikkanalerna. Dels på grund av reklamavbrotten, men också för att man spelar ungefär samma låtar om och om igen. Det blir helt enkelt en väldigt en enformig lyssning, framförallt när man som jag har radion påslagen en stor del av dagarna.
Med åren har jag allt oftare haft radion på istället för stereon och vill då inte höra samma låt spelas 25 gånger per dag. Nu, 25 år senare, uppskattar jag dessutom radio med inte bara musik. En stor del av grejen med radio är att höra nyheter och inslag om olika saker. Steget är lite för långt för att övergå till P1, som inte spelar någon musik alls – för musik vill jag ha, men inte bara. Favoritkanalen har blivit P4, eftersom man i stor utsträckning kan hänga med i vad som händer lokalt där man befinner sig. Så har man trafikinformation om trafikläget om man är ute och rör på sig. Även i bilen brukar jag P4 på – och byter alltid till den lokala P4-kanalen allteftersom jag passerar någon länsgräns.

Dagbok

Nojig för datahackers

Häromdagen skulle jag ha en videokonferens hemifrån och loggade några minuter innan in mig på datorn för att vara med på det aktuella mötet. Men när jag loggar in mig på själva mötesappen, får jag ett felmeddelande jag aldrig fått tidigare, trots att jag genom åren haft ganska många möten via Zoom, Skype och liknande applikationer. Meddelandet löd ungefär ”Din kamera och mikrofon används redan av en annan app”, detta trots att jag inte hade något annat program igång för tillfället – och än mindre använt varken kamera eller mikrofon på jättelänge.
Jag lyckades koppla upp mig mot mötet på telefonen istället och betade av det hela, men kunde inte riktigt slappna av; jag blev liksom lite nojig av att datorn hävdade att jag använde kamera och mikrofon utan att göra det. Tankar om att någon kanske tagit sig in i min dator började ploppa upp, det är liksom inte riktigt vad man längtar efter att få sin dator hackad. Datorn står dessutom i sovrummet, så man behöver inte ha mycket fantasi för att förstå vilken typ av bilder fel person kan ta om man lyckas kapa min webkamera.

Dagbok

Tidig höst

År 2021 får jag skatta mig lycklig som inte tog en sen semester, så som jag oftast brukar göra i vanliga fall. Juni har hittills varit den vädermässigt bästa månaden denna sommar. Okej, även juli har varit rätt fin, men augusti har varit skandalöst usel om man ser till vädret. Här i Stockholm känns det som att hösten redan kommit, med allt regnande, blåst och låga temperaturer. Jag brukar ha för vana att gå i kortärmat och shorts en bit in i september (varmblodad, som jag är), men nu i augusti har jag somliga dagar faktiskt övervägt såväl långbyxor som att ha en tunn jacka på mig.
På senare år har jag märkt av att jag blir allt känsligare för vädrets påverkan på måendet. Långvarigt ruskväder med regn och mörker är inget som gynnar någons välmående – och det är också just här som jag själv känner av ett sämre mående när vädret inte visar sig från sin bästa sida. De senaste två höstarna har varit minst sagt själsdödande när det kommer till väderleken; grått, regn, dimma och bara några få timmars solsken.

Dagbok

Nu kommer natten

Så har vi med någon dryg vecka gått in i den sista sommarmånaden, det är nu officiellt sensommar. Man kan börja njuta av mörka, ljumma sensommarkvällar och ett vackert solljus framåt eftermiddagarna och tidig kväll. Jag har alltid tyckt om sensommaren, med övergången från sommar till höst. Det är just därför jag oftast valt att ha semester i augusti, ibland till och med några dagar in i september.
Om några veckor går vi in i september, den första höstmånaden – vilket är ytterligare en månad som jag tycker väldigt mycket om. Jag har inte så mycket emot hösten, utan brukar tycka att det är en väldigt rofylld årstid. Om det inte är som de senaste två höstarna har varit, med grått och trist väder som varit mer eller mindre själsdödande. Från någon gång i september fram till januari har det varit grått, dimmigt, regnigt – och inte ens någon kort stund av solsken.