Visar: 1 - 10 av 281 RESULTAT
Corona och Covid19 Dagbok

Nyvaccinerad och anmäld till fortsättningskursen i ryska!!

Jaha, så har man tagit fjärde dosen av covidvaccinet. Jag får erkänna att jag är lite öm armen, precis som efter de tidigare sprutorna. Men det är också den enda bieffekten jag fått av sprutorna, jag har inte fått minsta lilla förkylningssymtom eller liknande efter att jag vaccinerat mig. Och det är väldigt skönt att slippa en massa symtom när man tagit sprutan, utan kan fortsätta leva som vanligt efter vaccinationen.
Själva vaccinationen gick väldigt smidigt, det var inte ens kö när jag kom till stället där jag skulle vaccinera mig. Utan jag fick komma in direkt, få min spruta och sedan var allt över på bara ett par minuter (om ens det). Tidigare har jag varit på stora ”vaccinationscentraler”, som till exempel Älvsjömässan. Och då har det varit en enorm apparat och massor med folk som stått i kö. Det var lite vad jag väntade mig idag, men köerna uteblev och allt gick oerhört smidigt.

Dagbok

Träning och tillbaka i etern igen!

Sista dagarna har min närvaro i sociala medier varit lite sisådär, jag har inte direkt varit särskilt aktiv om man säger så. Tiden och orken har helt enkelt inte funnits. Mycket av tiden och energin har gått åt till att plugga ryska, något som tagit mer tid än jag tror mig ha räknat med från början. Jag har varit ledig från jobbet den här veckan och det har nog varit tur tror jag, så att jag kunnat sitta med studierna i ryska glosor och grammatik.

Dagbok

Nu är det på riktigt!

Så har hösten kommit på allvar. Det känns verkligen i luften att hösten kommit och det är kyligt, inte minst morgnar och kvällar. Igår kom det första höstovädret – givetvis var vädret som värst just när jag behövde uträtta lite ärenden på stan. Regnet var så pass kraftigt att jag fick byta kläder när jag kom hem. Men nu är man åter till vardagen efter sommaren med semestrar och vistelse i sommarstugan. Nu är vädret sådant att man inte längre längtar efter att vistas i sommarstugan, grilla eller göra andra sommaraktiviteter. Nu väntar andra aktiviteter, man kan titta på film, tända ljus och ta härliga höstpromenader i skogen.

Dagbok

Hungerstrejk

Om jag tänker tillbaka på sommaren 2022, är den invirad i ett töcken av hunger och avhållsamhet. Jag står inte över några måltider, men tänker väldigt strikt på vad och hur mycket jag äter. Jag sållar bort saker som onödigt socker, alkohol och snabbmat och har rejält dragit ner på antal och storlek på portionerna. Det är en rejäl omställning och det känns som att jag är konstant hungrig. Givetvis tänker jag inte svälta mig, så långt tänker inte gå. Men att jag minskat på portionernas antal och storlek gör förstås att jag inte alltid känner att jag blir mätt.

Dagbok

I tveksamhetens tid

Det är alltid lite kluvet när det är dags att åka hem från sommarstugan så här i slutet av säsongen. Å ena sidan är det lite vemodigt att säsongen är över och det kommer ta ganska många månader innan det är dags att åka ut igen. Å andra sidan är ju säsongen just över och man kommer förmodligen inte få ut särskilt mycket av att vara här så länge till. Snart drar höststormarna igång och det kommer vara kallt, regnigt, blåsigt och mörkt att vara ute i skärgården – med andra ord inte särskilt gemytligt. Jag tror helt enkelt inte att jag kommer tycka det är särskilt skönt att vara i sommarstugan den kommande tiden.
Så det känns alltid lite vemodigt när det är dags att åka hem i slutet av säsongen. Samtidigt känns det någorlunda okej att få ett avslut för säsongen, att veta att nu är det definitivt över för i år och att jag har fått ut mesta möjliga av årets sommarsäsong. Nu tar en ny era vid i och med att hösten kommer och vi har annat att se fram emot. Jag har till och med börjat få reklam om kommande julbord, vilket blir nästa sak att se fram emot efter sommaren. Det känns lite konstigt att sitta i sommarstugan och fundera på julbord, men det blir liksom nästa anhalt i tillvaron på något vis.

Dagbok

Lugnet före stormen

Dessa dagar har lugnet inte riktigt velat infinna sig på skärgårdsön, åtminstone inte på det vis som det brukar göra. Jag har haft en del att göra och fått hålla igång – och somliga dagar har jag till och med fått ställa väckarklockan på morgonen. Igår var en lång dag till exempel, jag var tvungen att åka hem till Stockholm i ett ärende. Strax efter sju på morgonen lämnade jag och jycken Rönnskär för att åka mot huvudstaden en sväng och var tillbaka vid åttatiden på kvällen. Både jag och hunden var supertrötta på kvällen och stupade i säng strax efter tio.

Dagbok

Instabil oförutsägbarhet

Höstvädret är verkligen oförutsägbart, inte minst i september. Antingen är det strålande solsken och varmt, eller så ruskiga höststormar. Jag var faktiskt lite orolig för vädret när jag skulle ut till stugan i fredags, är det för dåligt väder kan båtfärden bli ganska skumpig, nästan dramatisk. Vi har åkt ut i ganska hårt väder ibland och det är inget jag direkt uppskattar. Framförallt om man är ensam i båten, känns det ganska osäkert att åka i hårt väder.
Jag har med åren blivit försiktigare och lite nojigare när det kommer till blåst och dimma när man ska ut på sjön i en liten fritidsbåt. Det känns obehagligare när det gungar och man har oturen att ha fel vindriktning. Jag trodde att jag skulle bli tryggare på sjön efter min sjökaptensutbildning, men har snarare blivit försiktigare sedan jag tog min examen. Jag tror att jag blivit mer medveten om riskerna till sjöss och därmed blivit försiktigare. Sedan vet jag ju att det ska blåsa riktigt hårt – och från helt fel håll – innan det är någon större risk att båten ska slå runt. Vindriktningen är ganska avgörande, blåser det från ”rätt” håll har man lä från vissa öar och kan gå ut trots hård vind. Blåser det från ”fel” håll, kommer vinden från öppna havet och vågorna blir väldigt stora.

Dagbok

En stilla reflektion

Jag sov inte fullt så bra i natt som jag hade hoppats på att få göra. Jag somnade snabbt när jag lade mig vid tiotiden och sov helt okej fram till sjutiden, när jag vaknade och var kissnödig. Och efter det somnade jag aldrig om riktigt, utan låg vaken till och från fram tills jag bestämde mig för att stiga upp strax innan tio. Det blev visserligen tolv timmar i sängen, ungefär som jag kalkylerat med, men inte fullt lika många timmars sömn. Oftast sover jag oerhört bra när jag är i stugan, det är sällan jag vaknar tidigt utan att kunna somna om. Så det är aningen segt idag, det ska jag inte neka till. Men sen kommer ju tröttheten ofta i efterhand också – och jag har sovit alldeles för lite den gångna tiden. Det har varit sena kvällar och tidiga morgnar och ett ständig flängande mellan olika saker.

Dagbok

I lugnets trygga vrå

Efter en lång dag är jag slutligen på plats i det yttersta av Söderhamns skärgård, på en lugn och relativt folktom ö. Det tar på krafterna att vara på resande fot en hel dag och jag har en känsla av att det kommer bli tidigt i sängs ikväll. Dagen började redan klockan sex i morse när väckarklockan ringde. Jag hade som målsättning att ta mig till gymmet redan igår, men det hanns aldrig med. Så istället ställde jag väckarklockan i morse och masade mig iväg till gymmet för en dryg timme på löpbandet. Jag avverkade mina vanemässiga 70 minuter på bandet och var faktiskt riktigt nöjd med resultatet, nästan 9,5 kilometer hann jag med vilket inte riktigt alltid är fallet. Efter avslutat träningspass blev det en vända till hyrbilsfirman för att hämta ut ledighetens hyrbil för att kunna ta mig till Söderhamn.

Dagbok

Första september och ingen tumör så långt ögat kan nå

Igår var det så dags för det uppföljande läkarbesöket efter min magnetröntgen. Det går aldrig att komma ifrån att det är en viss anspänning inför dessa återbesök, hur gärna jag än skulle vilja säga att det inte var så. Inte minst efter att man ju i höstas hittade nya cellförändringar i nacken, då jag fick svart på vitt att sjukdomen inte är borta för gott. Under de år som gått sedan operationen har jag mer och mer vaggats in i ett lugn eftersom man inte hittat något vid mina regelbundna återbesök. Jag har liksom tänkt att tumören är borta en gång för alla. Fram tills cellförändringarna hittades vid magnetröntgen i december.
Då insåg jag hur bräcklig tillvaron är och att jag inte ska ta förgivet att cancern faktiskt är borta i och med operationen för åtta år sedan. Det är nyckfull sjukdom, som kan få för sig att komma tillbaka lite när den känner för det. Och det är väl just därför återbesöken är så viktiga, för att i ett tidigt skede upptäcka ifall tumören får för sig att komma tillbaka. annars hade det inte funnits någon anledning till att springa på återbesök med några månaders mellanrum.