Åldern är bara en siffra – ryggen håller dock inte med

Varje söndag sätter jag mig vid datorn för att skriva en sammanfattning av den gångna veckan – och varje gång tänker jag tanken om hur fort tiden går. Veckorna tickar iväg i en rasande fart och det känns alltid som igår jag skrev min förra veckosammanfattning. Samma känsla har jag denna helg och det känns surrealistiskt att det faktiskt gått ytterligare en vecka – vart tar tiden vägen liksom? Det har dock varit en intensiv vecka, så kanske är det inte konstigt att tiden går fort. I fredags fyllde jag år och under gårdagen var det stort firande här hemma, då merparten av familjen kom förbi på middag. Så varje ledig stund under den gångna veckan har gått åt till att förbereda inför en middag för totalt nio personer. Vi har varit på Systembolaget, vi har handlat stora mängder mat och bröd – och i övrigt förberett middagen minutiöst. Men ska man handla till så många personer vad gäller mat och dryck, då blir det gärna att man får ligga i. Vi har lite av en tradition att äta kräftor i samband med min födelsedag – och då tickar utgifterna iväg ganska fort när man vill ha alla tillbehör i form av dryck, ost, bröd och allt man vill ha för att en kräftskiva ska bli komplett. Så i måndags begav jag mig till Farsta centrum för att gå på Systemet. I tisdags handlades sådant som kunde handlas lite i förväg innan jag begav mig till Södertälje för att jobba extra ett kvällspass. Onsdag och torsdag jobbade jag enligt mitt schema – och hann dessutom med att vara barnvakt några timmar på onsdagskvällen till mina kära syskonbarn. På fredagen – ja, just det, den 11/9 – fyllde jag år och dagen fylldes med firande på tu man hand med sambon liksom fortsatt förberedande inför lördagens middag.
Så frampå dagen igår började gästerna ploppa in för att sedan samlas kring fördrinken klockan 17:00. I normala fall brukar vi stora mängder rester efter våra familjemiddagar – och vissa gånger ”vara tvungna” att äta kräftor även dagen efter. Men just denna gång lyckades vi beräkna mat och dryck ganska bra. Folk blev mätta men utan att det blev en massa rester att ta reda på. Nu har vi lite småsaker kvar att äta av, men inga skaldjur och ostar i stora mängder vilket känns fantastiskt skönt. När vi började plocka fram maten igår kväll, kändes det som fruktansvärt mycket mat och jag hade svårt att tro att allt skulle gå åt. Men är man nio personer som ska äta ihop, då går maten verkligen åt. Vi hade tur som lyckades få tag i färska, svenska signalkräftor som dessutom var väldigt goda. För just det där med att hitta goda kräftor kan vara något av ett lotteri känns det som ibland – men det här var ren vinst, även om kräftorna också kostade därefter. Vi gjorde av med alla fyra förpackningarna vi köpt plus räkor, bröd, ost, kex och en massa annat tillbehör. Vi blev inte jättesena, utan gästerna började droppa av strax efter elva på kvällen. Idag har det blivit en lugn dag i hemmet trygga vrå utan några större utsvävningar. Det känns lite konstigt att ha blivit ett år äldre, nu är jag 49 och har precis ett år kvar tills jag fyller 50. Mentalt fattar jag inte att jag sakta blir äldre, medan jag börjar märka att kroppen trots allt faktiskt säger ifrån.

Så var det förstås dags att göra sin medborgerliga plikt och bege sig till vallokalen för att rösta. Denna gång gjorde vi som ovanligt många andra gjort detta val – vi förtidsröstade i fredags. Tydligen har det varit rekordmånga som valt möjligheten att förtidsrösta detta val och jag och sambon hör till dem som just gjort så. Eftersom helgen varit tämligen fullbokad, valde vi att rösta i fredags, även då var det kö till vallokalen och vi fick vänta en bra stund på vår tur. Som många andra, bestämde jag mig i vallokalen vilket parti det fick bli. jag visste vilken sida av mittsträcket jag låg på – men inte exakt vilket parti jag skulle lägga min röst på. Till sist föll mitt val på ett specifikt parti – och inte Vänsterpartiet som jag ofta röstat på de senare åren. Jag har lite svårt att förstå folk som vacklar mellan blocken, att man inte alltid kan bestämma sig inom ett visst block förstår jag – men jag har desto svårare att förstå att man vacklar mellan höger eller vänster. Oftast har man ju viss ideologi som man lever efter och man borde veta om man är för eller emot en viss sida i politiken. Men vad jag förstått, är det många som faktiskt vacklar mellan blocken – hur märkligt det än må låta. Självklart är det inte allt lätt att välja vilket parti man ska rösta på, men jag tänker att man oftast ändå borde veta ungefär vilken sida av mittsträcket man ligger på. Nåja, även jag har gjort valkompasser i år – något jag oftast inte gör, eftersom jag vetat ungefär var jag legat i den politiska skalan. Dessutom gjorde jag en kompass för ett antal val sedan – och då blev jag Sverigedemokrat enligt just den kompassen. Då gav jag upp vad det kommer till kompasser, eftersom det aldrig skulle falla mig in att rösta på ett så vedervärdigt parti. Men i år har kompasserna marknadsförts ganska hårt och till sist föll jag till föga och gjorde en. Denna gång visade den ett mer förväntat resultat och den tyckte att jag skulle rösta på Vänsterpartiet. Sen följde jag ändå inte rådet i slutändan utan röstade faktiskt på ett annat parti – men ändå på samma sida om mittsträcket. Nu håller jag tummarna för att Sverige tar sitt förnuft tillfånga och röstar bort den nuvarande högerregeringen och tillsätter en mer human sådan. I skrivande stund har vallokalerna fortfarande öppet och det finns inga prognoser kring hur det kan tänkas gå i valet. Själv ska jag upp tidigt imorgon bitti och jobba, så det blir inga sena övningar med valvakor ikväll. Men kanske hinner jag få en fingervisning vad gäller vartåt det barkar innan jag går och lägger mig.
Annars brukar det liksom höra till att gå och rösta på valdagen för att sedan se en del av valvakan innan det är dags att gå och sova. Men i år blir det inte riktigt så när schemat inte tillåtit att rösta på valdagen – liksom att se merparten av valvakan. I år varnar Valmyndigheten för långa köer till vallokalerna, så det kanske trots allt var bra att vi förtidsröstade. Även om det var kö då med, så kanske det var kortare kö än nu på valdagen. Får man hoppas i alla fall. Trots allt är det där med att rösta inte bara en rättighet utan en förbaskad skyldighet. I vissa länder är det straffbart att inte rösta och jag menar naturligtvis inte att vi ska gå åt det hållet – men om du inte röstar så frånsäger du dig inte bara din enda väg till att påverka utan också din rätt till att klaga. Avstår du din rätt att vara med och påverka, då kan du heller inte klaga på politikerna och den regering som för tillfället sitter vid makten. Själv har jag röstat i samtliga val och omröstningar som hållits sedan jag fyllde 18 för 31 år sedan. Även om det kan verka futtigt, så är din röst ditt sätt att påverka – och en utebliven röst är en röst på motståndarsidan. Nu hoppas jag att så många som möjligt sluter upp till dagens val och att rätt sida vinner hela spektaklet. Hoppas att resultatet inte blir alltför jämnt, utan det faktiskt blir en klar seger för den sida som vinner valet – man blir ganska trött på fällda regeringen och hotet om omval i tid och otid.

Imorgon tar vecka 37 vid och även de kommer bli en tämligen intensiv vecka även det. Jag jobbar som vanligt måndag till tisdag, sedan är det dags att gå ut på onsdag, jag har en innestående födelsedagspresent som då ska utnyttjas. Sedan ska jag till jobbet på möte på torsdag och efter det väntar det jobb till helgen. Så det blir lagom mycket att göra under den kommande veckan och jag kommer ha att göra i princip varje dag. Även en filminspelning har jag lyckats pussla in på onsdag innan jag ska iväg på ett lite försenat födelsedagsfirande på kvällen. Så det kommer vara fullt upp, men även en hel del roliga saker – så jag tänker inte klaga alltför mycket. Den enda dag som i nuläget är ett oskrivet blad är kommande fredag, då jag ännu inte har några planer – men det kan hinna ändras. Som jag så många gånger tidigare varit inne på, kan övertid och inspelningar ploppa upp med kort varsel så jag kan mycket väl få något inplanerat den dagen innan veckan är över. Ibland kan en vecka se väldigt lugn ut när den börjar för att sedan bli väldigt stressig när den väl är igång. Nu hoppas jag att slippa stressa naturligtvis, men självklart är det roligt med saker och ting inplanerade och att ha saker och göra. Det återstår att se hur mycket det blir att göra denna kommande vecka, det är nästan lite spännande att se hur allt blir medan en vecka till stor del är ett oskrivet blad. Litegrann har det börjat ticka igång med filminspelningar på sistone, men många har jag fått tacka nej till eftersom det krockat med mitt ordinarie arbete. Nu hoppas jag på att det kommer fler som inte krockar med mitt schema och som jag därmed kan tacka ja till. Jag håller stenkoll på de olika sajter där jag är medlem och kan ansöka om olika uppdrag – och det går lite upp och ner när det kommer till antalet uppdrag att söka. Vissa dagar kommer det ut massor av uppdrag, andra dagar är det superlugnt. Och sedan ska det förstås leda till att man tycker jag är intressant för att få vara med på själva inspelningen också – för det är ju inte alltid säkert.
I helgen har jag nu tagit min första dos Mounjaro för att förhoppningsvis gå ner i vikt, vilket jag verkligen behöver göra. Ett tag kändes det inte som att det var meningen att jag skulle börja med dessa sprutor eftersom det bara blev tokigt med att få ut medicinerna och tillhörande kanyler. Men efter mycket om och men har jag fått ut både mediciner och kanyler och hoppas nu på att det kommer göra nytta för att jag ska gå ner i vikt. Visserligen får jag bekosta medicinerna själv, men det är inte hela världen med tanke på att jag verkligen behöver bli av med de extrakilon som lagt sig kring midjan de senaste åren. Äntligen kommer det kanske bli lättare att hitta kläder, lättare att röra sig och lättare att flänga runt på golvet när jag leker med syskonbarnen. Självklart är det ingen mirakelmedicin – utan jag måste fortfarande tänka på vad jag äter och att röra på mig regelbundet. Men förhoppningsvis får kroppen nu en boost i rätt riktning för att faktiskt gå ner i vikt. För jag väger verkligen alldeles för mycket, det går liksom inte att komma ifrån.