Så har det blivit maj 2022 och det känns på något sätt nästan lite overkligt. Trots att jag har gått hemma hela våren, har tiden liksom försvunnit på ett märkligt vis. Sen känns det som att det varit en ovanligt kall aprilmånad i år, man har liksom inte riktigt fattat att det håller på att bli vår på något vis. Åtminstone har det varit så för mig, det har varit svårt att sitta på balkongen eller vara ute på annat vis under den del av våren som redan passerat.
Som varje vår, inser man hur mycket man saknat ljuset och värmen som kommer med våren. Det är så härligt med de ljusa kvällarna och solen som trots allt är framme för det allra mesta om dagarna. Den mörka delen av året är alldeles för lång, så man är minst sagt törstande efter ljus och värme när våren väl kommer.
Jag har i normala fall inget emot hösten och vintern, jag kan gilla de mörka kvällarna, kylan och att det – emellanåt – kommer lite snö. Men det är en alldeles för stor del av året som är mörk och kall, man blir rätt less till sist. Till och med jag, som egentligen inte har så mycket emot mörker och kyla.
På senare år har jag märkt av att jag gått in i höstdepressioner när hösten kommit. Jag har till skillnad från tidigare tyckt att varit riktigt jobbigt när hösten kommit och sommaren varit över. Framförallt om det varit mörka höstar med grådassigt väder med mycket moln, regn och dimma. Och så har det ju varit några år nu – och jag har verkligen lidit av vädret och mått skitdåligt.
Jag har helt enkelt blivit mer lättpåverkad av väderleken med åren, det är en sak som är säker. Inte minst när det är dåligt väder, det gör tillvaron så otroligt mörk och dyster. Och det är rätt olikt mig att påverkas så mycket av vädret, så har det inte varit tidigare. Då har jag tagit sämre väder med klackspark och till och med tyckt att det varit lite mysigt.
Jag kan längta tillbaka till den tid då jag inte påverkades så mycket av vädret som jag numera gör. Det är trots allt rätt påfrestande att vara så “väderkänslig” och påverkningsbar. Men saker och ting förändras med åren och åldern, man får väl trots allt gilla läget helt enkelt.
Sen kan jag ibland tycka att även somrarna på sätt och vis är lite jobbiga, men på ett helt annat sätt än höstarna. På somrarna vill man hinna med en massa saker, man vill vara utomhus så mycket som möjligt – och jag kan komma på mig själv att få dåligt samvete av att sitta inne och titta på TV en fin sommarkväll. Man vill hinna till stugan, man vill grilla, man vill hälsa på i andras sommarstugor, man vill hinna bada, sola och resa.
Själv brukar jag aldrig åka utomlands på somrarna, det är trots allt den finaste tiden här hemma. Så jag ser ingen anledning till att lämna Sverige just sommartid. Däremot brukar vi resa litegrann inom Sverige när sommaren kommer, oftast blir det dagsutflykter till olika ställen. Men ibland händer det att vi även tar någon hotellweekend någonstans och stannar lite längre på ett ställe.
Sen har vi det ju så förspänt att vi har tillgång till sommarstuga i skärgården, där vi är så mycket som möjligt under sommaren. Så det gör ju att man har än mindre anledning att åka utomlands sommartid.
Nåväl, nu ser jag i alla fall fram emot sommaren – jobbig eller ej. Det är värt lite samvetskval om man någon kväll sitter inne och tittar på TV, det är värt om man kanske inte hinner allt man vill under den väldigt korta sommaren. Det går inte att komma ifrån att man känner sig piggare när våren kommer, åtminstone får jag själv mer energi när det blir ljusare och varmare ute.
Planeringen är full gång inför vad vi ska göra under semestern och försöka synka så bra om möjligt för att vara i sommarstugan. Vi är fyra hushåll som delar på stugan, så det är inte alltid helt lätt att logistiken att gå ihop därute. Men vi brukar trots allt lyckas med lite planering och god vilja. 😋
Jag har så svårt att fatta att det redan är maj. I mitt huvud är det typ mars. Det har gått alldeles för fort. Jag är också vädermänniska, mår som bäst när det är strålande sol men det får inte bli för varmt för då mår jag dåligt av det istället. Lagom är bäst….