All tillräckligt avancerad teknologi går inte att skilja från magi

Under nästan två år har jag publicerat inlägg på bloggen varje dag, närmare bestämt under 711 dagar. Men så åkte vi på kryssning och tappade framåt kvällen uppkopplingen, vilket gjorde att jag inte kunde publicera det inlägg jag skrivit och som var tänkt att publiceras i söndags. Och jag har ju förstått att detta inte skulle i all evighet, utan att omständigheter förr eller senare skulle göra att jag inte kan publicera inlägg som planerat. Antingen att tiden inte räcker till, eller att något annat gör att det inte skulle gå. Och vet ni vad? Det känns inte som någon större katastrof att det blivit så! Jag har varit inställd på att det förr eller senare ska bli så här, det har bara varit en tidsfråga om när. Och i söndags kom alltså dagen då jag inte kunde få ut ett inlägg, hur mycket jag än ansträngde mig för att koppla upp mig på fartygets wifi. Det må nog vara en av få saker jag har att kritisera när det gäller kryssningen vi var på – förutom brunchen kanske, som vi heller inte var särskilt nöjda med. Nu kommer istället nästa utmaning – nämligen att se om jag kan klå det rekord jag hittills haft, nämligen 711 dagar i rad.
Det är en enorm utmaning att få ut ett inlägg om dagen, det måste ändå erkännas. Oftast har jag varit duktig på att skriva en rad inlägg när tiden funnits, för att sedan fördatera dem så att de publicerats allteftersom de varit inställda för publicering. Så egentligen är det väl så jag skulle ha gjort innan kryssningen, men den tiden har helt enkelt inte funnits. Och då blev det som det blev, det fanns ingen internetuppkoppling ute på Östersjön och jag fick då finna mig i att inte publicera det inlägg jag hann knåpa ihop under söndagseftermiddagen. Men jaja, det är ju trots allt ingen katastrof, utan nu får man vara på det hela igen och se om man kan komma upp i samma siffror ytterligare en gång.

Och visst är det så att ingen eller inget tvingar mig att publicera med vissa intervaller, det är bara jag själv som ställer de kraven på mig. Så länge jag betalar för mig, så kan jag publicera hur lite eller mycket jag själv vill – det är ingen som ställer krav på hur ofta inläggen ska komma ut. Jag betalar dock ganska mycket för webhotell och domän, så jag vill få valuta för de pengar jag lägger ut varje år på att hålla bloggen igång. Och då blir det täta publiceringar av inlägg, helt enkelt för att jag vill det och tycker det är roligt att skriva. För jag tjänar inga större summor på bloggen, det ska erkännas – utan jag bloggar mest för att jag tycker det är roligt och ingenting annat. Målsättningen är väl att en dag åtminstone dra in sådana summor att bloggen går runt ekonomiskt, men det är ganska svårt att nå så långt i antalet läsare. Jag har bloggat i många år och hitintills inte samlat ihop tillräckligt med besökare så frågan är väl om jag någonsin kommer att göra det? Men man vet aldrig, en vacker dag kanske tillräckligt många vill läsa det jag skriver för att det dessutom ska runt ekonomiskt att blogga.
Sedan tror jag inte att jag någonsin kommer ha de besökssiffror som de stora bloggarna har – utan jag får förmodligen hålla mig till några hundra eller i bästa fall några tusen besökare per dygn. Även om jag naturligtvis villigt erkänner att det är roligare att blogga ju fler besökare man har – det går liksom inte riktigt att komma ifrån. Under en period låg jag runt 1.000 besökare per dygn, vilket var fantastiskt roligt och jag fick gott om kommentarer på det jag skrev. Sedan har besökssiffrorna stadigt sjunkit, för att nu ligga på en tämligen jämn nivå på runt 200 läsare per dygn. Jag tror mig vara ganska säker på varför det blivit så och det är inte saker jag riktigt kan göra så mycket åt. Dels var jag till en början extremt personlig, öppen och ärlig i mina inlägg – vilket folk uppenbarligen tyckte om, för det drog uppenbarligen till sig besökare. Till det var det för tio år sedan lättare få länkningar till sin blogg, bland annat om man länkade en tidningsartikel, kunde tidningen i sin tur länka tillbaka till min blogg – vilket förstås gav stora besökssiffror. Idag är det ytterst sällan – för att inte säga aldrig – som sådant sker och därmed går också besökssiffrorna ner.

En positivt förändring för oss bloggare och andra som är aktiva i sociala medier, är att såväl företag som människor har börjat vänja sig vid det där att sociala medier existerar och att man ibland blir omnämnd på en blogg eller andra kanaler i kanske mindre smickrande sammanhang. Jag tänker på historien med Däckhuset i Kalmar, som JK-anmälde mig för förtal efter att jag berättat om hur jag blivit extremt dåligt bemött på firman efter att ha lämnat in en moped på service. Det man nog inte räknat med, var att det blev en stor grej i lilla Kalmar och gav en väldig publicitet i lokala medier – vilket ledde till att jag fick fler besökare på bloggen och kanske att en och annan valde att inte besöka Däckhuset efter att ha läst om vad som hänt. Sedan har vi förstås Krögers, där man vid ett tillfälle ringde polisen och hävdade att jag var narkotikapåverkad när jag besökte krogen. Jag greps av polis och fick lämna urinprov, som naturligtvis inte visade på någon narkotikapåverkan. Dock gillade man inte från Krögers sida att jag gick ut på bloggen och berättade vad som hänt, utan man tyckte att jag hängde ut dem och deras personal. Sen ska man inte förglömma när jag blev uppkallad till dåvarande rektorn för Sjöfartshögskolan i Kalmar efter att jag skrivit ett kritiskt inlägg om hur man plockat bort en kurs för oss studenter – en kurs som vi fick bekosta själva för cirka 12.000 kronor om vi ville ha den. Rektorn vägrade efter detta inlägg att besvara några av mina mejl, utan hänvisade till att jag fick komma upp till hans kontor om jag ville honom något.
Jag tänker att ingen av ovan nämnda händelser skulle ske idag. Numera är företag och privatpersoner vana vid att saker och ting diskuteras i sociala medier, så så länge man håller sig inom lagens ramar behöver man inte vara rädd för JK-anmälningar, påhopp eller att bli uppkallad till en rektor eller chef för något man skrivit i ett inlägg. På senare tid har jag själv inte varit med om något av det som skedde i bloggens ”barndom” för knappa 20 år sedan. Sedan är jag kanske själv lite försiktigare med hur jag uttrycker mig i mina inlägg. Jag går inte till för hårt angrepp emot företag och personer, jag skriver inte ut folks namn hur som helst och så vidare – vilket väl kanske gör sitt till när det kommer till hur mina inlägg tas emot.