Allt jag skriver kommer att användas emot mig

Jag lägger oerhört mycket tid på min blogg varje vecka, det är snudd på lika mycket tid som jag lägger på mitt arbete. Nej nu överdrev jag nog, men visst lägger jag mycket tid på bloggen och jämför jag med hur mycket jag tjänar på bloggen, blir det oerhört mycket obetalt arbete. Men jag bloggar trots allt för att jag tycker att det är roligt, inte för att tjäna några stora pengar på det. Har jag inget annat för mig, då sitter jag vid datorn och pillar med bloggen – oavsett tid på dygnet. Om jag har svårt att sova, bloggar jag. Om jag har långtråkigt, bloggar jag. Och ibland bloggar jag till och med för att jag har något vettigt att säga. Härom natten ägnade jag ett par timmar åt att kategorisera om lite inlägg, skapa nya kategorier och sortera bland de dryga 1.500 inlägg som är publicerade på bloggen. Det är sådant jag ägnar mig åt ibland när jag känner att det blivit lite oordning på bloggen och det är dags att röja upp lite. För någonstans vill jag en välorganiserad blogg som är lättnavigerad för den som vill läsa vad jag skriver om. Så därför blir det många kategorier för att det ska vara lätt att hitta ämnen man vill läsa om.
Nu är jag ganska nöjd med utförandet av bloggen, men sedan kommer det garanterat att bli fler kategorier med tiden, det är jag tämligen säker på. Jag kommer med tiden på fler ämnen att skriva om och då blir det per automatik också fler kategorier i olika ämnen. Med den inspiration jag haft på sistone, så kommer det snabbt att blir fler inlägg och därmed kategorier. Jag har haft fördaterade inlägg i tio till tolv dagar framåt de senaste dagarna, vilket nästan gjort det svårt att prioritera bland inläggen och vilket som ska publiceras när. Men jag tror jag har lyckats tämligen bra med prioritering och sortering av inlägg. Sedan är fler välbesökta än andra och besökssiffrorna har ökat rejält den senaste tiden – vilket är fantastiskt roligt.

Det började med mitt öppna brev till Grand hotell Saltsjöbaden, som dragit till sig hundratals läsare i skrivande stund. Och sedan det inlägget publicerades, ha mina besökssiffror pekat spikrakt uppåt – inte bara vad gäller det öppna brevet till Grand hotell. Hur det än är, så det givetvis alltid roligare att blogga om ju högre besökssiffror man har. Det blir fler reaktioner på inläggen, fler kommentarer i olika forum och så vidare. Reaktioner vill man ju på sätt och vis väcka som bloggare, så är det ju. Det är det som gör att man fortsätter att blogga och att det faktiskt blir roligt att skriva – det går inte att komma ifrån. Om besökssiffrorna tänker fortsätta stiga återstår att se, men jag håller tummarna för det. Kanske är det personer som senaste dagarna hittat min blogg och vill fortsätta följa den även framöver? Det är sådant man får hoppas på när man ser hur besökssiffrorna glatt stiger från dag till dag.
Mina besökssiffror har hitintills varit ganska blygsamma. Eller rättare sagt, jag hade en period med bra besökssiffror för ett antal år sedan, då jag låg på runt 1.000 besökare per dygn. Då var jag groteskt ärlig på bloggen, vilket uppenbarligen lockade till sig läsare. Men sedan jag lade om mitt bloggande för ett antal år sedan och bestämde mig för att inte vara lika ärlig längre – jag började helt enkelt värna om mitt privatliv. Och efter det har besökssiffrorna sjunkit. Men de senaste dagarna har jag börjat vara tillbaka på liknande nivåer igen, vilket är riktigt roligt – och verkligen triggar mig att fortsätta skriva så som jag tidigare gjort.

Häromdagen hörde jag ett intressant inslag på radion som handlade om att många inte vågar lägga ut sina åsikter på internet med rädsla för näthat. Minns jag inte fel, var det ungefär 50 % av de tillfrågade som låtit bli att lägga ut vissa saker med rädsla för näthat och att utsättas för påhopp. Vilken typ av åsikter det rörde sig om, men det ska egentligen inte spela någon roll. För du ska våga kunna lägga ut dina åsikter utan att bli utsatt för hat, hot och påhopp. Själv har jag varit fruktansvärt förskonad från sådant och har egentligen aldrig låtit bli att lägga ut vissa saker för att jag varit rädd för påhopp. Visst har jag fått lite märkliga kommentarer vissa gånger, men de har varit få och jag har inte direkt tagit åt mig särskilt mycket av dem. Just på bloggen är jag riktigt förskonad från argsinta kommentarer, då är det mer när jag delar mina inlägg i olika forum på exempelvis Facebook som reaktionerna inte riktigt låter vänta på sig. Men det har fortfarande varit tämligen snälla reaktioner och inte tillräckligt många eller tillräckligt otrevliga för att jag skulle avskräckas från att fortsätta lägga ut mina åsikter. Nu vill jag inte få det att låta som jag lever i en annan verklighet än många andra – för jag är fullt medveten om att näthat med tillhörande hot och påhopp förekommer. Så det enda jag säger är att jag varit väldigt förskonad från näthat – vilket är väldigt skönt.
Sen är jag noga med hur jag formulerar mig när jag lägger ut åsikter som jag vet kan provocera och locka till sig eventuella nättroll. Jag ser till att det jag skriver är vattentätt, att jag har på fötterna med källor och hänvisningar på det jag skriver och försöker komma med så många olika infallsvinklar som möjligt. Kan hända att det är så att många näthatare helt enkelt inte tycker det är värt att kommentera mina inlägg, vad vet jag? Eller så har jag bara haft tur, att näthatarna inte hittat min blogg. Men visst är det synd att så många inte vågar lägga ut sina åsikter med rädsla för att bli utsatt för näthat. I förlängningen ger det näthatarna och nättrollen en vinst och blir faktiskt ett hot mot yttrandefriheten. Folk ska våga yttra sig utan att bli utsatta för hat, så enkelt är det bara. Sen finns det en viss skillnad mellan hat och och att du inte kan kräva att yttra dina åsikter oemotsagd. Självklart måste man tåla att det finns personer som inte håller med och som säger det – och det är inte synonymt med näthat. Du blir varken utsatt för näthat eller får din yttrandefrihet kränkt om du får mothugg. Och det är något man måste komma ihåg när man lägger ut saker på internet, att du faktiskt får mothugg av meningsmotståndare.

Sedan är det naturligtvis skillnad på hur man framför motargument, för mothugg skulle kunna vara detsamma som näthat om det framförs på ett otroligt aggressivt sätt. Vill man debattera ett ämne, får man göra det i saklig ton – inte genom personangrepp, påhopp och hat. Och ja, jag har fått mothugg som jag själv upplevt som väldigt otrevliga och som faktiskt gjort att jag exempelvis tagit bort personer som vän på Facebook – något som inte alltid ses med blida ögon av den som blir borttagen. Vissa tycker att jag kränkt deras yttrandefrihet genom att plocka bort dem, ett argument som faller ganska platt. För din yttrandefrihet kränks faktiskt inte av att du inte längre kan lämna kommentarer på en viss Facebooksida eller blogg. Är det däremot någon som faktiskt får sin yttrandefrihet kränkt, är det just de personer som inte vågar lägga ut sin åsikter av rädsla för näthat och påhopp.
Och själv tror jag att det rör sig på personer både till höger och vänster rent politiskt som inte vågar lägga ut sina åsikter. Det finns goda kålsupare på båda sidor om mittsträcket och idag är nog ingen förskonad när det kommer till näthat – oavsett vilka åsikter det är man vill få ut. Det är kanske jag och några till som är skapligt förskonade, men jag ska inte säga att jag helt är förskonad – för som jag skrev hör ovanför, kan jag ibland få kommentarer som är lite på gränsen men som kanske inte är att klassa som näthat. Så lite skinn på näsan måste man ha som bloggare, så är faktiskt läget. När folk kan gömma sig bakom en datorskärm försvinner liksom det där med vett och etikett och man tror sig ha rätten att bete sig hur som helst emot sina medmänniskor.