Bloggar är numera en verklig kraft – de är inte bara för nördar längre

Så är jag tillbaka på arbetsmarknaden igen och har återigen börjat jobba, även det än så länge bara är på deltid. Återstår att se hur mycket tid jag kommer ha att lägga på bloggen framöver, om jag fortsättningsvis kommer kunna uppdatera varje dag eller om det blir lite mer sällan. I skrivande stund skriver jag på inlägg nummer 167 i rad, det vill säga är det dag 167 i rad som jag publicerar något på bloggen – vilken nog är ett personligt rekord. Så aktiv som jag varit sedan januari, har jag nog inte varit på många år på bloggen. Det var nog när jag precis började blogga för runt 15 år sedan som jag var så här pass aktiv. Då kunde jag lägga ut upp till två till tre inlägg om dagen – men efter det har jag bloggat utifrån tid och det har emellanåt kunnat gå någon vecka utan att blivit några inlägg emellanåt, även om jag strävar efter att lägga ut några gånger per vecka. Jag har inget som binder mig till att jag måste blogga med vissa intervaller, utan jag avgör själv hur aktiv jag är på bloggen. Men jag har dock lärt mig att det är viktigt för läsarsiffror och reklamintäkter att försöka få ut inlägg varannan dag i alla fall.
Jag jobbar hårt med fördateringar av inlägg, eftersom jag vet att det kommer dagar då jag av olika anledningar inte har möjlighet att sitta vid datorn. Då kommer det i alla fall ett inlägg, även om jag själv inte sitter vid datorn – vilket är väldigt skönt för mig som bloggare. För tro inte att jag suttit fastväxt vid datorn dygnet runt de senaste 167 dagarna – tvärtom! Jag har haft otroligt mycket annat att göra också och därmed inte kunnat ägna mig åt bloggen i den utsträckning som det kan verka på antalet publicerade inlägg. Vissa dagar kan jag skriva två till tre inlägg som jag sedan fördaterar och på så vis har jag i perioder bortåt 10 inlägg fördaterade – bara för att gardera mig för att ifall jag inte kommer hinna blogga under någon eller några dagar.

För den observante, har det inte bara varit ovanligt många och tätt publicerade inlägg på sistone, utan det har även blivit fler kategorier på bloggen och listan över kategorier är numera tämligen lång (ta en titt i högerspalten, så hittar du alla kategorier). Och det är glädjande att ni läsare blir allt fler, det är spännande att se hur läsarsiffrorna faktiskt ökar konstant – och har gjort det sedan januari när jag började bli alltmer aktiv på bloggen. Mitt mål har sedan dess varit minst ett inlägg om dagen, dock utan att spamma bloggen – jag är bestämt på punkten att låta kvalitet gå före kvantitet. Men vissa perioder har jag haft så pass många inlägg fördaterade, att jag valt att publicera två inlägg somliga dagar. Så inspirationen har det inte varit något större fel under de gångna månaderna, snarare tvärtom – vilket är roligt, eftersom jag behöver något att göra under dagarna när jag bara går hemma. och då har bloggen varit det perfekta sättet att få tiden att gå. Man kan ju tänka att det inte händer så värst mycket i tillvaron som arbetssökande och det därmed inte finns så värst mycket att skriva om på en blogg.
Men för min del har det varit precis tvärtom – jag har i princip hela tiden haft en sprudlande inspiration och kunnat skriva om lite allt möjligt, inte bara rena dagboksinlägg. Sen ska jag villigt erkänna att det absolut blivit mycket tid vid datorn under de gångna månaderna, jag ska verkligen inte säga något annat. Många gånger har jag satt mig vid datorn det första jag gjort när jag kommit i ordning på morgonen och sedan producerat inlägg efter inlägg – så länge jag inte haft filminspelningar eller anställningsintervjuer att ägna mig åt.

Sen tjänar jag inga stora pengar på bloggen, så många besökare har jag inte. Några kronor här och där blir det som jag drar in, men räknar jag på all tid jag faktiskt lägger ner på bloggen så går jag trots allt med brakförlust – det är absolut ingenting jag skulle kunna leva på och förmodligen aldrig ens komma i närheten av att kunna heller. Men det är en eggande tanke att faktiskt kunna leva på bloggen, eller åtminstone ha de inkomsterna att man delvis skulle kunna göra det. Jag brukar på skoj räkna på vilka besökssiffror jag skulle behöva för att kunna komma i närheten av att kunna leva på bloggen, men inser att jag skulle behöva bortåt 20.000 dagliga besökare för att ha de inkomsterna. Och där kommer jag förmodligen aldrig att hamna, det har jag ytterst svårt att tro.
Ibland besöker jag de lite större bloggarna, som till exempel Isabella Löwengrip – och har ibland lite svårt att förstå vad som lockar så många besökare till just dessa bloggar. Jag säger inte att just min blogg är bättre, men jag har dock hittat andra bloggar som jag tycker är minst lika bra som Löwengrips – om inte bättre. Vissa har ett otroligt fyndigt språk, välskrivna inlägg, bra bilder och så vidare, men jag vet också att det är svårt att bryta igenom bruset på internet idag. Det är inte helt lätt att slå igenom och locka till sig läsare, jag har pysslat med det här i cirka 15 år och inte lyckats dra till mig särskilt många dagliga besökare.

Sen har jag märkt en tydlig tendens när det gäller hur många som besöker ens blogg. På den tiden jag var extremt personlig på bloggen hade jag runt 1.000 besökare per dygn på bloggen, det tycktes locka tämligen många läsare. Men sedan har jag lagt om strategin och valt att inte vara fullt lika personlig i mina inlägg. Det är av flera anledningar, men framförallt att jag vill hålla privatlivet just privat. Och det har också påverkat mina läsarsiffror, som sjunkit rätt rejält sedan dess. Fram tills nu, när det svängt och jag återigen börjat få större antal läsare – vilket är otroligt roligt. En kvalificerad gissning är väl att jag haft tid på ett helt annat sätt att marknadsföra bloggen under de senaste månaderna, en tid som jag inte haft tidigare.
Jag har haft tiden att lägga upp länkar och inlägg på olika sajter och i grupper för att leda besökare till bloggen – och det verkar som att många kommer tillbaka igen, eftersom siffrorna inte sjunker utan tvärtom ökar. Och det är viktigt som bloggare att synas så mycket som möjligt, inte bara var inläggen innehåller. Jag har lärt mig mina små knep för att synas och sprida bloggen så mycket som möjligt, inte minst under de gångna veckorna.

Nu har jag hittat en balans för hur personlig jag vill vara i mina inlägg och hur mycket jag vill lämna ut om mitt privatliv i ett offentligt forum på internet. Jag har hittat nya vägar att marknadsföra min blogg och hitta ut till nya följare. Så det gör att jag just nu är rätt nöjd med mitt bloggande trots allt, även om det inte ger fullt lika många läsare som för 10 år sedan. Men det är en avvägning man helt enkelt får göra – jag längtar inte tillbaka till att vara så personlig som jag en gång var på bloggen. Somliga saker håller man helt enkelt för sig själv, så är det bara – och det tror jag många håller med om, oavsett om man bloggar eller ej.
Numera kan jag nästan få en känsla av avsmak när jag läser bloggar, där bloggaren är extremt ärlig. Jag kan tycka att det är lite osmakligt att lämna ut sig själv och andra lite för mycket. Där kommer man på nästa stora no no jag har på bloggen, nämligen att jag inte lämnar ut andra på bloggen hur som helst. Jag lägger inte bilder på eller information om personer som inte givit sitt uttryckliga tillstånd till detta. Det inkluderar att jag inte ens säger att nu har jag tagit en öl med den eller den kompisen, ätit middag hos mamma – eller vad det nu kan vara. Mycket sådan information är naturligtvis helt okej att lägga ut, jag tror att få bryr sig om att det hamnar i sociala medier att vi ätit eller druckit öl ihop – men rätt vad det är lägger jag ut information som av någon anledning inte är okej att lägga ut. Och då väljer jag hellre att inte lägga ut information alls, bara för att vara på den säkra sidan.