Ett dåligt utfört arbete hämnar sig på arbetaren

Fyra arbetspass har jag tillryggalagt denna vecka – och jag trodde nog inte innan det skulle vara så pass kluvna känslor inför att börja jobba igen. Jag skulle ha jobbat tre pass egentligen – men blev extrainkallad på ett extrapass i fredags natt. Och till största delen är det givetvis positivt att vara tillbaka på arbetsmarknaden igen, det vore lögn att säga något annat. Det är skönt att återigen kunna fylla tiden med något meningsfullt, även om det än så länge bara är på deltid. Samtidigt känns det ironiskt nog också lite konstigt att inte längre kunna styra över sin tid själv, så som jag blivit van vid att kunna göra under de gångna månaderna. Jag har liksom vant mig vid att kunna styra över min tid, jag har vant mig vid att själv kunna bestämma vad jag ska göra med min tid – vilket jag inte riktigt längre kan. Och det är något jag får vänja mig av med nu när jag är tillbaka på arbetsmarknaden igen.
Jag har genom åren inte varit arbetslös särskilt mycket, utan det har varit några månader här och där sedan jag kom i yrkeslivet 1996 (ja, jag vet – snart 30 år sedan!). Och det här är nog den längsta perioden jag sammanhängande varit arbetslös i praktiken. Jag var på pappret arbetslös några månader 1996, men gick på en form av praktik genom arbetsförmedlingen – så i praktiken gick jag inte hemma i alla fall. Så jag är liksom inte riktigt van vid att bara gå hemma längre perioder, utan vanan sitter i att ha ett jobb att gå till.

Så de månader jag i praktiken nu gått hemma och inte haft särskilt mycket att göra är något av ett rekord för min del – men kanske inte ett rekord man så hemskt gärna besitter. Jag hade naturligtvis hellre varit kvar på arbetsmarknaden ur många synvinklar och perspektiv, så enkelt är det ju. Men jag ser det så att jag är en erfarenhet rikare och på något vis går stärkt ur det här trots allt – om man nu ska använda det slitna citatet att det som inte dödar, det härdar. Sen har det varit en omställning åt båda hållen, både när jag blev arbetssökande och när jag nu är tillbaka på arbetsmarknaden igen. Jag hade någonstans lite svårt att förlika mig med min situation som arbetssökande, men fann mig så småningom tillrätta med det hela. Nu känns det ovant att vara tillbaka på arbetsmarknaden igen – men jag kommer säkert vänja mig med tiden. Jag har trots allt arbetat heltid merparten av mitt yrkesverksamma liv – så att jobba deltid ska nog går bra. Och jag tror dessutom att det är bra att börja på deltid och på så vis komma in litegrann i det här med att jobba igen, innan det är dags att gå upp på heltid.
Om det nu blir att jag går på heltid, det återstår att se – för just nu passar det som sagt rätt bra in i min livssituation att jobba deltid och kanske hinna och orka med lite annat också. Som att till exempel hinna med firman – och kanske börja plugga till hösten. Nu vet jag inte om jag kommer in på de kurser jag sökt, det får jag veta först i juli, men jag hoppas naturligtvis på att det blir så. Och de är inget jag kommer ha tid med om jag jobbar heltid, jag har försökt det tidigare men insett att det inte funkar. Så nu är tanken att jag bara pluggar om jag fortfarande jobbar deltid när hösten kommer. Vilket väl också är tanken som det känns just nu.

Det är klart – och det ska jag erkänna – att det blir mindre pengar av att jobba deltid. Så det är något som inte går att komma ifrån. Men jag tror att jag i kombination med min firma ska kunna få ihop tillräckligt med pengar för att ha nästintill en heltidsinkomst. Vissa månader kommer man garanterat få snåla lite, så enkelt är det ju – men man får ju se på vad man får i gengäld istället. Och i gengäld får jag tid att göra saker jag i normala fall inte skulle ha tid med – i alla fall inte om jag skulle jobba heltid. Det är nackdelen med en heltidstjänst, att det blir väldigt lite tid över till annat som man kanske skulle vilja hinna med. Fördelen är istället det ekonomiska, att man allt som oftast har en inkomst som man kan leva på. Nu har jag inkomster från två ställen – mitt deltidsjobb och firman – så det ska nog trots allt fungera i alla fall. Hoppas jag på.
För min del är det något av en drömtillvaro att kunna hinna med det jag vill på detta vis – och samtidigt ha en skaplig inkomst. Må så vara att jag inte blir rik, men det är en helt annan sak. Jag kommer klara mig i alla fall, vilket trots allt är huvudsaken – i gengäld får jag göra sådant jag tycker är roligt och brinner för. Och det är en balansgång man får gå ibland – avväga vad man brinner för och att ha en dräglig inkomst.

Som det är just nu, jobbar jag bara nattetid på mitt deltidsjobb vilket är nästa del som passar mig perfekt. Dels ger det mer pengar, men jag är också något av en nattuggla och har inget emot att håll igång nattetid – även om man känner att det sliter på kroppen. Om jag kommer orka med livet ut, det är något som återstår att se – men åtminstone för en tid framöver kommer jag att palla med. Och jag tar det lite som det kommer, märker jag att det inte funkar av någon anledning – då söker jag mig helt enkelt vidare. Men jag tror det kommer ta ett tag innan jag kommer dithän, i nuläget passar denna tillvaro mig perfekt som det känns och jag kommer bli kvar bara jag får det att fungera rent ekonomiskt.