Stress är handbojorna man bär runt hjärtat

Så börjar återigen kalendern se ut på sätt som jag vill ha den, nämligen fullklottrad med olika aktiviteter. Den gångna veckan har det varit jobb, uppdrag på firman – men också en hel del kul. Som idag, när det bär av på fest! Vissa saker har jag planerat in sen innan jag visste att jag skulle börja jobba denna vecka och har fått avboka så att jag hunnit med jobbet i den utsträckning det har krävts av mig. Jag skulle stå mig ganska handfallen utan hjälpmedel såsom filofax, mobiltelefon och dator för att hålla koll på vad som sker vecka för vecka. Utan dessa hjälpmedel skulle jag inte klara av vardagen, det är en sak som är säker. Jag är sådan som måste skriva upp allt för att komma ihåg saker och ting, så utan min kära filofax skulle jag inte komma ihåg en bråkdel av vad jag planerar in somliga veckor. Eftersom jag inte har fasta dagar då jag jobbar, utan det varierar från vecka till vecka, så måste jag skriva upp för att komma ihåg från gång till gång.
Men jag känner mig inte stressad och det är en viktig aspekt att väga in i det hela. Till största delen gör jag trots allt sådant jag tycker är roligt och det blir därmed inte något stressmoment i att hinna med allt som planeras in. Jag har trivts bra de första arbetspassen på nya jobbet och har sedan planerat in annat vid sidan av som bara känns roligt. Precis så som vardagen ska se ut helt enkelt – jobb och en del roligt utöver det. Jag har med åren lärt mig hur viktigt det är att ha saker att se fram emot, inte bara på veckobasis utan faktiskt varje dag. Det kan vara små, enkla ting – men huvudsaken är att du har något att se fram emot.

Så att säga att jag stressar är nog inte helt korrekt egentligen. Min kalender må vara fullklottrad vissa veckor, men stressar gör jag inte. Sen kan det ibland vara ett visst pusslande för att få vardagen att gå ihop tidsmässigt, men det är en helt annan sak. Jag åker taxi ibland för att hinna mellan olika aktiviteter, jag pusslar och lappar för att hinna med, men det är något av en fröjd på något härligt vis. Jag kan inte direkt påstå att jag lider, utan snarare tvärtom – går jag hemma och gör ingenting får jag snabbt kruppjuck så det brakar om det. Sen har jag gått in i väggen en gång, då jag under en period åtagit mig alldeles för mycket att göra – och där vill jag inte hamna igen. Men då hade jag verkligen för mycket att göra under en längre tid, så det var kanske inte så värst konstigt att den där berömda väggen kom i vägen.
Varje sommar brukar jag beställa kommande års kalender för att kunna börja planera in saker även efter årsskiftet. För jo, det händer faktiskt att jag redan i juli/augusti börjar få planer som sträcker sig ända fram till december eller rentav en bit in i januari. Som att jag exempelvis nu – förhoppningsvis – ska börja plugga till hösten. Då kommer schemat sträcka sig in bit in i januari och det är bra för mig att kunna börja skriva upp tider för föreläsningar och tentor i god tid innan. Så häromdagen kom kalendern för 2025, som nu snyggt och prydligt är insatt i filofaxen. Nu är jag redo för studiestarten till hösten – om jag nu kommer in, för det vet man ju trots allt inte. Men hoppet finns där – och det vore ju en perfekt lösning nu när jag ändå ska jobba deltid ett tag framöver.

Sen skriver jag inte bara upp tider att komma ihåg, utan en lång rad andra saker – som födelsedagar, när det är dags att OSA för fester och tillställningar, uppehåll på tidningen och så vidare. Som sagt, jag behöver verkligen skriva upp saker och ting för att komma ihåg dem – minnet tillhör ju de ting som inte direkt blir bättre med åren tyvärr. Det är också först på senare år som jag strikt har börjat använda en kalender att skriva upp saker och ting i, det behövde jag inte vara fullt lika noggrann med för 10-15 år sedan. Men det är också å andra sidan först på senare år som jag börjat ha mer att hålla reda på i vardagen än vad jag haft tidigare. I och med att jag startade firman för åtta år sedan, började vardagen se aningen annorlunda ut med mer att hålla koll på. Så jag var helt enkelt tvungen att ha något att skriva upp allting i – och en filofax fick bli lösningen.
Jag får ibland frågan varför jag inte använder kalendern i mobiltelefonen istället, jag som annars använder alla funktioner man kan tänka sig i telefon, dator och surfplatta. Men jag har inte riktigt kommit dithän ännu när det gäller det tekniska, utan tycker faktiskt om att kunna sköta det hela ”analogt” än så länge. Det är på något vis lättare att få en överblick i en vanlig papperskalender än i kalendern i mobilen, åtminstone enligt min egen mening. Jag gillar inte riktigt lösningen i mobilen, utan håller mig till en vanlig papperskalender ett tag till. Sen får man väl se om jag övergår en elektronisk lösning med åren, men än så länge är jag inte där.

Nu börjar det bli dags att skaffa en helt ny filofax snart, den jag har nu har ett antal år på nacken. Dock kostar den filofax jag vill köpa drygt 1.700 kronor, så det är något som får vänta ett tag till helt enkelt. Just nu är det inte läge att köpa något som kommer kosta mig närmar 2.000 kronor, utan det får bli längre fram när jag har lite bättre med pengar helt enkelt. Den jag har är det inget egentligt fel på mer än att den börjar bli lite sliten, så jag får stå ut ett tag till med den jag har helt enkelt. Men så småningom får det bli en helt ny filofax också, istället för att bara köpa ”innanmätet” och sätta in år för år. Någonstans är det trots allt lite miljötänk också, att inte köpa nytt som man verkligen inte behöver trots allt.
Och min filofax är i läder, som bara blir snyggare av att vara välanvänt enligt min smak. Jag har en välanvänd skinnväska, som jag alltid har med mig till jobbet eller när jag reser – och den blir bara snyggare ju äldre den blir. Vad jag har i väskan? Tja, lite smått och gott såsom plånbok (också i läder), filofax, mobilladdare, oftast en dator och lite annat som jag kan behöva när jag inte är hemma. Så jag väntar förmodligen minst ett år till innan det är dags att byta ut filofaxen.