En ledighet är som kärleken – man ser fram emot den med nöje, upplever den med obehag och kommer ihåg den med nostalgi

Så är vi inne i juli månads sista dag och imorgon går vi in i augusti. Som egenföretagare med få uppdrag under juli månad, är det med viss hatkärlek jag ser fram emot denna månad. Det är lugnets månad på många sätt, samtidigt som det ger mindre inkomster. Å andra sidan har ju numera mitt timvikariat, som ger mer arbete just under juli månad när de flesta heltidsanställda vill vara lediga. Själv föredrar jag semester i augusti, vilket inte riktigt rimmar särskilt väl med min nuvarande arbetssituation. För nu vet jag av ren erfarenhet, att det hela kommer börja rulla igång igen från och med nästa vecka – då kommer jag sakta börja få filmuppdrag igen, det kommer sakta bli nya uppdrag på firman. Samtidigt som jag kan kombinera firman med mitt nya timvikariat och förhoppningsvis skrapa ihop till en vettig inkomst. Nu kommer jag kunna ha en tillvaro av arbete och så småningom en skaplig månadsinkomst som gör att ekonomin kommer på fötter igen.
Samtidigt har jag och sambon en del aktiviteter inplanerade de kommande veckorna, så det gäller att få planeringen att gå ihop den närmsta tiden. Det är alltid så när befinner sig i en övergångsperiod mellan två jobb, att man planerar in saker som passar med de gamla jobbet – och sedan byter man jobb och så stjälper det nya schemat omkull alla planer man gjort upp. Riktigt så illa har det inte varit den här gången, utan jag har ändå lyckats anpassa mina arbetstider på ett ganska bra sätt. Det är trots allt den stora fördelen med att vara timvikarie, att man till viss del kan styra ganska mycket över sina arbetstider. Sen finns det förstås gränser, tackar jag nej till jobb i för stor utsträckning så slutar man till sist att ringa in mig.

Samtidigt som juli månad varit skön denna sommar, så ser jag fram emot lite mer action och happening, som förhoppningsvis augusti kan bjuda på. Jag vet att många av de uppdrag jag anmält intresse för hitintills infaller just nu under augusti och början av september, så snart börjar det förhoppningsvis ringa i telefonen och jag blir erbjuden uppdrag igen – liksom att fler uppdrag snart börjar komma ut för att kunna anmäla intresse till. Det brukar vara en markant skillnad mellan juli och augusti på den punkten, man brukar se en enorm skillnad i antalet uppdrag att välja bland när juli är över och man går in i augusti. Och det ska någonstans bli kul att komma tillbaka till vardagen igen, att återigen börja ha en kalender som är någorlunda fullklottrad för en gångs skull. Kalendern har varit ganska tom de gångna veckorna, vilket jag har lite kluvna känslor till eftersom jag i dagsläget inte har betald semester. Samtidigt som det naturligtvis är skönt att vara ledig så här under sommartid, det går förstås inte att komma ifrån.
Så ja, jag har något av en hatkärlek till högsommaren just nu eftersom det både innebär ett lugn och mycket ledighet – men en sänkt inkomst i somliga avseenden. Men det är sådan tillvaron är just nu och det är bara att gilla läget. Jag tror att det kommer se annorlunda ut från och med nästa sommar – oavsett om jag är kvar på mitt nuvarande jobb eller ej. Är jag kvar som timvikarie, kommer jag med all säkerhet kunna jobba heltid åtminstone en del av sommaren och förhoppningsvis kunna styra det hela till juli månad och eventuellt kringliggande veckor.

Så jag får stå ut denna sommar och acceptera att det inte blir så värst mycket sammanhängande ledighet utan en hel del jobb istället. Förhoppningsvis kan jag bygga upp ett mer fungerande system till nästa sommar och då få till lite mer ledighet. Allt beror på hur mycket jag får jobba innan dess och hur det ser ut med mitt schema under nästkommande sommar. Men jag tror att jag kan få till det på något sätt fram tills dess – kanske inte fyra veckor sammanhängande ledighet men åtminstone någonstans däromkring. Samtidigt är det roligt på nya jobbet, jag njuter varje dag jag går dit och känner en arbetsglädje jag inte känt på åratal. Det är mycket nytt att ta in, men också en hel del som känns bekant från min tid till sjöss. Nu får jag friska upp minnet litegrann vad gäller somliga saker – inte minst när det kommer till vad saker och ting heter på engelska. Det är en hel del kommunikation på engelska, inte minst via VHF-radion vilket känns aningen ovant med tanke på att det är några år sedan jag var till sjöss. Men jag märker att kunskaperna finns någonstans och kan ta tillvara på dem i mitt nuvarande arbete.
Det som känns lite ovant är hantering av trossarna från fartygen, ett moment som jag vet är väldigt riskfyllt. Och det kanske är just riskerna som gör att jag känner mig väldigt osäker i hanteringen av dessa starka och farliga ting. Riskerna år ju om en tross går av, något som kan orsaka extremt stora skador om man råkar stå på fel ställe när eller om det händer. Det är stora krafter som ligger bakom om en tross brister och jag lovar att man inte vill stå i vägen om en tross brister.

Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka på arbetsmarknaden igen – och inte minst att börja jobba inom det område där jag utbildat mig. Nu får jag slutligen nytta av min utbildning till sjökapten utan att behöva vara borta långa perioder från hemmet – så som det ju ofta är om man jobbar till sjöss. Och det är just den biten jag velat komma ifrån, det var tuffare än jag trodde att vara borta så mycket från nära och kära och inte kunna vara hemma under flera veckor eller rentav månader. Att vara borta mycket som sjöman var ingen nyhet, men det var helt enkelt tuffare än jag trodde när jag påbörjade utbildningen.
Och ju mer jag kommer in i mitt nya arbete, ju lättare kommer det att bli att försöka få lite ledigt och kanske komma med enstaka krav på att faktiskt vara lite ledig här och där. Men just nu behöver jag jobba, både av ekonomiska skäl men också för att komma in så mycket som möjligt i mitt nya arbete.