Antingen vet man vad livet går ut på eller så är det bara snurrigt och flamsigt

Sakta men säkert börjar vardagen ticka igång igen efter sommarledigheterna. Juli är som sagt lugnets månad när man är egenföretagare och uppdragen är väldigt få. Jag har haft enstaka uppdrag, men i normala fall brukar jag snitta väsentligt många fler än jag gjort de senaste veckorna – och så brukar det vara varje sommar. Jag har varit i filmbranschen sedan 2016 och har börja lära mig vilka månader som är lugna och vilka månader det kan vara desto mer att göra. Nu har det börjat ticka in lite uppdrag igen och jag vet att augusti är den månad då det brukar dra igång så sakteliga igen. Å andra sidan brukar det bli desto mer jobb som timanställd just under juli, då många vill vara lediga. Så som situationen är just nu, förblir jag inte direkt arbetslös under juli utan har faktiskt att göra trots allt. Och det kommer förmodligen bli mer av den varan framöver, när jag (förhoppningsvis) är klar med min introduktion och kommer vara självgående på jobbet. Då kommer jag – som planerat – att kunna hoppa in när det behövs när folk behöver vara lediga eller är sjuka. Det är ju en sådan anställning jag har just nu, att jag hoppar in när det behövs vid sjukdom och ledighet.
Men även jag vill ha lite ledighet så här under sommaren och hoppas på att kunna tricksa lite med mina timmar för att få ihop någon sammanhängande ledighet här och där. Det blir inga fyra till fem veckor någonstans i år, men kanske några dagar här eller där för att kunna åka till stugan eller hitta på lite annat kul. Fördelen just nu är trots allt att jag jobbar skift och därmed inte behöver vara på jobbet måndag till fredag varje vecka. Det gör att jag har enstaka dagar ledigt här och där och kan göra annat än att jobba, vilket är oerhört skönt – inte minst nu under sommaren.

Men jag tycker trots allt att det är skönt att vardagen sakta tickar igång igen, både för det ekonomiska men också för att det är roligt att få göra något om dagarna. Jag blir snabbt uttråkad av att bara gå hemma och inte ha så mycket att göra, det går liksom inte riktigt att komma ifrån. Så det är tur att jag inte behövt bli uttråkad under de gångna veckorna utan faktisk haft att göra på mitt ordinarie arbete. Firman kommer – som tidigare – litegrann i andra hand när det gäller att planera sin tid. Men som läget är just nu, behöver jag även inkomsterna från firman för att någorlunda få ekonomin att gå runt. Så jag tar de uppdrag jag får och som passar in i kalendern. Jag hoppas att på så vis kunna komma i närheten av en heltidssysselsättning och på så vis ha en någorlunda fungerande ekonomi. Hela situationen kommer jag successivt att utvärdera och se om jag söker mig vidare eller blir kvar på Sjöfartsverket, just på grund av det ekonomiska. Jag stortrivs, men måste samtidigt få ekonomin att gå runt – så det får bli ett successivt utvärderande av hela situationen för att få allt att fungera som det ska.
Nåja, jag befinner mig just nu i en sits som jag i övrigt trivs väldigt bra med. Jag har ett timvikariat som jag trivs oerhört bra med, som är fantastiskt roligt och med härliga kolleger – samtidigt som jag kan ägna mig åt min bisyssla i form av min firma med dess filminspelningar. Sedan ska jag naturligtvis ha en dialog med min arbetsgivare så att dessa två sysslor inte anses vara konkurrerande och att jag faktiskt kan kombinera dem utan att det blir några tråkigheter. Jag har haft tillräckligt med tråkigheter kring kombinationen av arbete och bisyssla som det är redan – med tanke på hur jag slutade på Trafikverket – så jag ska inte ha fler sådana konflikter och tråkigheter.

Det känns förstås lite konstigt att sambon nu gått på semester medan jag jobbar på som vanligt. Det är första året sedan vi träffats som det blivit så, annars har vi alltid haft semester tillsammans genom åren. Förhoppningsvis kan vi få till det på något vis från och med nästa sommar, åtminstone några få veckors ledighet, men i år får jag finna mig att jobba merparten av sommaren. Det är trots allt så det är när man precis har bytt jobb, det går inte att komma ifrån. Jag har bytt jobb några gånger sedan vi träffades, men det är första gången sedan dess som våra semestrar inte synkat. Och det är vad livet ibland innebär, att allt inte alltid synkar utan att man ibland går om varandra på olika sätt. Ibland är detta av ondo, ibland av godo. Och i och med att vi båda jobbar skift, så har vi båda ibland långledigheter som med lite tur sammanfaller med varandra. Så vi kan ändå få till att göra lite saker ihop under sommaren, även om det kanske inte blir så många tripper till stugan eller liknande.
I tisdags var även jag ledig och eftersom vi har hyrbil för tillfället, bestämde vi oss för en roadtrip till Söderköping. Det är en fantastiskt gullig liten stad som vi varit i vid något tillfälle tidigare, men då regnade det hejvilt vilket förstörde vistelsen ganska mycket. Den här gången hade vi bättre tur med vädret och slapp regnet. Det blev glass på en glassbar och en promenad runt i stan innan det bar av tillbaka till Stockholm igen. Vi brukar göra sådana utflykter ibland under somrarna, i och med att vi ofta har hyrbil över sommaren och är lite mer rörliga. Eftersom vi inte är vana vid att ha bil i normala fall, känns detta oerhört lyxigt att vara så rörliga som en bil innebär.

Ibland funderar jag faktiskt på att skaffa bil, för att bli lite mer rörlig. Inte minst nu när jag ska pendla till Södertälje och därmed har en bit att åka för att komma till jobbet. Även om jag inte ska jobba heltid, så blir det en hel del resor, som tar en väldig tid om man ska åka kollektivt. Samtidigt är bil en enorm utgift och en hel del bekymmer, som jag gärna vill slippa om jag kan. Så jag håller mig till SL-kort och hyrbil så länge jag bara kan, men med tiden kanske det ändå blir en bil. Inte minst om jag har turen att få gå upp till heltid i Södertälje, då har jag inte så mycket att välja på med tanke på arbetstiderna. Samtidigt vet jag att det går att lösa på olika sätt, inte minst med tanke på att övernattning går att ordna på min arbetsplats utan kostnad. Så med den förmånen kan jag klara mig utan bil även om jag jobbar heltid – resultatet blir bara att jag är borta lite mer hemifrån.
Så det är en avvägning man får göra när det kommer till om man ska skaffa bil eller ej. Det är första gången jag pendlar så pass långt och dessutom på en sträcka där det ofta är banarbeten och liknande, inte minst under sommartid – då jag kommer jobba som allra mest, åtminstone som min arbetssituation ser ut för ögonblicket. Jag lägger ganska stora summor varje år på hyrbilar, men än så länge kommer jag billigare undan än om jag skulle äga en bil. Åtminstone om man jämför med att äga en ny bil, som skulle innebära att ta lån och allt annat som hänger med vid ett sådant köp.