Den tid som går bra, kommer inte tillbaka

Det där med att ha aktiviteter inplanerade på kvällen för att sedan stiga upp tidigt nästa morgon är inte alltid en höjdare. Ibland är jag inte helt duktig på att planera min tid, utan saker och ting krockar en liten aning med varandra. Som denna helg till exempel. Igår var jag ut på galej och idag var det egentligen dags att stiga upp för att pallra mig iväg till Lidingö för en filminspelning. Men i slutändan valde jag att tacka nej till filminspelningen för att helt kunna slappna av under gårdagskvällen. Det hade blivit lite väl få timmars sömn mellan gårdagen och dagens filminspelning. Men det satt långt inne att tacka nej trots allt, eftersom jag planerat in två roliga saker samma helg.
Igår var det en hyllningskonsert till Pink Floyd som ägde rum i blå hallen på Stadshuset. Det var en mäktig show med bra musik – och vi inledde kvällen med att äta mat på en eritreansk restaurang på Kungsholmen. Vi har varit där förr och varit nöjda med maten, men det är lite annorlunda upplägg eftersom man inte får bestick utan äter med händerna. Sen brukar det ta en evinnerlig tid att få in maten, men den här gången hade vi skaplig tur och behövde inte vänta jättelänge på den.

Den inspelning som egentligen hade väntat idag skulle ha börjat vid niotiden i morse, inte jättetidigt – men lite segt för att ta sig upp. Inspelningsplatsen var dessutom på Lidingö, en del av Stockholm där jag inte är särskilt ofta. Jag hade behövt ta bilen till inspelningen eftersom resan hade tagit lite över en timme från dörr till dörr och avslutas med ungefär 15 minuters promenad – kontra ungefär en halvtimme med bil. Och ofta har man en hel del att släpa på till en filminspelning, så att åka så långt kollektivt är inte så lockande. Sen är man ganska bortskämd när man har tillgång till bil, man blir liksom bekväm av sig och jag frågar mig ibland hur jag ska klara mig när det är dags att lämna tillbaka bilen nu under våren. Men har jag klarat mig i alla år utan bil, så ska jag väl klara mig även nu.
Sen var det denna gång en obetald filminspelning, vilket jag sällan ställer upp på i normala fall. Men det är ett skolprojekt och ibland ställer jag upp på sådana projekt för att jag tycker det är roligt. Ibland har dessa skolprojekt en tillräcklig budget för att kunna ge ett mindre arvode på några hundralappar, men inte den här gången. Däremot är det alltid roligt med filminspelning och jag väljer i undantagsfall att ställa upp även om jag inte får betalt – det har hänt förr, även i andra sammanhang. Senast var jag med i samband med en välgörenhetsgala, där alla ställde upp gratis – även de större artisterna.

Till veckan är jag helt ledig från jobbet, vilket är fantastiskt skönt. Istället ska jag ägna mig åt firman och kommer ha filminspelningar under hela tre dagar den kommande veckan. Det blir ett välkommet extra bidrag till kassan, även om jag får offra en ledig vecka för att dra in dessa extrapengar. Jag har haft väldigt få uppdrag på firman på sistone och det märks rent ekonomiskt – även om detta är en hobbyverksamhet, så har man vissa omkostnader som trots allt behöver täckas som egenföretagare. Jag har företagsförsäkringar och olika abonnemang som kostar och har med företaget att göra – räkningar som får betalas ur egen ficka de månader jag inte har några inkomster på företaget. Men nu verkar det som att produktionsbolagen har vaknat till liv och jag har börjat få en del uppdrag som också arrenderar i lite inkomster – inte bara uppdrag som är gratis, som det idag. Förhoppningsvis är vi igång igen med inspelningar, förhoppningsvis börjar det komma lite fler inspelningar med tiden.
Det är också fördelen med schema jag har, att jag har tiden att ägna mig åt min firma vid sidan av jobbet. Långt ifrån alla har den möjligheten, framförallt om du har kontorstider – då blir det plötsligt väldigt svårt att ägna sig filmningar. De flesta inspelningar är just dagtid och då blir det svårt att vara med om man jobbar – sedan förekommer nattinspelningar, men ska du upp och jobba på morgonen så är det kanske inte så lätt att vara aktiv på natten och sedan åka till jobbet. Sen har jag givetvis anmält bisyssla till min arbetsgivare, som godkänt att jag ägnar mig åt min firma och filmandet vid sidan av mitt arbete. Villkoret jag fick när jag anmälde min bisyssla, var att meddela när jag fick lite större roller så att man kunde se vad jag varit med i. 😂

Sen återstår alltid att se om man ringer från jobbet och vill få in mig på övertid, ett fenomen som inte är helt ovanligt – och som absolut inte gör mig någonting. Jag jobbar gärna övertid när möjligheten ges och jag har möjlighet att ställa upp. Ofta ringer man med tämligen kort varsel, så det är snabba puckar när det väl är dags. Men jag vet hur det är när man behöver få in någon på övertid, när jag själv ringer in folk på övertid kan det vara frågan om att komma nu eller helst nyss för att inställa sig på jobbet. Det beror helt och hållet på med vilket varsel någon sjukanmäler sig. När någon behöver vara ledig är det dock lite annorlunda, då är man ute i bättre tid för att få in en vikarie. Det finns ju folk som konsekvent avstår från övertid och värderar sin ledighet högre, men jag ser det som ett bra sätt att få extrainkomster. Hur det än är, så vill man ju naturligtvis ha så hög inkomst som möjligt – allt annat tycker jag själv är konstigt.
Hos oss har vi inga ”grinpellar” som avstår från övertid, utan det brukar vara tämligen lätt att täcka luckor när folk är sjuka. Men jag vet hur det varit på andra arbetsplatser, där folk tämligen ofta avstår från övertid. Sen har jag varit hos en arbetsgivare som hade ett ganska bra system för det där med övertid – och där man kunnat förhandla om övertidsersättningen. Ibland kunde man få ett par tusen extra för att hoppa in på övertid – förutom själva övertiden – vilket naturligtvis inte gjorde särskilt ont. Ryktena sa att en person förhandlat till sig 10.000 extra för att hoppa in och jobba extra en julafton – om ryktet stämmer vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om det var så.

Jag har inte kunnat låta bli att titta lite på det där med bil trots allt, även om jag inte tror att det blir någon sådan under överskådlig tid. Grejen är att bilen jag har till låns just nu ska lämnas tillbaka framåt sommaren. Sedan ska jag fortsätta pendla till Södertälje fram till november ungefär, när det är dags att byta lokaler. I och med flytten kommer jag att få kortare resvägar och kan helt enkelt klara mig utan bil. Så det är mellanperioden mellan försommaren och november som tillvaron skulle underlättas av bil, men det känns samtidigt onödigt att skaffa bil för så kort period för att sedan göra sig av med den. Jag har tittat lite på att leasa bil under en kortare period, men kommit fram till att det är fruktansvärt dyrt. Så dyrt att jag faktiskt skulle spara flera tusen på att åka taxi till och från jobbet i Södertälje istället. Och det är i första hand jobbresorna jag behöver bil för, i övrigt står bilen mest även i dagsläget. Någon enstaka gång kan vi använda bilen för att åka och handla och jag kan ibland ha den till en filminspelning, men bilen står mestadels när inte jag jobbar.
Sen är det förstås en frestande tanke att ha tillgång till bil, åtminstone under övergångsperioden tills jag får nya jobbresor. Och det är väl därför jag har svårt att låta bli att titta på det där med bil och fundera på om det skulle gå att lösa på något vis. Men det känns som en dum utgift när det är så kort period, när det bara är några månader som jag faktiskt skulle behöva den. Efter november kommer jag klara mig galant utan bil vilket jag trots allt faktiskt ser fram emot. Det är trots allt fördelen med Stockholm, att man tämligen enkelt tar sig fram dygnet runt med kollektivtrafiken – åtminstone så länge man rör sig inom tunnelbanenätet, något som jag kommer att göra från och med i höst. Så skulle det bli bil, känns det som det lämpligast i vår sits är en leasingbil under övergångsperioden. Men när det blir billigare att åka taxi, då kanske det ändå är ett alternativ.