Nu börjar jag längta tillbaka till yrkeslivet

Jag har verkligen njutit av det gångna läsåret. Jag har njutit av att vara student, att få förkovra mig i något som jag brinner så mycket av – nämligen att skriva. Även om det är en utbildning som i sig inte leder till jobb efter examen, så är all form av utbildning ett plus att ha med i sin CV. Och om inte annat är det förstås roligt att ägna sig åt något man brinner för under ett helt läsår.
Men det finns saker jag saknar med att arbeta. Jag saknar att ha en stadig ekonomi, där man inte behöver bekymra sig varje månad över om pengarna kommer att räcka och att norpa av sparkapitalet under slutet av varje månad. För är det något som verkligen går på sparlåga när man pluggar, så är det just ekonomin och allt som följer i spåren av att inte ha en hyfsad inkomst. Jag kan sakna att istället för att nalla av sparkapitalet varje månad, faktiskt kunna stoppa undan en slant istället. Pengar som kan gå till att resa och på annat sätt sätta guldkant på tillvaron.
Sen känner man sig aldrig riktigt ledig som student. Man har alltid en massa saker hängande över sig och en känsla av att kunna göra lite, lite till, slipa lite extra på den eller den uppgiften. Det är helt enkelt svårt att slappna av och känna sig helt ledig, trots att man kanske egentligen borde det.

Är det något som jag inte saknar med yrkeslivet, så är det att nu under pandemitider jobba hemifrån. Vad jag vet, är rekommendationen från min arbetsgivare att fortsatt arbeta hemifrån för att undvika smittspridning. Den biten längtar jag inte tillbaka till, även om jag vet att det med största sannolikhet är något tillfälligt. Förhoppningsvis kan vi snart börja återgå till det normala, ju längre vi kommer med vaccineringen.
Skolan har löst studierna på ett bra sätt och vi har inte behövt plugga hemifrån alltför mycket, även om det givetvis förekommit. Men de flesta föreläsningar har hållits på plats, i stora salar där det är möjligt att hålla avstånd. Så jag kommer definitivt att sakna att kunna komma hemifrån på regelbunden basis. Jobba hemifrån i all ära, men det blir tradigt i slutändan. Jag avundas inte mina kolleger som vid det här laget jobbat hemifrån i närmare ett år.

Men på det stora hela ser jag ändå fram emot att börja jobba igen om ett par månader. Det ska faktiskt bli riktigt skönt, hemarbete eller ej. Självklart hade det varit kul om utbildningen gjort att man kunnat leva på sitt skrivande direkt efter avslutad utbildning, men det är få förunnat att kunna leva på sitt skrivande. Det är ytterst få författare som kan leva enkom sitt skrivande, utan i princip alla har ett annat jobb utöver sitt skrivande. Sen är det många som har möjlighet att kunna jobba deltid för att ha tid med sitt skrivande – och det är väl kanske något som även jag hoppas på med tiden. Men det återstår att se, trots allt. Jag får börja med att se om jag alls kommer bli utgiven till att börja med. 😁