Din tankesmedja i etern
Vardagen har tickat på under den gångna veckan och jag har haft fullt upp med studier, film och arbete. Måndag till onsdag ägnades åt ryska liksom rysk kultur- och idéhistoria med tillhörande föreläsningar. Jag har stigit upp tidigt på morgnarna för att hinna med att plugga så mycket som jag behöver för att hinna med …
Jag har länge tänkt att jag ska anmäla mig till någon kurs i ryska på universitet eller högskola. Jag läste ryska på gymnasiet, men kan inte direkt skryta med att jag kan prata nämnvärt bra ryska. Jag snappar upp enstaka ord när jag hör ryska, men kan inte direkt hålla ett samtal. Däremot var ryska ett av de roligare språken att läsa (jag gick humanistisk gren och läste hela fyra språk)w och faktiskt de kunskaper jag någonstans längtat efter att utveckla i vuxen ålder. Men det har aldrig blivit av.
Nu har jag börjat dammsuga universitets- och högskolevärlden efter kurser i ryska man kan ta och kombinera med att arbeta. Det måste jag nämligen göra, eftersom jag inte längre kan få pengar från CSN. Jag har hittat en distanskurs på halvfart som jag sökt och har även kontaktat ett par universitet för att se vad de kan erbjuda. Eftersom jag jobbar som jag gör, skulle det kanske kunna funka med en kurs på plats om det inte är särskilt många tillfällen man ska vara närvarande. Men är det föreläsningar flera gånger i veckan, blir det en svår kombo att förena med att arbeta heltid.
Jag har verkligen njutit av det gångna läsåret. Jag har njutit av att vara student, att få förkovra mig i något som jag brinner så mycket av – nämligen att skriva. Även om det är en utbildning som i sig inte leder till jobb efter examen, så är all form av utbildning ett plus att ha med i sin CV. Och om inte annat är det förstås roligt att ägna sig åt något man brinner för under ett helt läsår.
Tillvaron som student kan vara ganska hektisk emellanåt. Det tar på krafterna när man sitter i föreläsningar en stor del av dagarna och huvudet känns som en degklump för att hålla isär öronen när dagen är slut. Jag är rätt glad att vi bara har föreläsningar några dagar i veckan och sedan egenstudier, där vi själva kan lägga upp tiden i ganska stor utsträckning. Måndag till onsdag har vi föreläsningar och torsdag, fredag är det egenstudier som gäller.
Det tog en termin, men nu har jag kommit in i den lilla bubbla som utgör tillvaron som student. Och jag börjar inse att att jag kommer sakna den här tillvaron, när det i slutet av maj är läge att återgå till arbetsmarknaden och jobba som vanligt igen. Det kommer bli tufft, har jag sakta börjat inse. Som student, där en stor del av studierna är egenstudier, lägger man i stor utsträckning upp sina ”arbetstid” själv efter eget huvud. Viss frihet har jag på jobbet trots allt, med flextid och möjlighet att jobba hemifrån ibland. Men jag är inte lika fri som jag är under det här läsåret som student. Och det har verkligen varit en ynnest att få lägga ett helt år på något man brinner för, nämligen att skriva och förkovra sig i texter.
Så är första veckan av vårterminen avverkad. Nya kurser har sparkats igång och det har varit en bra första vecka. En av kurserna kommer hållas på distans via Zoom, så det kommer trots allt bli lite distansundervisning. Men merparten av undervisningen kommer vara på plats, vilket känns jätteskönt. Det är lätt att kruppjuck av att bara gå hemma hela dagarna. Det ska tilläggas att vi bara har undervisning tre dagar i veckan och sedan hemstudier torsdag/fredag varje vecka. Så man sitter ändå hemma nästan halva tiden i vilket fall som helst. Att då ha distansundervisning resten av tiden skulle bli ganska tråkigt i det långa loppet.
Så är jag inne på sista veckan på jullovet och på måndag drar vardagen igång igen. Det känns lite konstigt faktiskt, jag har snart varit ledig i tre veckor och liksom kommit in i ledighetslunken under den tiden. Man har blivit bortskämd med att ha sovmorgon och inte behöva någon stress med att komma i säng om kvällarna. Även om jag inte vänt jättemycket på dygnet, har det ändå blivit senare i säng än till vardags.
Jag pluggar i stort sett hela min vakna tid. Och den tid jag inte pluggar, kretsar tankarna nästan konstant kring studierna. Vad ska nästa text handla om? När ska jag hinna flika in att göra nästa inlämningsuppgift? Det har liksom blivit vardag att nästan all vaken tid cirklar kring studierna på skrivarlinjen.
Jag har haft mitt första höstlov sedan 90-talet och det har känts riktigt lyxigt. Det har inte varit höstlov i dess vanliga bemärkelse, utan vi har haft en del hemstudier att göra. Men jag har i alla fall kunnat lägga upp min studietid efter eget huvud och unnat mig att sova ut på morgnarna. Sen har det blivit en hel del skrivande och läsande ändå, för att hinna med skolarbetet de kommande veckorna.
Jag har nog glömt hur tufft det kan vara att plugga. Det är drygt nio år sedan jag satt i skolbänken senast, så jag har onekligen blivit lite ringrostig. Sen blir man ju inte yngre heller, så åtminstone jag känner mindre stresstålig nu än senast jag satt i skolbänken. Man orkar definitivt inte lika mycket som förr tillbaka.