allkonstnarenSå är jag inne på sista veckan på jullovet och på måndag drar vardagen igång igen. Det känns lite konstigt faktiskt, jag har snart varit ledig i tre veckor och liksom kommit in i ledighetslunken under den tiden. Man har blivit bortskämd med att ha sovmorgon och inte behöva någon stress med att komma i säng om kvällarna. Även om jag inte vänt jättemycket på dygnet, har det ändå blivit senare i säng än till vardags.
Ibland känns det som att jag lätt skulle klara en tillvaro som pensionär utan att få långtråkigt. Jag skulle inte några som helst problem att få tiden att gå. Det optimala för mig fram tills dess känns ibland som att vara egenföretagare och tillfullo ägna sig åt något man verkligen brinner för, själv lägga upp sin arbetstid och jobba hemma. Jag vet att jag ondgjort mig mycket över hemarbete nu under Coronatider, men jag inbillar mig att det är skillnad om man verkligen har ynnesten att jobba med något man brinner för. Framförallt om det kombineras med att man själv lägger upp sina arbetstider.
Det vore ju en dröm att kunna leva på sitt skrivande på ett eller annat sätt. Men det är få författare förunnat att kunna göra det, så tyvärr kommer det förmodligen att bli annat än just en dröm. Men jag nekar inte till att det är lockande och något som skulle passa mig perfekt.
Men fram tills jag kan leva på mitt företag får jag knega på som vanligt, till att börja med att fullfölja min författarutbildning där jag har en termin kvar. Det är något som jag inte har några som helst planer på att avbryta.
