11 september

Jag är tillräckligt gammal för att minnas attackerna i USA den 11 september 2001 – och kan faktiskt inte fatta att det redan gått 23 år sedan dess. Jag tror alla som var tillräckligt gamla för att uppleva denna hemska dag kommer ihåg ungefär vad de gjorde den dagen. Själv har jag den dåliga smaken att fylla år just denna dag och befann mig 2001 hos mina föräldrar i Hudiksvall för att fira min födelsedag. På dagen var jag, mina pappa och bror på bio och såg Shrek – och när vi kom hem var nyheten redan ute om vad som hänt, om planen om som flugit in i skraporna i New York och det tredje planet som försökt attackera Pentagon. Man trodde liksom inte riktigt att det var sant, det var som en dålig actionfilm och man väntade sig liksom bara att se Schwarzenegger eller någon annan superhjälte komma springande för att rädda världen. Men det var ingen actionfilm, utan verklighet och det var faktiskt riktigt svårt att ta in. Det såg riktigt läskigt ut när man såg planen flyga in i skraporna och det går liksom inte att föreställa sig paniken som måste ha utbrutit både på planen när de kapades eller i skyskraporna när planen träffat dem. Jag minns så väl vissa av filmsekvenserna som kablades ut, där man såg hur folk hoppade från hög höjd från skraporna och man hörde dunsarna mot marken när kropparna tog mark.
Nu har det som sagt gått 23 år, men jag får fortfarande kommentarer kring att jag fyller år just denna dag. Inte minst när jag varit i USA, där man förstås har en helt annan relation till detta datum än vad vi har i Sverige. 2002 flög jag till Samoa och hade mellanlandning i Los Angeles, detta var dagarna innan 11 september – och jag blev grundligt kontrollerad. Om jag blev grundligare kontrollerad än någon annan vet jag förstås inte, kontrollerna var rigorösa rent generellt efter attackerna den 11 september. Så jag tror egentligen inte att man var tuffare mot mig på grund av min födelsedag än någon annan, men kontrollerna var stenhårda.

I år har jag istället firat min födelsedag på ett lite annorlunda sätt och hunnit med att vara i Köpenhamn över dagen på en filminspelning. Det kommer bli en lång dag innan jag slutligen är hemma och jag misstänker att jag kommer somna tämligen ovaggad när jag väl är hemma i natt. Klockan 05:21 gick tåget i morse – och jag är glad att jag valde att åka första klass så att det ingick frukost på tåget. På så vis kunde jag spara lite tid på morgonen genom att inte äta frukost hemma. Jag steg ändå upp tidigt för att ta en dusch och packa det sista som jag behövde ha med mig innan det var dags att bege sig till centralen för att ta tåget. Det är innan tunnelbanan börjat gå och med andra ord lite extra omständligt att ta sig in till stan. Men jag lyckades och kom med mitt tåg – som dessutom höll tidtabellen hela vägen ner till Köpenhamn.
Själva filminspelningen höll bara på någon timme och jag hann ta mig runt i Köpenhamn litegrann innan inspelningen. Jag är oerhört förtjust i Köpenhamn som stad och tyckte det var lite trist att inte kunna stanna längre än jag gjorde denna gång. Det är några år sedan jag var i Köpenhamn senast, så det var ändå kul att återse stan även om det bara var för några timmar. På något vis är det alltid lite exotiskt att komma iväg till ett annat land, även om det ”bara” är till något av våra grannländer – och i det här fallet Danmark. Jag älskar att resa och det blir alldeles för sällan som jag gör det numera, mycket på grund av ekonomin.

Det är trots allt stor skillnad mellan olika inspelningar när det kommer till det där med vad man kan förhandla om eller ej. Jag blev först tillfrågad om jag ville komma ner redan förra veckan, men tackade då nej eftersom uppdraget var dåligt betalt och det inte skulle löna sig för mig att vara borta från jobbet. Så jag mejlade tillbaka och förklarade situationen, att jag inte kunde det föreslagna datumet och att det inte lönade sig för mig att åka ner för det gage som erbjöds. Då flyttade man datumet och höjde gaget – och jag blev plötsligt väldigt intresserad av att vara med. Nu går jag visserligen ungefär plus/minus noll av att åka ända till Köpenhamn för det här uppdraget, men ser det som en rolig grej att få göra – och kanske är det en chans till andra roller så småningom om jag tar denna roll. Så jag ser det som en gratis resa till Köpenhamn helt enkelt.
Sen hade jag lie otur med vädret denna gång och det har regnat till och från under merparten av dagen, Det regnade när jag kom ner och jag försökte ta mig runt för att hitta någonstans att äta lite lunch. Först hade jag tänkt hitta smörrebröd någonstans, men tiden gick och jag hittade inga smörrebröd i regnet det slutade med kaffe latte och en dyr smörgås på Espresso House istället. Lagom tills det var dags för inspelning, sprack himlen upp och solen tittade fram – men när jag satt i taxin på väg tillbaka till Köpenhamns central, öppnade sig himlen på nytt. Så nu har jag tagit skydd i loungen på stationen i väntan på tåget istället. Allt jag nu hoppas på är att tåget ska gå enligt tidtabell och vara på centralen strax innan midnatt som utlovat. Jag hoppas innerligt att tåget kommer att hålla tiden, för jag är inte alls upplagd för något tågstrul och kanske få spendera natten i någon trång och obekväm buss för att tåget inte går som det ska. Jag åker alltid första klass när jag åker tåg, vilket är oerhört bekvämt. Extra benutrymme, tidningar och kaffe i kupén – och så tillgång till lounge på alla större stationer, som Köpenhamn, Stockholm, Malmö och Göteborg. Det gör att man kan sitta lite avskilt och vänta på tåget, ha tillgång till strömuttag till datorn och så vidare utan att det egentligen kostar något extra. Sen får jag erkänna att det oftast är och en massa kostymnissar som sitter loungen, så jag känner mig ofta lite malplacerad när jag sitter där. Men det är skönt att kunna sitta i lugn och ro och jobba, skriva eller vad man nu vill göra.

Så så värst mycket firande har det inte blivit denna födelsedag, det ska jag inte skryta med. Men å andra sidan har jag fått några timmar i Köpenhamn, en trevlig och lättsam filminspelning och förhoppningsvis ett par gemytliga tågresor fram och tillbaka. Men man behöver inte fira så mycket, jag brukar sällan fira särskilt storslaget. Och i år fyller jag heller inte särskilt jämnt heller, så det är än mindre anledning till att fira särskilt mycket. Istället blir det lite firande den kommande helgen, när familjen kommer på lite middag i all enkelhet. Så då gör det inte så mycket att det inte blivit så mycket firande idag, jag har gjort annat som varit roligt och får min beskärda del av firande den kommande helgen istället. Så jag är ändå rätt nöjd med årets födelsedag – trots att datumet i sig förknippas med så mycket ondska och elände.
Jag har ju en födelsedag som folk brukar komma ihåg när man nämner den, just med tanke på allt om förknippas med detta datum. Det år ju inte bara terrorattackerna i USA som man kommer att tänka på, utan till det kommer statskuppen i Chile 1973, liksom mordet på Anna Lind. Så det är många stora händelser som skett denna dag, tragiska sådana som man kanske inte vill förknippa med firande av sin födelsedag.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1 2