Att resa betyder att nå ett mål, att vandra betyder att vara på väg

Gårdagen spenderades helt och hållet på resande fot, från tidig morgon till sen kväll, det var en intensiv men oerhört spännande och givande dag. Jag åkte hemifrån vid halv fem på morgonen och var hemma närmare ett dygn senare, efter 12 timmar på tåg mellan Stockholm och Köpenhamn – ner till Köpenhamn på morgonen och tillbaka till Stockholm på kvällen. Det hann alltså bli två långa tågresor samt tre taxiresor innan dagen var slut. Och säg den resa som går helt smärt- och friktionsfritt. Jag har i alla fall i och med gårdagen lärt mig att det inte bara är i Sverige vi har signalfel på järnvägen – sådant händer även i Danmark.
Resan ner till Köpenhamn gick tämligen smärtfritt, även om jag hann få hjärtat i halsgropen när vi kom ungefär till Huddinge, där vi blev stående på grund av ett signalfel. Jag hann förstås börja tänka en massa tankar kring att jag skulle missa min anslutning, komma försent till inspelningen i Köpenhamn och så vidare. Men det tog inte många minuter, så var tåget på rull igen som tur var. Och de få minuter av försening som man ådragit sig, lyckades föraren köra in. Så jag kom till Lund på utsatt tid och kunde byta till tåget mot Köpenhamn såsom planerat.

Däremot var det lite struligare på hemvägen igår kväll. Jag skulle då byta i Malmö och det går gott om tåg mellan Köpenhamn och Malmö. Men eftersom jag ändå skulle ha dryga 20 minuters bytestid i Malmö, bestämde jag mig för att invänta det tåg jag hade biljett för – istället för att verkligen vara på den säkra sidan och ta ett tidigare tåg. Så jag sätter mig i loungen och inväntar tåget som avgå klockan sex på kvällen. Tåget avgår i tid, men vi blir ”förstås” stående vid Kastrup istället – på grund av ett signalfel. Efter mycket om och men får vi avgå från Kastrup, men är ungefär 15 minuter sena – vilket förstås gör mig nervös huruvida jag skulle hinna med tåget mot Stockholm eller ej. Men bara minuterna innan tåget ska avgå från Malmö mot Stockholm, tuffar Köpenhamnståget in i Malmö och jag kan smått svettig hoppa ombord på rätt tåg. I mitt stilla sinne tänker jag att nu får vad som helst hända, nu kommer jag åtminstone till Stockholm – jag behöver inte vara rädd att missa en anslutning.
Och tåget till Stockholm håller faktiskt skapligt tidtabellen. Några minuter sena kommer vi fram till centralen och jag kan i godan ro ta mig ner till tunnelbanan för att ta ett av de sista tågen hem till Bagarmossen. Men resans största utmaning skedde alltså inte ens i Sverige, utan i Danmark – där tåget alltså blev stående i nästan 15 minuter på Kastrup innan vi kunde rulla vidare. Så det är som sagt inte bara i Sverige vi har signalfel på järnvägen, det händer i andra länder också.

Det är dock en konstig känsla att stiga upp på morgonen hemma, sedan strosa runt på Ströget i Köpenhamn kring lunch – för att på kvällen krypa ner i sin egen säng igen. Jag kan villigt erkänna att jag var rejält trött under dagen – och att spela in en reklamfilm för sängkläder gjorde inte saken bättre. Jag skulle gosa runt i en säng, låtsas sova och en massa annat – och höll faktiskt nästan på att somna på riktigt i den där väldigt sköna sängen i den varma studion i Köpenhamn. Men det tar på krafterna att stiga upp halv fyra på morgonen, det går liksom inte riktigt att komma ifrån. Även om jag är uppe den tiden när jag ska jobba dag – och borde vara van – så sliter det lite på kropp och psyke att stiga upp så tidigt. Sedan tär det på kroppen att vara på resande fot, att vara skärpt på ett sätt man kanske inte alltid är van vid. Dessutom ska man prata ett annat språk hela tiden, vilket gör att man måste tänka till lite extra. Min danska är inte vad den borde vara och jag håller mig därför till engelska när jag är i Danmark. Så hela inspelningen – bortsett från min repliker – skedde på engelska. Liksom alla samtal med taxichaufförer, servitriser och så vidare. Så jag var rejält trött i huvudet när jag hoppade av tåget på Stockholms central sent igår kväll och gick till tunnelbanan för att bege mig hemåt.
Samtidigt tycker jag om att befinna mig på resande fot, att komma till både nya och nygamla platser. Köpenhamn har jag varit i några gånger tidigare, så det är inte helt nytt för min del. Det var ändå kul att komma dit igen, om än bara för några timmar. Jag har sett mycket fram emot dagen, även om jag redan innan förstått att det skulle bli en tuff och lång dag. Pengarna jag fick för inspelningen täckte bara själva resan och ingen hotellnatt, så därav fick det bli att åka ner över dagen – för att slippa betala för att ställa upp i en filminspelning. Det är ändå en gräns jag satt, att jag inte ska betala för att vara med i en filminspelning utan jag ska minst gå plus/minus noll – och naturligtvis allra helst med vinst. Filmningen är ju för tillfället en del av min försörjning och jag behöver varje krona jag kan få in för att ekonomin ska gå runt.