Jag börjar förstå varför läkaren tyckte att jag skulle vara fortsatt sjukskriven en tid efter min strålbehandling. Under själva behandlingen märkte jag till och från biverkningarna i form av trötthet och huvudvärk, men kände mig på det stora hela ändå relativt pigg. Jag har fått förklarat för mig att biverkningarna kan hänga i ett tag efter behandlingen – och det har de verkligen gjort. Framförallt har jag känt mig väldigt trött sedan behandlingen avslutats. Jag sover djupt och länge om nätterna, längre än jag normalt brukar göra. I normala fall kan jag vara en riktig sömntuta och sova ganska mycket, men inte så mycket som jag gjort sista tiden. Jag däckar vid niotiden på kvällarna och sover oftast till någon gång mellan nio och tio på morgonen. I normala fall kan jag sova 10-12 timmar enstaka nätter om jag har mycket sömn att ta igen, men det hör till ovanligheterna att jag sover så mycket natt efter natt.
Jag märker att jag inte orkar hålla igång särskilt mycket somliga dagar och får fokusera väldigt mycket på vila och att ta det lugnt. Tipset från sjukvården har varit att försöka leva på så vanligt som möjligt under och efter behandlingen, men det är inte helt lätt när orken inte alltid räcker till. Det skulle inte vara ett alternativ att jobba ens deltid under behandlingens gång, det är en sak som är säker. Och jag inser nu att det är bra att jag sjukskrivits en tid även efter behandlingen, jag hade inte orkat jobba heltid som måendet är just nu.

Nu har jag på något sätt kommit in i lunken att vara hemma och hittat en rutin för tillvaron som sjukskriven. Jag har regelbundna vanor och äter och sover på ungefär samma tider varje dag. Däremellan försöker jag träna regelbundet några gånger i veckan och ändå göra lite saker här och där. Det mesta avgörs av dagsformen, som är olika från dag till dag och inte riktigt går att förutse. Somliga dagar orkar jag hålla igång i princip som vanligt, somliga dagar får jag ta det lite lugnare.
Men jag inser att det kommer kännas ovant att börja jobba igen om några veckor. Jag har liksom vant mig vid att lägga upp min tid i princip som jag vill, med undantag för de dagliga strålbehandlingarna medan behandlingen pågick. Det kommer bli en rejäl omställning att återgå till att jobba heltid och inte längre ha samma inflytande över sin tid. Det kommer vara lite som att återgå till jobbet efter några veckors semester.

Men det står i alla fall klart att jag inte skulle orka med att gå sjukskriven månad efter månad. Jag skulle ganska snart känna mig rejält uttråkad av att inte göra särskilt mycket om dagarna. Det är ju också skillnad på att vara sjukskriven eller till exempel gå arbetslös. Som sjukskriven ”får” man ju inte hålla igång för mycket, eftersom det kan riskera att man inte får någon sjukpenning. Är man arbetslös, förväntas man istället att hålla igång och vara så aktiv som det bara går. Jag känna av begränsningen som sjukskriven litegrann och ”vågar” kanske inte alltid göra saker offentligt för att inte riskera att sjukpenningen dras in eller jag blir återbetalningsskyldig. Det är kanske inte alltid direktiven samlirar särskilt mycket; sjukvården rekommenderar att jag håller igång som vanligt, medan jag kanske inte alltid kan göra det för att behålla min sjukpenning – utan istället bedöms som tillräckligt pigg för att orka jobba heltid.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: