Livet är inte alltid en rak väg – och det är okej

Snart har det gått två dygn sedan vi landade på Arlanda efter en överlag lyckad vistelse i Berlin. Jag har inte haft mycket tid att sitta vid datorn, så det där med att blogga har liksom kommit lite i andra hand. Men det är ju så det är vissa dagar, man har helt enkelt inte tid med saker som blogg eller sociala medier utan får prioritera annat. Och denna gång har jag prioriterat väldigt roliga saker och helt enkelt inte haft tid att sitta vid datorn någonting. Det har varit några enstaka stunder på kvällarna, men inte tillräckligt mycket för att hinna få ut några blogginlägg. Men nu är jag som sagt hemma och kan köra igång med att få ut blogginlägg och uppdateringar igen. Idag är första arbetsdagen efter Berlinresan och det kändes ovant när klockan ringde strax innan fyra i morse. Men det funkade ändå att komma upp och jag har nu gjort mitt första arbetspass på min nygamla arbetsplats på Sjöfartsverket. Det är skönt att vara tillbaka, även om jag också känt mig lite ringrostig så här på första arbetspasset. Det är ett tag sedan jag var här senast och får erkänna att jag glömt vissa saker. Men de har ändå funnits någonstans i bakhuvudet och muskelminnet är det inget större fel på. Jag har kommit ihåg de flesta handgrepp som krävts för olika moment i jobbet och känt mig förvånansvärt säker trots att jag varit borta från den här tjänsten i några månader. Hur som helst känns det skönt att vara tillbaka och jag tyckte det kändes kul och spännande att åka till jobbet vid femtiden i morse. Sedan var jag extremt trött när klockan ringde – dels har jag ju haft sovmorgon ett bra tag nu, men jag hade dessutom den dåliga smaken att titta på ishockeyn igår kväll. Det var Sverige som mötte Tjeckien, vilket var en otroligt jämn match – som det brukar vara när dessa länder möts i just hockey. Jag började titta och tänkte att jag skulle stänga av efter någon eller ett par perioder, men blev sittande klistrad framför TV:n tills matchen var slut. Sen var jag tvungen att tillfälligt skaffa Viaplay för att kunna se matchen, det är tur att det inte kostar så hemskt mycket för en månad för jag nyttjar verkligen inte dessa streamingtjänster särskilt mycket. Nu ska jag bara komma ihåg att säga upp tjänsten också, så att jag slipper betala för något jag inte nyttjar.
Sakta men säkert börjar man märka att våren verkligen är på G här i Stockholm. I Berlin var det svensk försommar, så det var lite av en pärs att komma tillbaka till det aningen svalare vädret i söndags kväll. Men samtidigt börjar man märka att vi bara om ett par veckor går in i juni månad. Det är grönt och vackert överallt och kommer bara solen fram, är det riktigt skönt ute – det är ljusa kvällar och försommaren börjar närma sig med stormsteg. Det är bara en månad kvar till midsommar, vilket känns rätt konstigt på något vis – jag tycker inte det var länge sedan det var jul och nyår. Men det är trots allt nästan ett halvår sedan, vilket känns smått surrealistiskt. Men tiden går allt fortare ju äldre man blir, vilket jag tycker blivit alltmer tydligt ju mer åren har gått. Medan man i tonåren planerade för de närmsta veckorna, kan jag numera planera för månader och år framåt. Det var liksom helt uteslutet för 30 år sedan, då levde man mer för stunden och tyckte att en månad kändes som en hel evighet.

Sen känns det lite konstigt när man är på resande fot, det där med hur mycket man hinner med på en dag sätter liksom perspektiv på tillvaron. I söndags gick vi runt på en loppis i ett soligt Berlin, drack öl på uteserveringarna – och på kvällen satt man hemma i köket i Bagarmossen och tog en kvällsmacka innan det var dags att krypa i sängs. Det känns rätt konstigt att kunna vara på så vitt skilda platser under så pass kort tid. Och det är fascinerande när man flyger, för det tog oss bara cirka sex timmar att åka hem om man räknar från när vi lämnade hotellet tills vi var hemma i lägenheten igen på kvällen. Det finns ju alternativet att åka nattåg om man ska just till Berlin, men det tar istället oerhört mycket längre tid. Vi valde det mindre miljövänliga alternativet och tog flyget, vilket på många sätt är oerhört mycket smidigare enligt min smak. Men någon ska jag nog testa att ta tåg lite längre sträckor, för i grunden har jag absolut ingenting emot att åka tåg. När jag var i Nordnorge för ett antal år sedan, tog jag nattåget till Östersund för att sedan byta till ”vanligt” tåg mot Trondheim – och det var riktigt mysigt. Man hade restaurang och biograf ombord, så jag gjorde en helkväll med middag i restaurangen och sedan bio innan jag kröp ner i sängen i sovkupén. Däremot var jag inte riktigt lika nöjd när jag för en tid sedan tog nattåget till Lund. Då kostade jag på mig en förstaklasskupé med eget badrum och allt – men kupén var så förbaskat liten att jag inte fattar att man skulle få plats två personer där, som den var avsedd för. Badrummet var bokstavligen max två kvadratmeter och det var med nöd och näppe möjligt att ta en dusch där. Däremot ingick frukost i biljetten och jag kunde gå till ett närliggande hotell på morgonen för att äta hotellfrukost – vilket förstås kändes riktigt lyxigt. Så lite avskräckt blev jag av att åka nattåg igen, men det är inte omöjligt att det blir fler sådana resor. Men då ska det vara lite lyxigare tåg med mer utrymme än SJ:s nattåg mellan Stockholm och Malmö. Det är i alla fall värt att kolla upp möjligheten inför nästa resa, det ligger liksom i tiden att vara miljömedveten. Sedan går det ju inte att komma ifrån att flyget går väsentligt mycket fortare, inte minst om man ska resa lite längre distanser. Att ta inrikesflyget är bara onödigt, oftast går tåget fortare totalt sett – men ska man utomlands är flyget det bästa alternativet.
Hur som helst är det faktiskt lite skönt att vara hemma igen också – även om jag formligen älskar att vara på resande fot. Det är skönt att vara hemma bland sina egna saker, sova i sin egen säng och inte vara beroende av att äta restaurangmat varje dag. Att resa är fantastiskt, men det är också lite skönt att komma hem igen. Hur fantastiskt det än är med alla intryck, med all mat och lyxen att bo på hotell, så skulle jag nog inte vilja ha en sådan tillvaro till vardags. Men blodad tand för att resa får man varje gång man reser någonstans – och tro det eller ej, men jag har redan börjat titta på ny resa. Mest på skoj visserligen, för just nu har jag inte råd att resa någonstans igen – utan måste helt enkelt vänta ett tag med att boka en ny resa. Jag älskar dock känslan av lyx med att vara på resande fot, att bo på hotell och äta ute om kvällarna. Det är på något vis helt andra regler som gäller när man är på resande fot; man äter gott och tar något att dricka så gott som dagligen – vilket ju inte är fallet när man är hemma. Och man tänker inte på samma vis på vad man äter och dricker som man gör i vardagen när man är hemma – istället unnar man sig saker varje dag och äter och dricker gott. Så det är väl den tråkiga biten när man kommer hem, att börja tänka på det där med vad man stoppar i sig, att hålla i pengarna och så vidare. Men sådan är ju vardagen, då måste man göra tråkiga avvägningar ibland – man måste jobba, äta rätt och tänka på vad man dricker. Självklart finns det gränser även när man är utomlands, men det är inte samma spelregler som när man är hemma i vardagen.

Sakta har jag ändå börjat smälta alla intryck från resan till Berlin, sakta har jag börjat komma tillbaka till vardagen igen trots att jag bara varit hemma ett par dygn. Det kommer ta ytterligare några dagar innan jag fattar att jag faktiskt är hemma, det kommer ta ytterligare några dagar innan jag vänjer mig vid att prata svenska och att folk omkring mig faktiskt förstår vad jag säger när jag talar mitt modersmål. Jag kommer fortfarande på mig med att haja till när jag hör folk prata svenska på stan, när jag förstår vad som står på skyltar och så vidare. Nu är vardagen igång igen till fullo, vilket någonstans känns lite konstigt samtidigt som det också är lite skönt. Jag har saknat min säng, jag har saknat Bagarmossen och Stockholm – samtidigt som Berlin är en fantastisk stad som jag verkligen kan rekommendera till alla som vill åka till en häftig stad. Den här gången åkte jag med familjen, nästa gång kanske det blir med sambon – som jag tror skulle gilla den här staden. Sedan måste man naturligtvis erkänna att det är en stad med en ytterst mörk historia med tanke på vad som skedde under 1930- och 40-talen. Vi gick en mycket intressant stadsvandring, där vi besökte muren, minnesmonumentet över judeförintelsen, Hitlers bunker (där det numera bara är en parkeringsplats) och en lång rad andra landmärken för den som är intresserad av historiska händelser. Det är lätt att förfasas över den tyska historien, för hur gottgör man en sådan händelse som judeförintelsen?? Det går ju liksom inte att göra, eller hur?! Samtidigt som Berlin har den historia man har, så är det en fantastisk stad med ett uteliv som inte går att jämföra med det stockholmska – eller någon som helst annan svensk stad för den delen. Skulle jag idag välja en annan stad än London att flytta utomlands till under en begränsas period, då skulle det nog bli Berlin. Jag formligen älskar London, inte bara för att jag bott där – men skulle jag flytta utomlands igen, då skulle det bli Berlin. Kanske också för att bättra på tyskan lite om inte annat. Jag har tyckt att jag talar skaplig tyska, men hade svårt att hänga med när tyskarna gick igång att prata på sitt snabba och lite grötiga sätt. Visst klarade jag av enklare konversationer, visst klarade jag av att fråga efter vägen och beställa på restaurang – men några djupare diskussioner blev det inte. Det hade jag nog inte förväntat mig heller visserligen, men det gick sämre än jag hade förväntat mig. Men jag har lärt mig mycket under den gångna resan och tror att jag skulle prata skaplig tyska efter några månader i Berlin – eller någon annan tysk stad.
Så att nu vara tillbaka i vardagen känns konstigt och surrealistiskt på något märkligt vis, det är inte helt lätt att ställa om till vardagen med jobb och alkoholfrihet av någon märklig anledning. Inte för att jag har abstinens, utan för att jag har svårt att ställa om från en lyxig tillvaro till en lite tråkigare sådan. Samtidigt som det – som sagt – är aningen skönt att komma hem igen och få sova i sin egen säng. Själv reser jag inte bara för att få komma bort, utan även för att det är skönt att komma hem igen. Man lär sig mycket på att resa liksom att ens vyer utvidgas ganska så rejält – inte minst när man reser till helt nya ställen. Vart nästa resa bär av återstår att se, det kan bli Berlin ytterligaste en gång – eller ett helt annat ställe. Det finns många ställen jag kan tänka mig att besöka, och nu har jag ju varit i Berlin så det kan ju vara läge att åka någon annanstans nu.