Om du vill växa med din blogg måste du lära dig att blogga regelbundet

Länge fuskade jag lite när det kommer till det där med bilderna jag använde på min blogg. Under flera år gjorde jag en enkel bildsökning på Google kring det ämne jag skulle skriva om – och använde sedan någon lämplig bild som jag hittade på nätet. Sedan avslutade jag inlägget genom att ange källa på var jag hittat bilden eller bilderna. Dock har jag läst på lite genom åren – och förstått att det inte riktigt funkar juridiskt att göra på det viset. Jag måste helt enkelt ha fotografens/konstnärens tillstånd för använda en bild – även om jag anger källa. Så för ett antal år sedan lade jag om bildanvändningen totalt och numera köper jag bilder med tillhörande upphovsrätt från Adobe stock istället. I och med att jag betalar för bilderna och tillhörande rättigheter, så kan ingen komma i efterhand och ställa till med tråkigheter för att jag använt bilderna på bloggen. Numera har jag rättigheterna till alla de bilder som ligger ute på bloggen – antingen har jag köpt dem på Adobe eller tagit dem själv – och de inlägg med ”stulna” bilder är permanent borttagna. Det är så lätt att det blir tråkigheter om man inte har rättigheter på de bilder som man publicerar – och jag trodde länge att jag gjorde helt rätt när jag ”lånade” bilder från andra hemsidor och sedan angav källa. Men så är det alltså inte, det duger inte i långa loppet utan man måste ha tillstånd/rättigheter för att publicera bilderna. Nu kan jag sova gott om nätterna och behöver inte vara rädd för att bli stämd eller fakturerad för att jag använder andras bilder. Och det känns skönt att ha det på det viset, även om det naturligtvis kostar några hundralappar i månaden att prenumerera på bilder från Adobe. För gratis är det inte, det ska jag inte neka till – när jag lånade bilder via Google och olika hemsidor betalade jag inte en krona för bilderna. Men rätt ska vara rätt och det är klart man ska betala för bilderna och se till att man har rättigheter på det man lägger ut. Det gäller inte bara en liten bloggare som mig, utan alla som driver en hemsida eller har en välbesökt blogg.
Det kan verka larvigt att en bloggare med några få hundra besökare per dygn inte ska kunna låna bilder från andra hemsidor för att lägga ut i inläggen. Men så är läget och det är bara att gilla det, jag kan råka ut för tråkigheter lika väl som en välbesökt bloggare eller en stor hemsida med tusentals besökare. Och det vill jag inte, för det kan bli ganska dyrt om det vill sig riktigt illa. Jag kan i värsta fall bli stämd för att använda andras bilder – och det finns liksom inget sätt att prata bort det hela, utan det är bara att erkänna att man stulit bilderna. Och där kommer jag numera inte att hamna, eftersom jag helt lagligt köper bilderna jag använder och därmed inte behöver oroa mig. Det känns lite surt när pengarna dras från kortet, men Adobe är en bra plattform och jag är nöjd med jag får för pengarna – så det får vara värt att betala dessa hundralappar varje månad. Ibland kan jag sakna vissa bilder som jag hittade på nätet, men som inte finns på Adobe – men det är sådant man får leva med. Trots allt är det faktiskt olagligt att låna bilder utan upphovsmannens tillstånd. Jag vet inte om jag själv skulle uppskatta att någon annan knyckte bilder jag tagit och la ut dem på sin egen hemsida. Så rätt ska vara rätt, även för min del.

Jag har under senaste tiden ägnat mycket tid åt bloggen och har haft ett stort antal fördaterade inlägg liggande i väntan på att publiceras. Vissa dagar har de fördaterade inläggen uppgått till åtta till tio stycken till antalet, vilket får anses vara någon form av rekord under min långa karriär som bloggare. Men inspirationen har liksom inte funnit några gränser, utan texterna har sprutat ut ur mina fingrar och jag har publicerat inlägg efter inlägg. Sedan har jag under min lediga vecka – vecka 34 – sovit väldigt dåligt och suttit uppe vid datorn och även nattetid kunnat skriva inlägg. Något som varit bra för produktiviteten, men sämre ur perspektivet att känna sig utvilad efter en veckas ledighet. Jag publicerar aldrig några inlägg på nätterna, men skriva kan man göra om man ändå inte kan sova. Och det har jag gjort under nätterna förra veckan – utöver att jag ofta suttit vid datorn även på dagtid för att få ordning på alla inlägg jag vill få ut. Det är samtidigt roligt att kunna publicera nytt innehåll varje dag, eftersom det märks att det påverkar besökssiffrorna i positiv riktning. Sakta, sakta stiger min statistik och sakta tycks nya läsare hitta hit, vilket oftast inte är fallet om man publicerar inlägg några få dagar i veckan. Det är fortfarande inga jättehöga siffror jag har, men de är fortfarande högre än de varit tidigare – vilket gör mig glad. Kommer jag kunna fortsätta så här, hoppas jag att den positiva utvecklingen vad gäller statistiken fortsätter. Det är inte alltid lätt att hitta tid till att få ut dagliga blogginlägg när man samtidigt jobbar heltid, men jag har lyckats med det tidigare – så varför ska jag inte kunna återgå till det igen? Det gäller ju att fördatera inlägg som publiceras när jag jobbar eller av andra anledningar inte har tid att sitta vid datorn. Och kan jag fördatera inlägg upp till en vecka framåt, så är det trots allt ganska lugnt att få till.
När jag gick arbetslös under 2024, bloggade jag dagligen och fortsatte med det även när jag började jobba under sommaren. Så jag hade en period på nästan ett par år som inlägg kom ut dagligen, men sedan bröts den eran – vilket kanske var ganska väntat. Ibland dyker det upp saker som gör att man inte hinner eller kan skriva något och då bryts förstås raddan av inlägg. Anledningen den gången var att jag var på kryssning och tappade internetuppkopplingen, så det gick inte att få ut den dagens inlägg. Hade jag vetat bättre, så hade jag förstås fördaterat inlägg som publicerades medan jag var på kryssning – men det hanns aldrig med innan vi skulle åka. Nu vet jag det till nästa kryssning, att internetanslutningen kan vara dålig och det kan vara bra att fördatera inlägg innan man åker. Sen är det förstås ingen katastrof att man inte publicerar inlägg varje dag, att det blir ”glapp” här och där. Men vissa veckor på sistone har jag knappt skrivit något alls, vilket förstås varit väldigt trist. Och just dessa veckor ser man en omedelbar effekt på besökssiffrorna – som störtdyker neråt när jag inte skriver något. Så vill man ha besökare, då gäller det att skriva regelbundet – svårare än så är det inte. Jag följer själv ett antal bloggar och tycker också att det är trist när det ibland går dagar utan bloggaren skrivit något. Då blir det att man till sist tröttnar och inte återvänder till bloggen ifråga. Jag har följt bloggar där jag märkt hur bloggaren ifråga med tiden tycks ha tröttnat på bloggen – och slutligen bara kommit med uppdateringar någon gång i halvåret. Och då tröttnar jag som följare och återvänder förmodligen inte till bloggen ifråga.

Jag har bloggat sedan 2007 (om jag inte minns fel) och har med tiden lärt mig vad som drar till sig läsare och vad som inte gör det. Vissa ämnen drar till sig läsare och väcker debatt, andra gånger är det bara tyst kring de inlägg som kommer ut. Och ytterligare gånger blir jag förvånad över att inlägg inte väcker debatt, då jag trott att de ska göra det. Så vissa gånger kan man bli lite besviken, när man lagt ner tid och energi på något som man trott ska väcka debatt – och så uteblir kommentarerna helt eller delvis. Vissa gånger anstränger jag mig lite extra och spetsar till formuleringarna för att väcka känslor, men så händer ingenting ändå när jag väl lagt ut inlägget. Det är självklart så att jag inte tar något personligt, men det är en form av besvikelse när man inte uppnår det resultat man hoppats på med ett inlägg. Så kan förstås det motsatta också inträffa, att jag får en debatt som jag inte väntat mig när jag lagt ut ett inlägg. Men oftast får jag det resultat jag väntat mig när jag publicerat ett inlägg, vilket man väl får erkänna har med viss erfarenhet inom bloggosfären att göra. Med nästan 20 år av bloggande i ryggen, så vet man oftast hur inlägg ska formuleras och vad folk vill läsa om på en blogg. Vissa saker känns dock lite sorgligt, eftersom jag gjort vissa gränsdragningar vad gäller vilka ämnen jag skriver om eller ej. Förr tillbaka var jag extremt personlig på bloggen och lade ut otroligt mycket om mitt privatliv – och hade tusentals besökare per dygn. Folk verkade gilla att gotta sig i mina personliga problem, min mentala hälsa och allt annat personligt som jag lade ut. Sen har jag med åren blivit mer mån om mitt privatliv och har gjort en helomvändning när det kommer till vad jag lägger ut eller ej. Numera är jag långt ifrån så personlig som jag var för 15-20 år sedan och det har visat sig på besökssiffrorna. Bloggen har kanske blivit lite ytligare med åren och det har jag fått betala för när det kommer till hur många besökare jag har.
Men man måste också tänka på vilka om kan tänkas läsa ens blogg när man lägger ut inlägg. Det kan vara arbetsgivare – eller potentiella sådana – kolleger, familj och vänner och det kan trots allt påverka en hel del om man är för personlig i ett öppet forum på internet. Jag själv har vid ett tillfälle fått en provanställning avbruten av arbetsgivaren, delvis med hänvisning till min blogg. Och då hade jag ändå skrivit ytterst restriktivt om jobbet liksom inte varit ovanligt personlig i mina inlägg. Jag måste säga att jag blev ganska paff eftersom detta var 2024 och jag trodde att vi kommit längre än så när det kommer till sociala medier. För jag kan inte se skillnaden mellan att ha en blogg eller exempelvis vara väldigt aktiv på Facebook eller X. Men någon kanske kan förklara den skillnaden för mig?! Trafikverket – som var den aktuella arbetsgivaren – visste dessutom om min blogg i samband med att jag rekryterades och anställdes, eftersom en länk till bloggen fanns i min ansökan när jag sökte jobbet. Så jag anställdes trots min blogg, men sades upp delvis på grund av den. Med andra ord är det alltså bra att vara försiktig med vad man lägger ut – och jag är bland annat väldigt restriktiv med hur jag diskuterar min nuvarande anställning på bloggen. Jag lägger ut ytterst lite om mitt jobb, vilket är något som kan vara förståndigt enligt mig. Har jag åsikter om min arbetsplats – i synnerhet om det är kritik jag har att komma med – så tar jag sådant med min chef, facket och/eller annan berörd person, men jag lägger inte ut det på ett öppet forum på internet. För det kan faktiskt kosta mig jobbet om jag har riktig otur – trots att jag numera innehar en fast anställning.