När känslorna tar över

Häromdagen skrev jag ett inlägg om otyget med telefonförsäljare – som är en yrkeskategori jag personligen har otroligt svårt för. Jag har mitt nummer registrerat i NIX-registret, men det hjälper inte – försäljarna fortsätter att ringa i tid och otid i alla fall. Jag är riktigt less, försäljarna ringer i perioder – men tillräckligt ofta för att jag ska uppleva det hela som ett enormt problem. Så jag skrev ett frustrerat inlägg kring att Frankrike tagit beslutet att förbjuda just telefonförsäljning – och var inne på att Sverige borde införa en liknande lag. Ställningstagandena i inlägget står jag fortfarande för, jag kan helt enkelt inte förstå att man kan en yrkesstolthet med ett sådant jobb. Men jag blir lite full i skratt över de kommentarer jag fått på inlägget ovan, inte minst på LinkedIn där jag valde att dela inlägget. Folk gick i taket över att jag – som man uttryckte det – smutskastade en hel yrkesgrupp. På själva bloggen var kommentarerna obefintliga, men jag fick desto fler på Facebook och Linkedin. Ett par av dem kan jag helt enkelt inte låta bli att anonymisera och dela med mig av, här nedan kommer skärmklipp på de knäppaste kommentarerna.

Jag tar inte åt mig det allra minsta av de aktuella kommentarerna – dock borde de som ligger bakom dem kanske ha läs mitt inlägg lite noggrannare innan de kastade ur sig dessa märkliga kommentarer. Jag har aldrig påstått att jag är bättre än telefonförsäljare eller att mitt jobb är bättre än deras. Så länge de inte stör mig, får de jobba hur mycket de vill telefonförsäljning. Vissa kanske till och med trivs med det, vad vet jag? Men grejen med telefonförsäljare är just att de stör folk med sina samtal, grejen med (de flesta) telefonförsäljare är att de inte förstår ordet nej. Jag stör inte folk i deras hem med mitt jobb – det är den stora skillnaden. Jag försöker inte pracka på folk varor eller tjänster det aldrig har bett om. Istället skapar jag framkomlighet genom Södertälje kanal, genom att trafikleda, öppna broar och slussa. Men jag stör ingen – till skillnad från de telefonförsäljare som ringer med jämna mellanrum. Jag säger vad jag tycker om otyget med telefonförsäljare, om det sedan är att smutskasta en hel yrkeskår får stå för den som kommenterar. Sedan ska tillstås att vissa inlägg är utformade för att provocera litegrann – och dit hör kanske nämnda inlägg om telefonförsäljare. Och uppenbarligen är det några som jag har lyckats provocera, vilket känns roligt – jag har nått mitt mål med inlägget. Nu hoppas jag att våra egna politiker tänker till och också inför ett förbud emot telefonförsäljning. Frågan har varit aktuell även här och ska nu utredas – vilket enligt min erfarenhet brukar ta sin lilla tid. Men jag hoppas innerligt att även de svenska politikerna tar sitt förnuft tillfånga och tar samma väg som Frankrike har gjort. Jag kan tänka mig att till och med gå ännu längre och inte ens tillåta telefonförsäljning där kunden aktivt givit sitt medgivande. Antingen går man all in, eller så kan det vara liksom.
Sedan är fet naturligtvis roligt att folk tar sig att kommentera, även om man inte har samma åsikter i den fråga som diskuteras. Jag kan – återigen – förklara för dem som lämnat dessa kommentarer, att jag har registrerat mitt nummer i NIX. Men hade det varit så enkelt, då jag inte behövt skriva inlägget, inte sant?! Telefonförsäljarna skiter numera högaktningsfullt i huruvida mitt nummer är registrerat i NIX eller ej – de ringer oavsett. Vissa tar kanske den hänsynen, men de flesta gör det inte – det är min erfarenhet. Så att avfärda mina åsikter om telefonförsäljare med registrera mitt nummer i NIX håller liksom inte – det är bara löjeväckande och oinsatt. Nåja, man får nu tycka att jag smutskastar en hel yrkesgrupp, att mitt inlägg är det sjukaste som lästs på LinkedIn. Det är det som är det fantastiska i vår demokrati, eller hur?!