Frankrike inför nu ett totalförbud mot oönskade samtal från telefonförsäljare. Lagen kräver att företag får ett aktivt samtycke i förväg innan de kontaktar en konsument. Den som bryter mot förbudet riskerar höga böter på upp till 75.000 euro för privatpersoner och över fyra miljoner kronor för företag per samtal. Tänk om Sverige kunde införa liknande lagar – jag säger bara, heja Frankrike! Det går lite i perioder men med jämna mellanrum blir jag formligen trakasserad av telefonförsäljare – och jag kan för mitt liv inte förstå hur man överhuvudtaget kan känna en yrkesstolthet med ett sådant yrke. Hur kan man gå till jobbet varje dag och känna sig stolt över sitt dagsverke när man är telefonförsäljare?? Jag skulle många gånger hellre bli parkeringsvakt, kronofogde eller lokalvårdare – kanske till och med hellre prostituera mig – än att ta det jobbet. Jag tänker att om jag vore arbetslös och på väg att bli utförsäkrad, skulle jag hellre stå utan A-kassa än att söka jobb som telefonförsäljare. För det är verkligen rent avskyvärt när dessa samtal kommer och jag ska försöka värja mig emot att köpa en vara eller tjänst som jag aldrig bett om eller känt ett behov av. Av ren princip köper jag aldrig något per telefon, utan väljer att själv söka upp de varor och tjänster jag känner att jag behöver. Jag vill nämligen själv kunna jämföra priser och villkor innan jag bestämmer mig för vilken leverantör jag vill ha för de varor och tjänster jag behöver. Och det jag inte behöver, det köper jag inte – hur envis och påträngande försäljaren än är. Så 99,99999999999 procent av alla telefonförsäljare som ringer mig lägger på luren med oförrättat ärende – det händer i princip aldrig att jag köper vad de försöker att pracka på mig.
Sen försöker jag in i det längsta att inte vara otrevlig emot en försäljare – någonstans tänker jag att det ändå är en människa som försöker tjäna ihop till sitt levebröd som sitter i andra ändan av linjen. Jag börjar alltid med att i hövlig ton tala om att jag inte är intresserad av vad man försöker sälja till mig, oavsett villkor, priser och förmåner. Hjälper inte det, trappar jag upp tonen – för att i slutändan faktiskt bli otrevlig om jag upplever att försäljaren inte respekterar mitt nej till att köpa det man absolut vill pracka på mig. För jag vet mycket väl vilka villkor försäljare ofta jobbar under, med provision och att ett visst antal samtal måste leda till köp för att vardagsekonomin ska gå ihop. Men hur det än är, så är det inte min sak att hålla en rad telefonförsäljare under armarna, jag kan inte köpa saker för att jag tycker synd som försäljarna som ringer mig. Skulle jag handla av alla försäljare som ringer mig, då hade jag varit försatt i personlig konkurs för länge sen. Det går visserligen i perioder det där med telefonsamtal från försäljare – ibland duggar samtalen tätt, medan det i andra perioder är väldig lugnt. Så när väl första samtalet för ett tag kommer från en försäljare, då vet jag att det snart kommer fler – det är liksom bara en tidsfråga.

Ja, jag vet att man kan ställa in telefonen så att den varnar när misstänkta telefonförsäljare ringer – och att man då kan välja att inte svara. Men sedan jag upptäckt att den funktion inte är ett hundraprocentigt ”skydd”, har jag valt att stänga av funktionen i min telefon. Det är nämligen så att samtal från potentiella kunder till min firma flaggats som misstänkta samtal – och så vill jag inte ha det, eftersom jag då riskerar att missa uppdrag på firman. Och som egenföretagare, kan jag inte avstå från att svara på samtal som inkommer från okända nummer – eftersom det åtta gånger av tio är en potentiell kund som ringer, så måste jag helt enkelt svara. Sen kan ett samtal från ett okänt nummer vara ett samtal från vården, polisen, jobbet – ja, ni förstår. Så för min del är det enkelt inte aktuellt att inte svara på okända nummer, det funkar helt enkelt inte bara för att några samtal är från aggressiva telefonförsäljare. Det är också därför jag är av den bestämda uppfattningen att telefonförsäljning borde vara förbjudet i alla dess former – på sin höjd kan jag tänka mig undantaget som Frankrike numera har, det vill säga att man som konsument måste ge ett aktivt medgivande för att telefonförsäljare ska få ringa. Här i Sverige har vi testat saker som NIX-register och liknande, men det funkar ju uppenbarligen inte. Många företag skiter i NIX-registret och ringer i alla fall, vilket gör systemet uddlöst. Och då måste politikerna göra vad som står i deras makt för att hindra denna pestsmitta som telefonförsäljare trots allt utgör – som att stifta lagar som förhindrar detta otyg.
Man hör och läser ständigt om hur många människor helt enkelt låter bli att svara när det ringer från okänt nummer i rädsla för att det är en försäljare som ringer. Och så ska det inte behöva vara om ni frågar mig, självklart måste man våga svara i telefon oavsett vilket nummer det är som ringer. Jag tycker själv att det kan vara lite spännande med okända nummer som ringer, eftersom det kan vara en potentiell kund – men jag blir alltid lika besviken när det visar sig vara en försäljare och inte en kund eller annat positivt samtal. Och det ska inte behövas inställningar på telefonen för att värja sig emot försäljare och andra obekväma samtal – det ska heller inte behövas att man undviker att svara när okända nummer ringer. Att många undviker att svara när okända nummer ringer försvårar arbetet för yrkeskategorier inom vård, polis och många andra med dem. Allt för att man ska någon form av existensberättigande för telefonförsäljare – som inte gör annat än att förpesta tillvaron och egentligen inte gör någon som helst nytta i samhället. Man kan säkerligen säga detsamma om mitt och många andras jobb, men jag förpestar åtminstone inte tillvaron för mina medmänniskor genom mitt jobb – istället hjälper jag folk som ska fram med sina båtar, vilket är långt mycket bättre än att förpesta folks tillvaro med varor och tjänster som ingen har bett om.

Medan jag jobbade inom polisen för ett antal år sedan, dök ett problem upp med åren – nämligen folks säkerhetsdörrar. Moderna säkerhetsdörrar är nämligen för bra – de är bra mot inbrottstjuvar, men när någon faktiskt behöver bryta en dörr, som räddningstjänst och polis, då kan räddningsinsatser försenas med flera minuter på grund av de effektiva säkerhetsdörrarna. Och folks försiktighet för oseriösa medborgare gör att räddningstjänstens, polisens och vårdens arbeten försvåras. Att man vill undvika inbrottstjuvar, våldtäktsmän och telefonförsäljare gör att dessa yrkesgruppers arbete försvåras. Det må vara en drastisk jämförelse, men jag tycker inte att den är helt långsökt. Folk installerar robusta säkerhetsdörrar för att undvika inkräktare, vilket gör att polis och räddningstjänst har svårt att ta sig in när de måste – och rädslan för telefonförsäljare gör att folk inte svarar när okända nummer ringer. Trots att det kan vara exempelvis polis, räddningstjänst eller vården som ringer. Och det just så jag tänker när någon ringer från okänt eller skyddat nummer – jag svarar, eftersom det kan vara någon annan en just en försäljare. Visar de sig sedan vara just en försäljare som jag inte vill prata med, då avslutar jag samtalet kort och koncist. Ja, jag har en säkerhetsdörr – men det är hyresvärden och inte jag som installerat den. Dörren är dessutom från 90-talet, så jag tror inte att den är så effektiv att räddningstjänsten inte skulle ta sig in om så behövdes.
Men jag tror ändå inte att jag är något lätt offer för vare sig inbrottstjuvar eller telefonförsäljare. Jag har aldrig haft inbrott och brukar kunna prata bort de allra flesta telefonförsäljare. Detta trots en halvdann säkerhetsdörr och utevaro av filter som varnar för försäljare i telefonen. Som ni förstår, hyser jag visst avsky gentemot telefonförsäljare och har inte mycket till övers för denna yrkeskategori. Jag skulle aldrig vilja jobba som det och vill inte prata med dem – så jag borde väl egentligen göra mer för att undvika dem. Det är smått frustrerande att ”allt” alltid ska utredas i Sverige innan man kan införa en ny lag. För jo, man pratar även i Sverige om ett lagförbud mot telefonförsäljning, men först ska det hela förstås utredas. Och det är något som brukar kunna ta tid, en evinnerlig tid.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa