Det bästa med telefonen är att ingen kan ringa till oss medan vi själva talar

Jag får ett antal gånger per vecka samtal från potentiella kunder på firman, oftast från produktionsbolag som vill boka upp mig för olika filminspelningar. Det är ytterst sällan det handlar om personer eller företag som jag har inlagda i telefonen, utan nästan alltid handlar det om för mig okända nummer som dyker upp på displayen. Allt som oftast har jag möjlighet att svara, men det händer någon gång här och där att jag av olika anledningar inte kan besvara inkommande samtal – och det är lika frustrerande varje gång det händer att jag har ett obesvarat samtal från ett okänt nummer, där man väljer att inte lämna ett meddelande eller skicka ett sms. Hur ska jag då veta om man vill mig något och i så fall vad?
Har jag ett obesvarat samtal från ett okänt nummer, brukar jag alltid googla på det innan jag bestämmer mig för om jag ska ringa upp eller ej. Ibland hittar jag en rad av varningar för att det är försäljare eller bedragare, ibland hittar jag en abonnent. Hittar jag ingen abonnent, ringer jag i princip aldrig upp – även om det innebär en risk att jag förlorar ett potentiellt uppdrag. Då räknar jag istället kallt med att om man verkligen vill mig något, då ringer man upp mig igen.

Jag har hört alltför mycket om bedragare som ringer upp för att bara lägga på – och sedan hoppas på att mottagaren ringer upp. Och ringer man upp kostar det istället en jäkla massa pengar. Förmodligen är det ofta utländska nummer dessa bedrägerier kommer ifrån – och där ringer jag absolut inte upp om jag har ett obesvarat samtal. Då ska jag möjligen ha ett röstmeddelande som låter väldigt seriöst för att jag ska ta mig tiden och ”risken” att ringa upp. Numera svarar jag medvetet inte på samtal där det dyker upp utländska nummer – såvida jag inte väntar ett samtal från utlandet, vilket är oerhört sällan.
Men någonstans verkar det som att folk av idag nästan förväntar sig att man ringer upp ifall man inte har möjlighet att svara första gången när någon ringer. Även om man inte lämnar ett meddelande, är det som att folk tycks tro att man alltid ringer upp. Vilket jag som sagt ytterst sällan gör ifall man inte lämnar ett meddelande – i synnerhet om man inte hittar någon abonnent på numret på exempelvis Eniro.

Jag tillhör den generation som så väl minns tiden innan mobiltelefonens intåg i samhället. Så sent som på 90-talet var man tvungen att vara hemma för att vara nåbar per telefon, gick man ut var man överhuvudtaget inte nåbar alls. Men så kom saker som telefonsvarare och nummerpresentatör, vilket underlättade livet en aning. Det gick att lämna ett meddelande om den man sökte inte svarade av någon anledning – och ibland kunde även den uppringde se numret till den som ringde. Jag upplever att man på hemtelefonens tid oftare lämnade meddelande om man sökte någon än vad man gör idag. Numera ser man i princip alltid vem som har ringt, man förväntas liksom ta reda på vem det är som har ringt och sedan ringa tillbaka om man inte misstänker att det en försäljare eller bedragare.
Samtidigt tänker jag att det också idag är så otroligt enkelt att komma i kontakt med folk, på ett helt annat sätt än för 30 år sedan. Om jag inte svarar av någon anledning när du ringer – då förväntar jag mig faktiskt att du lämnar ett meddelande eller skickar ett sms och talar om vad du vill. Då kan jag med lätthet ta ställning till om jag ska ringa tillbaka eller ej. Jag behöver inte hålla på att söka på numret, jag behöver inte fundera över om det är en bedragare, försäljare eller annat löst folk som ringt och sökt mig.

Sen måste jag säga att det är otroligt skönt att ha möjlighet att vara nåbar även när man inte är hemma, att faktiskt inte behöva vara hemma för att folk ska kunna få tag på en. Mobiltelefonen har verkligen underlättat mycket i tillvaron, inte minst för mig som företagare. Jag kan vara ute på uppdrag och ändå få förfrågningar om nya uppdrag direkt i mobiltelefonen. Jag behöver inte åka hem, lyssna av någon telefonsvarare och kanske ringa tillbaka först dagen efter – eftersom jag kanske är hemma först efter kontorstid. Sen är det inte alltid produktionsbolagen ringer, utan ofta kan jag få förfrågningar via sms eller mejl – som ju också kommer direkt i mobiltelefonen. Så visst underlättar mobiltelefonen oerhört mycket – och det inte bara i företagandet, utan även rent privat. Man kan ringa om man blir sen, man kan bestämma plats att ses när man är på väg att ses och så vidare.
Jag har en tillvaro där jag med kort varsel kan bli inringd på jobb eller få uppdrag på firman, vilket ger en tillvaro då det är viktigt att kunna vara nåbar en stor del av tiden. Jag behöver vara nåbar mer eller mindre dygnet runt för att få tillvaron och ekonomin att fungera – det är en tillvaro som inte fungerar utan en mobiltelefon.

Jag höll mig länge till att ha två telefoner, en hemtelefon och en mobiltelefon. De första åren med mobiltelefon, brukade jag till och med stänga av mobilen när jag var hemma – jag resonerade att jag var nåbar på hemtelefonen då. Men med tiden märkte jag att många bara ringde på mobilen när de ville ha tag i mig – och svarade jag inte där, ringde man inte på hemtelefonen. Så jag övergick till att ha mobilen påslagen även hemma. Och med tiden har det blivit allt billigare att ringa till och från mobiler, så numera har jag bara mobiltelefon och ingen hemtelefon. Men det är inte jättemånga år sedan jag faktiskt sa upp min hemtelefon för gott, utan det går att räkna på ena på fingrarna hur många år sedan det är.