Att ens drömmar går i uppfyllelse – det är ett av ödets råaste skämt

Jag fascineras ofta över de drömmar man har nattetid – och var allting i drömmarna kommer ifrån. Vad gör att hjärnan spökar för oss på det sätt som den trots allt gör ibland när vi sover? Vissa drömmar är extremt verkliga och realistiska – och jag tror alla kan känna igen sig hur drömmarna kan påverka ens humör under en hel förmiddag. Vissa gånger kan man sätta en dröm i samband med något man gjort eller varit med om under dagen, eller något som komma skall under de kommande dagarna. Men andra gånger kan jag inte förstå alls var drömmarna kommer ifrån. Minst lika frustrerande är det man vaknar och vet att man drömt något, men inte kommer ihåg vad. Framförallt när man har en känsla av att det varit en bra dröm, då är det extra frustrerande.
Jag har tänkt ibland att man ska börja skriva ner drömmar, att man ska ha en anteckningsbok bredvid sängen för att kunna skriva ner dem medan man fortfarande har dem i färskt minne – åtminstone de gånger man kommer ihåg dem när man precis vaknat. För det är just nästa spratt hjärnan kan spela oss, nämligen att man kan komma ihåg en dröm precis när man vaknat – men sedan raderas minnet liksom permanent och det är omöjligt att rota fram ur minnet. Samtidigt som somliga drömmar etsar sig fast i minnet och jag kan komma ihåg drömmar jag haft för flera år sedan.

Jag minns så väl en dröm för ett antal år sedan, strax efter att jag slutat jobba på Posten i Danderyd utanför Stockholm. I drömmen skulle jag på födelsedagskalas och på vägen dit stanna till i Mörby centrum (i Danderyd) för att köpa en present på Guldfynd. Men jag hinner inte dit innan butiken skulle stänga – och precis när jag kommer fram drar man ner jalusierna för entrén. Jag bankar på jalusierna och ber om att få komma in och köpa min present – till sist ger personalen med sig och jag får komma in. Jag köper det jag ska ha och springer sedan ut till busshållplatsen för att ta bussen till kalaset. Men sen som jag var, missade jag precis bussen och står lite veligt på torget en stund och funderar på hur jag ska ta mig till kalaset. Till sist hoppar jag in i en taxi för att komma i tid till kalaset.
Taxin kör iväg, vi tar landsvägar förbi stora åkrar där säden vajar i vinden. Men så kommer jag till min fasa på att jag inte har tillräckligt med pengar på mig för att kunna betala för taxiresan. Jag förklarar det hela för taxichauffören och frågar hur vi ska lösa det hela. Han svarar lugnt att detta kan vi nog lösa, varpå han lägger sin hand på mitt lår och börjar smeka mig. Jag blir rosenrasande, sliter upp bildörren och kastar mig ut ur bilen i farten och börjar springa. I ögonvrån anar jag hur taxin stannar en bit bort och chauffören hoppar ur. Så jag springer ut på ett av fält som omgärdar landsvägen – och gömmer mig hukande bland den vajande säden. På håll hör jag hur chauffören svär över att jag är borta och hur han sätter sig i bilen igen och åker iväg. Jag ligger kvar en stund och hör strax hur en tysk familj på cykelsemester i Sverige kommer cyklande längs vägen. Jag tar ett snabbt beslut, springer ut på vägen och rycker till mig en av cyklarna och börjar cykla mot kalaset.

Sen annan dröm jag minns väldigt väl, var när jag befann mig på innergård någonstans. Mellan husen som omgärdade innergården gick broar med en trappa som ledde ner till själva innergården. Jag går längs en av broarna och väljer att ta trappen ner till gården. Då kommer en stor hund fram till mig och börjar ta kontakt, vill kela. Men jag har (även i verkligheten) en enorm respekt för hundar och hälsar aldrig på hundar jag inte känner. Så jag motar bort hunden och visar bestämt att jag inte vill kela med den. När den då vänder sig om, ser jag hur den har stora rivsår och bortsliten päls längs efter hela ena sidan av kroppen. Plötsligt får jag dåligt samvete och tar något steg för att gå fram till hunden igen.
Men jag hinner inte fram till hunden, för från buskarna som står på innergården kommer en flock vargar framspringande mot hunden. Vargarna går till aggressiv attack emot hunden, hugger, river och biter – fram tills en av vargarna får grepp om hundens strupe med käkarna och sätter in den slutliga dödsstöten. Hunden faller livlös till marken – varpå jag vaknar abrupt ur den läskiga drömmen.

Men den dröm som nog gjort mest intryck, åtminstone när jag precis vaknat, kom för inte alltför många år sedan. I drömmen vaknar jag hemma i min säng efter en mycket blöt utekväll på Södermalm i Stockholm. Jag inser att jag har grava minnesluckor efter vad som hänt under den gångna kvällen och natten, bara fragment är tydliga för mig. Men så börjar nattens sanningar dyka upp för mig – och jag kommer på att jag kommit i samspråk med några miljöaktivister under den gångna kvällen. De skulle under natten genomför en aktion mot ett svenskt kärnkraftverk och helt enkelt ta sig in för att se hur lång tid det tog innan polisen kom till platsen. Och ”givetvis” ville de ha med mig på det hela – och i fyllan och villan, tackade jag ja utan att ens tänka efter.
Sagt och gjort, vi begav oss till det aktuella kärnkraftverket och tog oss in på området. Men det hela gick inte så bra som vi hade hoppats på; polisen var snabbt på plats och vi greps snabbt därinne på området. Jag satt länge i förhör, men släpptes sedan – även om brottsmisstankarna kvarstod. Jag insåg snabbt allvaret i situationen, eftersom jag vid den här tiden var anställd inom Polisen och givetvis inte kunde vara misstänkt för brott. Exakt när jag vaknade på riktigt, vet jag inte riktigt. Men någonstans här vaknade jag i alla fall upp. Och vad som hör till historien är att jag även på riktigt var lite bakis, även om jag i verkligheten inte varit på krogen kvällen innan. Så när jag vaknade, trodde jag direkt att jag varit på krogen kvällen innan och kommit i kontakt med dessa miljöaktivister. Länge låg jag i sängen och våndades över vad jag skulle säga till min chef om den uppstådda situationen. Det tog en lång stund innan jag insåg att jag faktiskt drömt, att jag faktiskt inte var misstänkt för brott.

Det är imponerande hur hjärnan kan komponera dessa miljöer och händelser – och på ett så verkligt sätt att man faktiskt tror på att det är saker som verkligen har skett. Många av de miljöer jag drömt om genom åren har jag inte ens varit i på riktigt, så hur hjärnan lyckats bygga upp dem är för mig ett mysterium. Men hjärnan är ett fantastiskt organ, som kan ställa spela oss rejäla spratt – inte minst när vi sover. Det sägs att drömmarna är ett sätt för hjärnan att bearbeta sådant som skett under dagen, men när drömmarna inte alls har med att göra vad man haft för sig under dagen – vad bearbetar hjärnan då? Och mardrömmar, vad är det då som bearbetas? När man vaknar alldeles kallsvettig – själv har jag vaknat flera gånger av att jag skrikit rätt ut av drömmarna och kan inte förstå vad det är gärna försöker säga mig.