Den högsta belöningen som Gud ger oss för gott arbete är förmågan att göra bättre

Ibland är det snabba puckar på arbetsmarknaden, snabbare än man kanske kan tänka sig i vissa lägen. Det har jag lärt mig sedan tidigare, då jag fick gå hem på dagen från Trafikverket. Men nu är det snabba puckar åt andra hållet, nämligen såtillvida att jag faktiskt fått ett jobb. Man ringde i onsdags och frågade om jag fortfarande fanns tillgänglig för ett jobb jag tidigare sökt. Och tillgänglig var jag ju, så jag tackade ja – och i natt smäller det, jag gör mitt första arbetspass! Jag tror att arbetstiderna kommer passa mig tämligen bra, det är nattarbete och deltid – så jag kommer ha tid att ägna mig åt firman i ganska stor utsträckning. Och det är ju ett önskemål jag haft när jag sökt jobb, även om jag naturligtvis inte bara sökt jobb som tillåter att jag kan ägna mig åt firman. Fullt så kräsen kan jag inte vara som arbetssökande. Denna gång ger jag mig in i bemanningsbranschen och kommer vara uthyrd till ett transportbolag söder om stan.
Jag kommer ha helt okej resor till och från jobbet, vilket jag var lite orolig för till en början – eftersom jag vet att min nu blivande arbetsplats ligger en bit utanför stan. Men nu har jag kollat vi SL:s hemsida och som det verkar har jag inga problem att ta mig till och från jobbet på de tider jag ska jobba. Och det känns skönt, då jag haft min beskärda del av längre pendling – både inom och utom Stockholmsområdet. Jag minns hur jag hade det under mina första år i Stockholm, då jag hade en timme och 15 minuter enkel väg till jobbet. Nu kommer jag ha knappt en timme – vilket i Stockholm ändå är helt okej. Allt är tämligen relativt, men i Stockholm är det inte helt ovanligt med en timmes resväg för att ta sig till jobbet.

Nu är det bara deltid jag jobbar, så det blir desto viktigare att jag kan få in uppdrag på firman – men det hoppas jag på att det inte ska vara några som helst problem. Jag har haft att göra under de gångna veckorna och vet ungefär när uppdragen kommer. Nu kommer det vara att göra fram till midsommar ungefär, sedan lugnar det ner sig och är lugnt under juli för att börja ticka igång i augusti igen. Sen kommer det vara att göra till en bit in i december, varefter det lugnar ner sig fram till slutet på januari – då det återigen kör igång. Och då går det att köra lite extra på det ”vanliga” jobbet istället under den tiden.
Jag gör nu i alla fall ett försök att jobba på det här viset och ser hur det funkar – framförallt rent ekonomiskt. Men det är värt ett försöka i alla fall och se hur det går. Fungerar det inte rent ekonomiskt, får jag söka mig vidare, men jag hoppas att det inte behöver bli så. Förhoppningsvis kommer det att fungera på det sätt jag önskar och det är också vad jag räknar med – annars hade jag givetvis inte hoppat på detta.

Jag är förstås hiskeligt glad över att slutligen ha ett jobb att gå till, även om det nu ”bara” är deltid jag ska jobba – men det är bättre än ingenting och är faktiskt just en sådan lösning som jag vill ha för att kunna hinna med firman. Även om jag fått tiden att gå och inte blivit särskilt uttråkad av att gå hemma, så finns det risk för att jag med tiden skulle bli det. Och om inte annat funkar det trots allt inte ekonomiskt att i längden vara arbetssökande, utan förr eller senare måste man ju börja jobba igen – om inte annat för att ha råd att leva så normalt som möjligt. Även om jag tyckt mig ha en tämligen bekväm tillvaro som arbetssökande, även om jag tyckte mig ha det väldigt skönt – så är det förstås skönt att komma igång med att jobba igen.
Det blev snabbare vändningar än jag vågat hoppas på, ofta är det mycket längre processer innan man kan börja jobba – lite beroende på vilken arbetsgivare det är frågan om. Men här var det snabba vändningar och jag fick i princip börja på dagen, vilket förstås är oerhört skönt. Det är alltid lite enerverande att gå och vänta på att få börja jobba, inte minst när man är arbetssökande. Men nu har jag bara behövt vänta några dagar från besked till att det blev dags att börja jobba. För när man väl fått besked, då vill man ju inget hellre än att bara börja jobba – inte sant?! Då vill man liksom inte gå och vänta i veckor och kanske månader på att få komma igång med sitt nya åtagande.

Det har ju känt en aningen tröstlöst ett tag med allt jobbsökande utan att få napp, men någonstans har jag ändå vetat att jag förr eller senare ska få ett jobb – det har känts som mer eller mindre en tidsfråga på något vis. Ja, utan att försöka verka kaxig så är det faktiskt så jag har resonerat. Nu känns det lite konstigt att inte längre kunna lägga upp sin tid själv, att inte längre kunna styra och ställa på egen hand över sin tid. Så det kanske är bra att börja på deltid för att öva litegrann och stegvis komma tillbaka till arbetsmarknaden igen. Att börja på deltid och själv kunna styra lite över när jag ska jobba eller ej, kanske är ett bra första steg efter att ha gått hemma några månader.
Jag kommer övervägande att jobba natt som det verkar, vilket passar mig rätt bra – jag tycker om att jobba natt och är inte mycket till morgonmänniska egentligen. Jag skulle givetvis ta ett jobb med tidiga morgnar om jag fick ett sådant men får jag möjligheten att välja, då föredrar jag faktiskt att jobba natt.

Litegrann får man ju nu planera om sommaren och tänka om när det kommer till somliga planer. Det är ju lite så det är när man börjar jobba efter en tids arbetslöshet eller helt enkelt byter jobb, man får planera om och tänka om när det kommer till somliga saker. Samtidigt får man tänka på en bättre ekonomi – och att det faktiskt är så i arbetslivet, att man inte har tid med allt man skulle vilja. Det är väl så enkelt att jag vant mig vid att ha all tid i världen, vilket jag inte längre kommer att ha framöver. Samtidigt kommer jag istället få en bättre ekonomi och känna att jag har en mer meningsfull tillvaro i viss bemärkelse. För lite så har det känts ibland när jag gått arbetslös, att tillvaron inte alltid känts särskilt meningsfull – men nu kan man känna att det blir totalt annorlunda förhoppningsvis.