All poesi handlar om att blanda kortleken på nytt

Veckorna blir inte alltid som man tänkt sig, utan rätt vad det är ploppar det upp övertid och inspelningar med kort varsel – vilket ger en viss charm åt tillvaron. Jag vet aldrig på måndagen hur veckan ska utveckla sig utan den kan avslutas precis hur som helst. Från att ha en till synes lugn vecka när den börjar, så kan den ha blivit tämligen hektisk när söndagen kommer. I och med att vi har dygnet runt-bemanning på jobbet, kan övertid poppa upp när som helst under veckan. Jag kan bli väckt tidigt på morgonen för att göra förmiddagspass, uppringd en sen lördagskväll för att göra natt – och så vidare. Och precis så har det varit den här veckan, det har varit snabba vändningar och en telefon som gått varm. Jag har tackat nej till flera filmroller, eftersom inspelningarna krockat med annat, jag har jobbat övertid, suttit i möten och varit på inspelningar. Jag har gjort ett par provfilmningar, jag som normalt oftast inte gör sådana. Men jag har inga större förhoppningar om att i slutändan få rollerna, jag vet att konkurrensen är stenhård om dessa och att det inte alltid är helt lätt i slutändan bli antagen.
Men nu börjar slutligen vecka 20 lida emot sitt slut och det har minst sagt blivit en hektisk vecka i slutändan. Egentligen har jag bara haft fredagen fri från arbete eller andra uppdrag. Då hade jag istället tid hos optikern för att prova ut nya glasögon. Jag spenderade närmare en timme i butiken inklusive synundersökning och valde slutligen ett vanligt par glasögon och ett par solglasögon med slipade glas. Jag är supernöjd med mina val och nu gäller det bara att vänta ett par veckor innan glasögonen är klara – fram tills dess får jag använda mina gamla och numera ganska slitna glasögon liksom mina solglasögon utan styrka. Men det ska verkligen bli skönt med nya glasögon, jag behöver verkligen det – inte bara för att glasögonen börjar bli slitna utan för att jag börjar se sämre.

Denna helg jobbar jag mest, men en del av den vakna tiden går åt till planera det logistiska inför den kommande och minst lika hektiska veckan. Måndag har jag filminspelning på dagen, som är slut vid sjutiden på kvällen, sedan ska jag med nattåget till Lund för nästa inspelning – som äger rum på tisdagen. Jag kommer ha några timmar på mig på tisdagsmorgonen så att jag kan gå och äta frukost innan det bär av till inspelningsplatsen. På kvällen tar jag sista kvällståget hem och är hemma i Bagarmossen någon gång runt midnatt. Förutsatt att tågen håller tiden vill säga – för där finns det inga garantier trots allt. Jag brukar ha tur när jag åker tåg, det är ytterst sällan det brukar vara något större strul. Några minuter här och där har jag varit försenad ibland, men det är bara enstaka gånger jag varit rejält försenad. Nu håller jag tummarna att tåget till Lund är i tid, hem spelar ingen större roll.
Sen är jag – i nuläget – ledig på onsdag och torsdag innan det är dags för jobb fredag och lördag. Sedan bär det av till Strängnäs på söndag för ytterligare en filminspelning. Så det blir en del flängande kors och tvärs i vårt avlånga land den kommande veckan, även det till största delen inte blir några jättelånga sträckor att åka. Det är resan till Lund som blir en bit, men i övrigt håller jag mig inom en timme från Stockholm. Jag kommer behöva åka hem en sväng på måndag kväll innan jag ska iväg till nattåget, för att packa om och lämna bilen liksom få i mig lite middag. Sen kommer det att gå i ett från måndag till tisdag kväll och det kommer inte bli mycket tid över till det där med vila. Men onsdag och torsdag har jag desto mer tid till vila som det verkar i nuläget.

Så har jag haft ett gäng klockor liggande som jag behövt lämna in till urmakaren för batteribyte och vissa enklare reparationer. Det har liksom inte blivit av både på grund av tidsbrist och att jag inte riktigt tyckt mig ha råd att laga dem. Men nu har jag kommit ikapp tillräckligt ekonomiskt för att tycka mig ha råd att lämna in klockorna. Och häromdagen gjorde jag slag i saken för att ta mig förbi en urmakare. Det blev en dyr nota i slutändan, jag betalade totalt 2.500 kronor för batteribyte och några enklare lagningar på klockorna. Men å andra sidan var det fem klockor som behövde lagas – och jag har fortfarande två klockor kvar som behöver lagas. Men det får bli när lönen har kommit i slutet av månaden. Som ni förstår, tycker jag mycket om klockor och jag har i nuläget åtta stycken som jag alternerar emellan. Och fler kommer det garanterat att bli eftersom jag emellanåt kostar på mig en ny märkesklocka. För det är bara märkesklockor som gäller, allt annat går faktiskt bort. Så jag har i nuläget klockor till ett värde av ganska många tusenlappar, men det är som en accessoar med klocka – precis som ett smycke – i mitt tycke, så därav vill jag ha ett antal att välja på.
Under de gångna veckorna har jag ”bara” haft två klockor att välja på eftersom de andra varit trasiga eller behövt byta batteri. Men nu är jag nästan tillbaka på banan igen. Lite synd är det att urmakaren här i Bagarmossen lagt ner sin verksamhet. Där gick det att byta batteri i klockor för en billig peng, men nu måste man in till stan för att göra dessa ärenden. Och på vissa ställen är det riktigt dyrt att byta batteri, man kan ta närmare tusenlappen för den tjänsten – vilket jag i grunden tycker är alldeles för dyrt. Nu har jag dock hittat en urmakare som gör batteribyten för knappt 300 kronor, vilket är desto bättre.