Jag vill leva, inte bara ta mig igenom dagarna

Veckorna tickar förbi i en rasande fart och vecka 46 är snart över. Jag har haft en tämligen lugn vecka utan särskilt mycket inplanerat. Jag har hunnit med introduktionsutbildningen för mitt extrajobb, ett besök hos dietisten och sedan ett teaterbesök i fredags. I helgen har ett av syskonbarnen varit på besök och vi har hunnit bowla, titta på film och mysa i största allmänhet. Det är alltid lika roligt när syskonbarnen är här, men de kör också slut på oss som inte är vana att hålla ett barns tempo. Har man inte egna barn så blir man snabbt slutkörd av alla ljud och det tempo man får hålla med barn omkring sig. Men roligt har vi tillsammans och det känns som att även syskonbarnen uppskattar att vara hos oss – åtminstone när vi inte kräver av dem att de ska städa efter sitt lekande. Senast vi var barnvakt, hade vi en livlig diskussion med yngsta syskonbarnet – som vi tyckte skulle plocka undan efter sig efter lek med lego. Det slutade med att han inte ville komma till oss mer, eftersom vi var så så dumma när vi krävde att han skulle städa efter sig. För sådant behövde han minsann inte göra hemma sa han. 😂 Så sådana diskussioner får vi ha med barnen ibland, men det ingår ju liksom i åtagandet när man är barnvakt. Diskussionerna är inte fullt lika många med det äldre syskonbarnet, som är lite duktigare på att plocka undan efter sig. Sen får vi själva förstås plocka en hel del när barnen varit över – oavsett om det är några timmar eller dagar som de varit hos oss. Men så är det ju när man har barn på besök, de har en tendens att riva fram en massa saker som sedan blir liggande. Samtidigt är det så roligt med syskonbarnen på besök, så att man får plocka lite i efterhand gör egentligen ingenting.
Nu väntar en lite intensivare vecka när det kommer till jobbet och jag jobbar måndag till onsdag för att sedan även jobba till helgen. På onsdag är det några timmars övertid som gäller, det ska komma lite nya rutiner som jag ska få lära mig och jag och några kolleger har en kortare utbildning för att lära in dessa. Och jobbet går givetvis först, så behöver jag lära mig nya rutiner – då gör jag det. Jag vet att vissa brukar opponera sig mot nya rutiner och tillhörande vidareutbildningar, men jag tycker mest att det är positivt och roligt att lära mig nya saker. Så nu kör vi på den här utbildningen och gillar läget helt enkelt! Någonstans känns det som att det ingår i ens åtaganden som anställd att lära sig nya rutiner, att man faktiskt gör som man blir tillsagd som anställd och inte opponerar sig alltför mycket när det kommer till nya rutiner. Man har en lagstadgad lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare, vilket förstås gör att man är skyldig att rätta in sig i leden när arbetsgivaren beslutar om något. Jag gör inte allt bara för att jag är skyldig till det, utan även för att jag tycker det är roligt. Dit räknar jag även nya rutiner och utbildningar, som självklart tillhör mina åtaganden som anställd.

Sakta börjar min viktnedgång plana ut en aning, första veckorna formligen rasade jag i vikt och gick ner nästan 10 kilo på mycket kort tid. Men nu går det långsammare, även om jag fortsätter att gå ner. I skrivande stund har jag gått ner knappt 12 kilo, vilket väl ändå inte går att klaga på – men det är inte längre samma takt som första veckorna med sprutorna. Men jag kommer fortfarande på mig själv med att glömma bort att äta, jag blir ju helt enkelt knappt hungrig längre – och står mig gott och väl på de ganska enkla frukostar jag äter till långt in på eftermiddagen. Vissa gånger har det gått dygn utan att jag ätit något överhuvudtaget – utan att varken bli hungrig eller grinig, något som är otroligt olikt mig. I normalfallet står jag mig inte många timmar på min frukost, utan behöver oftast en lunch under dagen för att stå mig. Men numera klarar jag mig galant utan lunch, vilket väl torde vara bra för viktnedgången. Eftersom jag väger mig flera gånger i veckan, märker jag lite hur vikten svänger upp och ner från en dag till en annan. Men mycket beror naturligtvis på hur mycket vätska man har i kroppen och liknande, ibland går man upp lite utan att egentligen ha gjort något speciellt – sedan rasar man i vikt så fort man skippar ett mål eller på annat vis sköter dieten lite bättre. För den som vill komma med pekpinnar, så vet jag man egentligen inte ska skippa måltider – men numera blir det helt enkelt så eftersom jag faktiskt glömmer bort att äta ibland. Blir man inte hungrig, då blir det inte av att man äter – så funkar åtminstone jag. Framförallt om jag är upptagen med en massa annat, då glömmer jag gärna det där med att äta om hungerkänslorna inte finns där. Jag kan flänga mellan jobb och inspelningar och totalt glömma bort att jag borde äta något, det är en helt annan sak om jag bara går hemma och inte gör så mycket – då hinner jag känna efter på ett helt annat sätt.
Men så länge det går åt rätt håll med vikten, så är jag nöjd. Man ska ju inte gå ner i för snabb takt sägs det, så går det nu lite långsammare kanske det bara är bra. Det ska då bli lättare att behålla sin vikt när väl dieten upphör om man inte går ner för fort – sägs det som sagt. Och alla sätt är väl bra utom de dåliga, så jag hoppas naturligtvis på att vikten bibehålls när jag väl gått ner så mycket som jag vill. Jag har fortfarande lång bit kvar att gå innan jag når mitt mål, men med några månader till av kämpande med diet och sprutor så ska det nog gå. Jag försöker tänka så mycket jag bara kan på vad jag äter och dricker – och mängderna behöver jag inte tänka så hemskt mycket på just nu, det går liksom per automatik att jag inte äter så mycket. Även om jag äter ute på finare restauranger, där man inte får så stora portioner lämnar jag mat – går det att beställa barnportioner så gör jag faktiskt det, för jag vet att jag inte behöver mer mat än så. Lite tråkigt är det trots allt att inte längre ha tillgång till den njutning som mat ändå ger. Jag är så van vid att njuta av mat och inga små mängder heller – men nu plötsligt äter jag oftast för att jag vet att jag måste, inte för att jag är hungrig eller finner njutning i att äta. Jag kan beställa god restaurangmat utan att njuta av den, detsamma gäller god hemlagad mat – jag njuter inte längre av maten på samma vis som tidigare. Förhoppningsvis kan jag med tiden hitta annan njutning och andra sätt att njuta av livet. Men det känns ibland som att något har tagits ifrån mig när jag inte längre kan njuta av god mat.

Nu är jag återigen inne i en period då jag får sålla bland de erbjudanden om filminspelningar som kommer in. Det är ytterst sällan jag tar ledigt för att kunna vara med på inspelningar – då ska det vara något väldigt speciellt, som till exempel väldigt bra betalt. Annars tackar jag nej till inspelningen och går till jobbet istället. Någonstans måste jag gå efter vad som lönar sig bäst ekonomiskt, så enkelt är det bara – jag betalar inte för att jobba oavsett om det är mitt ordinarie arbete eller en inspelning. Inspelningarna må vara en hobbyverksamhet, men det är inte så roligt att jag betalar pengar för att vara med där. Och jag stormtrivs på jobbet, men får jag en välbetald inspelning då tar jag naturligtvis ledigt – men då ska det löna sig ekonomiskt kontra att gå till jobbet. Häromdagen erbjöds jag en inspelning som skulle ge 999 kronor i arvode och det tar jag inte ledigt för. Däremot fick jag någon dag senare en inspelning som gav 3.000 kronor – vilket kan vara värt att ta ledigt för. Nu krockade just den sistnämnda inspelningen inte med jobbet, så jag behövde aldrig dividera om att ta ledigt – men hade gjort det om jag behövt. Men nu dråsar det in så många erbjudanden att jag måste sålla bland dem, jag hinner helt enkelt inte med alla. Antingen krockar de med jobbet eller med varandra – vilket gör att jag måste sålla lite. Så jag kan för ögonblicket välja och vraka litegrann mellan olika jobb, vilket ändå känns väldigt roligt. Bland annat har jag nu fått min första roll som tomte – kan det ha med skägget att göra, tro? 😉 Jag trodde att jag skulle få vänta tills det blev lite gråare eller rentav vitare innan jag skulle få roller som tomte, men nu har jag alltså fått en sådan roll. Och kanske finns det tomtar med mörkt skägg, vad vet jag?! Sen kan det hända att jag får skägget färgat också, jag vet inte hur det är tänkt.
Men det är kul att filmbranschen vaknat till liv igen och att det faktiskt börjar ticka in uppdrag på nytt. Det är ju för mig i första hand en hobby, som jag inte ägnar mig åt för pengarna – men sen är det förstås trevligt med de extrapengar som tickar in för varje uppdrag. Och ovanpå det är det förstås roligt att filma – vilket ju är huvudanledningen till att jag hållit på med detta år ut och år in. Jag började när jag för en massa år sedan gick arbetslös och kom på att jag då hade tid att filma, sen har jag liksom fortsatt trots att jag började jobba heltid igen. Nu trixar jag en del med tillvaron för att hinna med denna hobby, som trots allt är ganska tidsödande. Jag behöver alltifrån halvdagar till flera heldagar för separata inspelningar. Oftast får jag det att gå ihop utan att det påverkar mitt ordinarie arbete, vilket är väldigt skönt – för jag kan i längden inte hålla på att ta ledigt i tid och otid för att gå på inspelningar. Detta är också en av anledningarna till att jag vill fortsätta att jobba skift, eftersom det innebär att jag får ledigt en hel del vardagar – något som är en förutsättning för att kunna filma. Det är ytterst få inspelningar som äger rum på helgerna, så det är svårt att kombinera denna hobby med ett kontorsjobb – det är helt enkelt en förutsättning att man är ledig vissa vardagar för att det ska funka.