Att skapa ett liv som är större än karriären

Så har jag varit på första intruktionsutbildningen för att bli tentavakt på KTH – och känner att det här ska nog bli bra. Vi är ett gäng som börjat den nya tjänsten och den här veckan var det alltså dags för första introduktionen. Det är en del som ska tas in inför en ny tjänst och man har en hel del att hålla reda på så här i början. Lyckligtvis är det en timanställning jag fått, så jag styr själv över när jag kan jobba – vilket ju är en förutsättning för att det ska funka med mitt ordinarie arbete på Sjöfartsverket. Vissa veckor kan jag jobba extra ganska mycket, medan andra veckor kan jag inte jobba alls. Det finns strikta regler inom statliga myndigheter när det kommer till det där med bisysslor, det får inte konkurrera med ens ordinarie jobb eller på något vis påverka vad jag presterar på jobbet. Så jag har lydigt rapporterat till mina chefer vad jag gör vid sidan av jobbet på Sjöfartsverket så att det inte blir några tråkigheter. Man vet om att jag redan har min firma med de uppdrag som det innebär, så nu återstår att se vad man säger om nästa bisyssla på KTH. Jag tror inte att det ska vara några som helst problem, men det är lika bra att meddela vad jag gör utanför arbetstid. Innan jag meddelade min bisyssla läste jag på vad Sjöfartsverket har för regler kring bisysslor och de verkar trots allt vara ganska så generösa. Jag minns hur det var på Trafikverket, där reglerna var väldigt strikta och jag till och med nekades att plugga vid sidan av mitt arbete. Hos Sjöfartsverket tycks reglerna vara liberalare, vilket känns tryggt och skönt – för i grunden tycker jag att så länge det inte påverkar vad jag presterar på jobbet så har arbetsgivaren inte med att göra vad jag gör på min fritid. Trots allt är vi anställda vuxna människor som själva kan avgöra vad vi orkar och klarar av.
Nu återstår att gå dubbelt ett pass med en erfaren tentavakt, sedan anses man vara färdigtutbildad och självgående på sitt nya jobb. Och det ska nog bli bra misstänker jag, det känns bra efter veckans utbildningsdag och går man sedan dubbelt med någon ett pass så ska man klara av jobbet. Jag behöver själv inte ta några jobbiga beslut eller hjälpa studenterna med luddiga frågor, utan det finns jourhavande lärare och andra att kontakta om frågor uppstår under en tentamen. Vilket känns väldigt skönt, för oftast har man ju inte de rätta kunskaperna för att kunna hjälpa studenterna med frågor i de säkerligen ofta ganska avancerade tentorna. Jag minns själv hur det var när man pluggade och skrev tentor för väldigt många år sedan, vilken tentaångest man kunde ha dagarna innan en jobbig tenta. Det var alltid svårt att veta vad man skulle läsa in, fokusera på och när det var dags att lägga ifrån sig böckerna och hoppas på att man pluggat tillräckligt mycket inför tentan. Ibland gick det vägen, ibland inte. Men då hade man turen att det fanns omtentor att skriva, så jag fick till sist godkänt i alla kurser. Och nu ska jag själv övervaka de studenter som ska skriva sina tentor – och förmodligen är lika nervösa som jag var inför tentorna för ett stort antal år sedan. Jag tog min examen 2011, så mycket har hänt inom skolväsendet sedan dess misstänker jag. Mycket vatten hinner rinna under broarna på de dryga 15 år som gått sedan dess.

Bortsett från utbildningen till tentavakt är vecka 46 en lugn vecka och jag har inte jättemycket inplanerat. I eftermiddags var jag i alla fall till dietisten, som var väldigt imponerad av min viktnedgång sedan jag började med mina sprutor för ett antal månader sedan. Jag har minskat både i vikt och midjemått, vilket ju är fantastiskt bra – och jag har förstått detta redan egentligen eftersom det finns en våg i vårat badrum. Men det känns skönt att få det verifierat på något sätt – och midjemåttet tar jag aldrig hemma eftersom jag inte riktigt vet hur man gör. Det är säkerligen inte svårt att ta midjemåttet, jag har bara aldrig brytt mig om att lära mig det hela. Nu återstår att så småningom ha ett återbesök hos läkaren för att diskutera min fortsatta medicinering. Jag hoppas naturligtvis på att kunna få sprutorna ett tag till, så att jag verkligen går ner ordentligt i vikt, men jag får väl se om läkaren är av samma åsikt. Det vore så surt om jag nu lagt ner tid och en massa pengar på att gå ner i vikt och så kanskle allt bara varit lönlöst. För om jag inte fortsätter ett tag till, misstänker jag att jag ganska snart kommer att glida tillbaka i samma gamla vanor igen. Så jag vill gärna gå ett tag till på sprutorna så att jag verkligen lägger om mina vanor – och förhoppningsvis magsäcken drar ihop sig tillräckligt mycket för att jag ska fortsätta äta så som jag gjort med sprutorna. Men det känns inte som att det nödvändigtvis är upp till mig att bestämma, utan i slutändan har läkaren sista ordet. Trots allt är det ju ändå så att jag inte ligger någon till last genom att ta sprutorna, eftersom jag själv betalar för dem – så det kostar inte skattebetalarna en krona att jag går på dessa mediciner.
På fredag har jag dock ett teaterbesök inplanerat på eftermiddagen, det är dags att se teaterversionen av Tårtan – som är ett legendariskt barnprogram från när jag var liten. Ska bli lite spännande att se hur de lyckas få ihop programmet till en teateruppsättning, men jag vet att man lyckats förr med liknande saker – så jag är spänd på att se hur man lyckats denna gång. Bland annat står Per Andersson för regi, vilket kan bli spännande bara det att se hur han lyckats. Det är en eftermiddagsföreställning, så jag kommer hem frampå sen efterdmiddag och äter middag hemma på kvällen. Såvida vi inte får för oss att på impuls gå och käka nånting på stan, men det är ingenting vi diskuterat så här i förväg. Allt behöver heller inte bestämmas i förväg, utan man kan ta saker och ting som de kommer. Kommande helg är i övrigt just nu ett oskrivet blad och jag har inga större planer för vad jag ska göra. Så det kommer bli en välförtjänt lugn helg, kanske med På Spåret på fredag kväll och sedan allmänt helgfirande i hemmets lugna vrå. Men det har varit en ganska hektisk period på sistone, så en lugn vecka passar mig ganska bra just nu – jag behöver helt enkelt lite återhämtning. Jag får passa på att sova, vila och göra lite sådant som jag inte hunnit med på senare tid. Jag har blivit mer mån om det där med återhämtning sedan jag gick in i väggen för ett antal år sedan, jag insåg då liksom vikten av att vila mellan hektiska perioder – något som jag då slarvat mycket med under en längre period.

Jag har lite på test ett tag börjat åka kollektivt till och från jobbet, detta då jag haft skyhöga kostnader för taxiresor på sistone. Inte minst om morgnarna funkar kollektivtrafiken sisådär när jag ska till jobbet och jag har då valt att åka taxi istället – trots allt blir det inte många hundralappar per resa om man åker med exempelvis Bolt eller Über. Men om man gör denna resa ett antal gånger i månaden, då blir det mycket pengar i slutändan. Nu har jag tagit kollektiva alternativ både till jobbet och hem (precis som tidigare), vilket jag sparar tusenlappar på varje månad. Det är i första hand morgnarna det inte funkar kollektivt, utan jag måste gå hemifrån strax efter fyra på morgonen för att komma i tid till jobbet. Så jag ställer plikttroget klockan på tre, tar en dusch och plockar ihop de saker jag behöver till jobbet. Sedan tar jag sista nattbussen mot stan, byter vid Gullmarsplan där jag tar nästa buss till Älvsjö station och tar första pendeln ut mot Södertälje. Det är en resa som tar lite drygt en timme och 20 minuter från dörr till dörr, vilket är i saftigaste laget egentligen den tiden på dygnet. Inte minst då samma resa tar cirka 35 minuter med bil. Men jag tänker på de pengar jag sparar, att jag kan göra något annat för alla de pengar jag i normala fall hade åkt taxi för. Och samtidigt är det ”bara” en halvtimme tidigare jag behöver stiga upp om morgnarna – sen kan en halvtimme vara groteskt mycket om det står mellan att sova till tre eller halv fyra. Så det är väl lite av en smaksak, lite som att välja mellan pest och kolera. Men personligen tycker jag den där halvtimmen är försumbar, det är liksom inte hela världen trots allt. Nu håller jag mig till mitt månadskort på SL och nyttjar det istället – och får se hur länge jag orkar stiga upp klockan tre för att åka till jobbet. Kanske tröttnar jag snart och börjar åka taxi istället, men det får framtiden utvisa. Och jag kan tycka att det är lite skönt att åka kollektivt, jag kan i lugn och ro sitta och lyssna på musik och filosofera över livet. Och det är lite mysigt på något vis att röra sig genom stan innan den har vaknat, det är ingen direkt trängsel på varken bussar eller tåg och därmed lätt att få sittplats.
Även om varje taxiresa kostar mellan 300 och 400 kronor till Södertälje, så gör jag den resan fem till sex gånger i månaden – och då blir det trots allt en hel del pengar varje månad. Så nu är det dags att skära ner lite på utgifterna och faktiskt bara ta taxi när det verkligen inte funkar på annat sätt. För självklart tänker jag inte sluta att åka taxi helt och hållet – men jag väljer mina tillfällen litegrann för att hålla nere på min utgifter. Det märkliga på något vis är att kollektivtrafiken funkar bättre när man åker på helgmorgnarna, eftersom tunnelbanan då går hela natten. Då kan jag ta tunnelbanan till centralen och därifrån ta första pendeln mot Södertälje. Jag kan gå hemifrån aningen senare och har dessutom bara ett byte, vilket ju underlättar resan väldigt mycket. Grejen på vardagarna är nämligen att tunnelbanan inte börjat gå så att den klaffar första pendeltåget från stan – och då måste jag krångla mig fram med buss till Älvsjö istället för att åka därifrån. Så det sätter lite käppar i hjulen att börja så tidigt som klockan sex, men det är bara att bita i det sura äpplet och anpassa sig efter verkligheten. Hade jag börjat klockan sju, hade det funkat bättre att åka kollektivt, men man kommer knappast att ändra på schemat för min skull utan jag får finna mig i att börja jobba sex.

Filmindustrin är lite nyckfull och oberäknelig. Efter att ha haft en rätt hektisk period med flera inspelningar, har det nu blivit lugnt igen. Jag hade hoppats på några inspelningar denna vecka, då jag ändå är ledig ganska mycket. Men jag har inte fått några förfrågningar, så jag passar istället på att vara ledig och njuta av det. Inspelningar dyker ju ofta upp med ganska kort varsel, så ibland kan de dyka upp från en dag till en annan. Men inget sådant har hittills heller inträffat denna vecka, utan telefonen har varit tyst och lugn med bara några få inkommande samtal. Det tillhör ovanligheterna att inspelningar planeras in långt fram i tiden, men det är inte lika vanligt som att produktionsbolagen ringer med några få dagars varsel. Filminspelningen jag var på i Halmstad, var en sådan inspelning som planerades in några veckor innan – vilket var tur eftersom det rörde sig om flera dagar liksom att jag var tvungen att bege mig ända till Halmstad. Så den krävde lite planering om man säger så – men så länge det är i Stockholm, gör det ingenting om det är kort varsel. Då behöver jag inte planera in långa resor, boka hotell eller liknande. Jag har haft en del inspelningar på annan ort och då blir det en hel del planering vissa gånger, beroende på hur många dagar och vilka tider som gäller. Nästan alltid har jag bilat till inspelningar på annan ort, bortsett från när jag varit i Köpenhamn eftersom det är lite för långt att köra men också för att jag inte vill köra genom centrala Köpenhamn. Så när jag åkt dit, har det blivit tåg istället – men det är ganska trevligt att åka tåg lite längre sträckor, jag åker nästan alltid första klass vilket är extra bekvämt.
Några gånger under den gångna tiden har jag fått avböja olika roller eftersom de helt enkelt krockat med andra saker. I första hand är det jobbet som kommer i vägen och det är ytterst sällan jag tar ledigt för att gå på en inspelning. Men jag blev även tillfrågad om en inspelning medan jag var uppe i Hudiksvall i oktober – och då med så kort varsel att jag inte skulle hinna ner till Stockholm lagom till inspelningen. Så det händer självklart ibland att jag tackar nej också, även om jag försöker undvika det. Ibland pusslar jag med vardagen för att hinna med inspelningarna jag erbjuds, andra gånger infaller inspelningarna klockrent på dagar då jag ändå inte har något annat inplanerat. Kommer en inspelning med alltför kort varsel, har jag inte alltid möjligheten att ändra planer, så då får jag helt enkelt tacka nej. Men jag gillar pusslandet och att det ibland blir en utmaning att få ihop vardagspusslet. Det som kan skära i hjärtat är när jag måste ändra planer tillsammans med syskonbarnen, vilket jag vet att de kan bli väldigt besvikna över. Men ibland måste ju vi vuxna jobba och även jobba extra för att ekonomin ska gå runt – så jag tror om inte annat att syskonbarnen kommer att förstå dessa ändrade planer när de blir äldre. Nu är det verkligen inte många gånger jag behövt ändra planer med syskonbarnen, utan det har hänt någon enstaka gång – vilket ändå känns rätt skönt.