Konsten att blogga – mer än bara ord på en skärm

Ibland kommer vissa formuleringar eller uttryck till mig, vissa ord och uttryck som jag känner att jag vill bygga upp ett blogginlägg kring. Jag kan liksom komma på en eller ett par enkla meningar som jag känner att jag vill ha med i ett inlägg – i övrigt har jag inga uppslag på vad jag vill skriva om. Men många gånger räcker denna lilla mening som kommer till mig för att jag ska få ihop ett tillräckligt långt blogginlägg i något lämpligt ämne. Oftast handlar meningen om något väldigt specifikt, så själva ämnet som blogginlägget ska kretsa kring är inte svårt att komma på. Sedan bakar jag in formuleringen i inlägget på något smidigt sätt och vips har jag ett långt inlägg om något som jag kanske inte tänkt från början. Så ofta börjar arbetet med ett långt inlägg med några få ord som jag jag vill förmedla, ord som sedan blir till ett helt inlägg. Det kan vara när jag sitter på bussen, tunnelbanan eller jobbet som meningarna kommer, meningar som jag på ett eller annat vis vill förmedla i ett inlägg. Sedan vill det till att jag kommer ihåg vad det är jag har kommit att jag vill skriva om, för det är inte alltid jag gör det – men jag har hittat vägar för att hjälpa minnet på traven att komma ihåg när uppslag till inlägg kommer upp. På nattduksbordet bredvid sängen ligger en liten anteckningsbok som jag gör notiser i ifall jag får idéer när det är dags att sova – vilket inte är helt ovanligt. Annars är förstås mobilen ett perfekt verktyg att göra notiser i för att komma ihåg olika saker – mobilen har man ju dessutom nästan alltid med sig. Värre är det om jag sitter och kör och en idé poppar upp i mitt medvetande – då går det inte att göra några notiser någonstans, varken i mobilen eller någon anteckningsbok. Men så länge jag inte är upptagen med något annat, gör jag en notis någonstans för att komma ihåg vad jag just har kommit på – och sedan blir det ett inlägg i ämnet.
Andra gånger är det desto svårare att komma på ämnen att skriva om på bloggen. Det kan ibland gå en eller ett par dagar då jag inte kommer på något nytt att skriva om och då jag låter bloggen ”vila” lite. Så ämnen ska liksom inte krystas fram, då blir det inga bra inlägg att publicera – det är något jag lärt mig under alla år som bloggare. Har man bloggat i närmare 20 år, då börjar man lära sig knepen kring att producera inlägg som är så välskrivna som möjligt. Oftast tycker jag att jag lyckas hyfsat bra i alla fall, sedan publicerar jag å andra sidan inte ett inlägg som jag inte är nöjd med. Jag vet inte hur många gånger jag genom åren skrivit inlägg som sedan raderats eftersom jag inte blivit nöjd med dem. Det är dock ett stort antal inlägg som jag påbörjat men sedan valt att inte publicera av olika anledningar, alltifrån att jag inte blivit nöjd med dem till att jag känt att det varit svårt att komma vidare och skriva så pass långt som jag vill göra. Vissa bloggare kan skriva mycket korta blogginlägg på kanske bara något stycke, medan jag själv brukar sträva efter minst tre stycken för att ett inlägg ska publiceras. Sedan går kvalitet alltid framför kvantitet – jag skriver hellre några få inlägg av bra kvalitet snarare än många halvadanna inlägg. På sistone har det blivit dagliga inlägg under en ganska lång tid, men det har inte alltid varit så – utan ibland blir det kanske varannan dag eller liknande, helt beroende på hur bra inspirationen är för tillfället.

Nu har jag dessutom börjat hitta bra vägar till det där med att få inspiration – och hittat bra ställen att sitta på och skriva, inte minst mellan arbetspassen när jag är i Södertälje. Jag har hittat några stammishak – ett fik och en restaurang – där jag ofta sätter mig för att skriva, äta och dricka kaffe. Restaurangen må kanske vara i dyraste laget egentligen, men å andra sidan en mycket bra sådan. Deras öppettider passar mina tider, de har bra alkoholfria alternativ (jag kan ju inte dricka något alkoholhaltigt mellan arbetspassen) och bra mat. Så det får vara värt några hundralappar extra för att få det ställe där jag känner ro att äta och skriva en stund innan nästa arbetspass börjar. Sedan har jag hittat ett bra fik, där jag sätter mig om jag inte vill äta något utan bara ta en kaffe – som till exempel innan kvällspassen. Jag har nämligen insett att jobbets spartanskt inredda övernattningslägenhet inte är en bra miljö om jag vill skriva något, där vill inspirationen inte komma till mig om jag vill producera bra inlägg. Det funkar att sova där, men inte mycket mer än så. Så jag går dit, sover några timmar och går sedan och sätter mig på något av mina nyblivna stammishak för att skriva. Mycket rogivande tillvaro egentligen, det enda jag ibland kan sakna är att sätta mig på någon bar eller pub och ta en god drink för att skriva. Men det får jag göra när jag är ledig istället – och det går inte att sitta på olika lokaler varje gång jag ska producera texter, det räcker min ekonomi inte till. Så självklart sitter jag ofta hemma och skriver också – jag har ett mysigt inrett hemmakontor där jag spenderar många timmar framför datorn med radion eller stereon på i bakgrunden. Ibland stiger jag till och med upp tidigt på lediga morgnar för att skriva, ofta med en kaffe i högsta hugg och väntar en stund med frukosten för att hinna med att skriva innan stan vaknar till liv utanför fönstren. Ibland blir det två skrivarpass under dagen, ett förmiddagspass hemma för sedan förflytta mig till ett fik på eftermiddagen för lite lunch, kaffe och mer skrivande. Ofta åker jag in till stan för att sätta mig på något av mina favoritfik under några timmar, i Bagarmossen finns det tyvärr inte så många fik att välja på. Vi har ett bageri med några få sittplatser, men där sitter jag helst inte under en hel eftermiddag utan väljer då hellre något av de större fiken inne i stan. De är möjligen lite mer opersonliga, men samtidigt har de bättre utbud och jag känner mig mer bekväm vad gäller att sitta under några timmar med min dator.
Ibland blir det ytterligare ett skrivpass i form av att jag sätter mig på någon mysig restaurang för drinkar, mat och ytterligare skrivande under kvällens gång. Inte minst om jag är gräsänkling kan jag välja att göra så, eftersom jag tycker det är så förbaskat tråkigt att laga mat när jag är ensam. Det blir då ofta hämtmat i vilket fall som helst – och det blir sällan dyrare att sätta sig på någon av de lokala krogarna för att äta middag. Jag börjar bli ett känt ansikte bland krögarna i Bagarmossen, både hos personalen och de andra stammisarna. Numera hälsas det glatt när jag kommer in på någon av de lokala krogarna – även om jag än så länge inte får någon mängdrabatt för att jag har en tendens att hänga där en hel del. Sen känns det bra att stödja de lokala företagen, vilket jag gör så ofta jag bara kan. Det nödvändigaste finns trots allt i Bagarmossens centrum och det känns rätt att stödja det som finns så att företagen förhoppningsvis finns kvar även framöver. Vissa saker måste man redan idag bege sig in emot stan för att köpa, men det vore surt ifall fler företag bommade igen och man fick åka iväg med tunnelbanan för minsta lilla ärende. Så det är inte bara de lokala krogarna jag väljer att stödja, utan även blomsterhandeln, matbutikerna och övrig service. Men när det kommer till att skriva, då är det krogarna i Bagarmossen jag går till om jag inte vill åka någonstans. Då sitter jag gärna i ett hörn på någon av krogarna med datorn i högsta hugg och skriver på något inlägg – som kanske börjat med just de där få orden som dygt upp i mitt medvetande vid något tidigare tillfälle.

Det är ibland en lockande tanke att kunna få leva på bloggen och att den skulle gå så bra att man kunde leva på reklamintäkterna. Men det är naturligtvis en orealistisk tanke, det är få som har den turen när det kommer till sociala medier överhuvudtaget. Man hör ju ibland om folk som kan ha miljontals besökare på sin Youtube-kanal, TikTok eller liknande – men det kommer med all sannolikhet inte att hända mig och min kära blogg. Även om mina besökssiffror stadigt stiger, så har jag en lång väg kvar till att kunna dra in de pengarna på bloggen att jag skulle kunna leva på den. Med några hundra dagliga besökare, drar man inte in de pengarna att det går att leva på dem – så enkelt är det bara. På skoj räknar jag ibland på vad jag skulle tjäna på bloggen om jag exempelvis hade 1.500.000 besökare per dygn. Då hade jag legat på inkomsker på runt en halv miljon i månaden bara på reklamen – plus att jag kunnat sälja sponsrade inlägg för flera hundra tusen om jag så önskat. Men dithän kommer jag garanterat inte att komma, utan jag får finna mig i att jobba vidare på heltid och driva bloggen vid sidan av jobbet. Besökssiffrorna måste mångdubblas flera gånger om innan jag ens kan tänka tanken på att försöka leva på att skriva. Men vem vet, kanske jag en dag kommer dit – inte minst om besökssiffrorna fortsätter att stiga. Ett tag hade jag många besökare i Kina, vilket är lite förvånande eftersom jag aldrig formulerat ett enda inlägg på kinesiska. Visserligen har jag Googles översättningsverktyg i högerkolumnen, så många väljer säkerligen att översätta inläggen för att kunna läsa dem. Och dessa verktyg har med åren blivit bättre, minns ni vad dåliga de var när de kom för en massa år sedan? Numera är översättningarna fullt läsbara och förståeliga vilket ju passar oss bloggare och hemsideägare perfekt. Självklart märks det fortfarande att det är Google som översatt texten, men översättningarna har blivit mycket bättre och mer sofistikerade, vilket ju är väldigt bra. Och på så vis kan man få läsare från flera länder, vilket ju inte gör någonting. Jag har genom åren haft besökare från hela världen på min blogg, i alla fall om man ska tro statistiken som WordPress presenterar. Länge fick jag många kommentarer från folk i USA, vilket var väldigt roligt. Numera är de flesta kommentarer på svenska, vilket naturligtvis gör det lättare för mig som bloggare att läsa vad folk skriver till mig.
Men jag har förstås en tanke med att ha möjligheten att översätta bloggen – så att fler kan läsa den. Även om jag inte strävar efter att bli någon stor bloggare med följare i flera länder, så vill jag ge möjligheten att läsa mina inlägg även om man inte kan ett ord svenska. Och i skrivande stund har jag flest besökare från USA och Kina, näst efter Sverige förstås. Sedan kommer flera europeiska länder med många besökare, jag hade tänkt mig att till exempel Norge skulle vara med på topplistan eftersom de ändå inte behöver översätta inläggen – men de kommer långt ner på listan över flest besökare. Istället ligger till exempel Finland högt upp på listan. Hur bra Googles översättning från svenska till finska är vågar jag inte uttala mig om, eftersom mina kunskaper i finska är tämligen begränsade. Men uppenbarligen är översättningen tillräckligt bra för att finländarna ska lockas till att läsa bloggen – sen är jag medveten om att svenska är officiellt språk i Finland, vilket förstås gör att alla inte behöver översättningsverktyget. Och möjligheten att översätta bloggen har jag haft i alla år vill jag minnas, just för att låta vem som helst kunna läsa det skrivs. För 15 år sedan blev översättningarna ganska komiska, men idag är de desto bättre vilket gör det lättare att få besökare från andra länder. Vilket naturligtvis är roligt, fler läser det jag skriver och ordet sprids fortare över världen. Sedan gör jag vad jag kan när det kommer till att välja rubriker och formulera inläggen på ett sådant sätt att bloggen lättare hittas av sökmotorer och liknande. Då är det i första hand sökningar på svenska som gynna förstås, men förhoppnignsvis hittar fler från andra länder också till bloggen på det här sättet.