En blogg är din digitala resumé i realtid – den visar världen vem du är och vad du kan

Jag har bloggat i närmare 20 år och hunnit vara med i utvecklingen inte minst när det kommer till hur avancerade bloggverktygen är. När jag började blogga, fanns knappt möjligheten att betala för sin bloggportal – åtminstone inte på samma sätt som idag – eller att fördatera sina inlägg. På första bloggportalen som min blogg låg på – blogg.se – byggde betalningen helt på ärlighet. Man kunde betala för sig, men systemet klarade inte av ”se” vem som betalat för sig – så kryssade man i att man betalade för sig, fick man de tjänster som kostade men det behövdes egentligen ingen betalning. Så första åren som bloggare kunde jag ha en blogg med exakt de tjänster som kostade, men utan att betala en krona. Fördatera inlägg gick inte, utan det tog flera år innan den finessen infördes på de flesta bloggportaler. Numera finns det nog inte någon portal som inte har den funktionen. Jag har själv bytt portal ett antal gånger genom åren och det är först nu, sedan några år tillbaka, som jag har min blogg på WordPress och trivs väldigt bra. Det är lite dyrare än hos många andra portaler, men det är det också värt – för här har jag tillgång till alla de funktioner jag behöver för att kunna blogga. Jag har god överblick över kommentarer, statistik och allt annat man vill ha koll på som bloggare och ha numera inga som helst planer på att byta portal (nej, detta är inget reklaminlägg för WordPress). Men här har jag verkligen alla de funktioner jag behöver och känner inte något behov av ett omständligt byte. De gånger jag bytt portal, har inneburit mycket arbete kring att föra över de inlägg jag vill ha kvar från min tidigare blogg, vilket ofta – dagens teknik till trots – måste göras manuellt. Så nej, här blir det inga fler byten så länge jag inte blir tvingad till det av någon anledning.
Under de första åren som bloggare, märkte jag dessutom ofta av stor svängningar i besökssiffrorna beroende på vad som skedde i vardagen. Generellt hade jag ungefär lika många besökare varje dag, men till exempel på julafton sjönk siffrorna radikalt. Precis som under sommaren – då färre har tid att sitta vid datorn utan oftare är utomhus och gör annat. Men så kom de smarta telefonerna, plattorna och de allt smidigare, bärbara datorerna – och helt plötsligt har jag märkt att besökssiffrorna jämnats ut över året. Jag ser inte dalar i besökssiffrorna på samma sätt som för 20 år sedan, utan kan till och med ha toppar i besökssiffrorna på julafton eller midsommarafton. Min blogg – liksom majoriteten av alla hemsidor – finns plötsligt i folk fickor och man kan kolla saker oavsett som man sitter på stranden, uteserveringen eller tittar på Kalle Anka på julafton. Och ja, jag är likadan – jag kollar själv saker på internet och läser de bloggar jag följer via telefonen med jämna mellanrum. Sådant var inte praktiskt möjligt för 15-20 år sedan, utan då var man tvingad att sitta vid en dator för att till exempel besöka en blogg. Så nu under sommaren känner jag inte längre av några dalar i besökssiffrorna utan kan istället fortfarande se toppar i antalet besökare – precis som under resten av året.

Sen är det ytterst sällan som jag arbetar med bloggen på just telefonen, detta eftersom jag helt enkelt tycker att det blir för pilligt och omständligt på den lilla skärmen. Istället brukar jag göra det via datorn eller plattan, där man har lite mer översikt över alla funktioner och lättar kan ladda upp bilder, länka till andra sidor och allt annat som man vill kunna göra i ett blogginlägg. Bloggen har liksom blivit något av mitt lilla hjärtebarn och jag är supernoggrann med att inläggen blir precis så som jag vill ha dem. Sedan skulle jag kunna vara aningen duktigare på det där med korrekturläsning, men den saken jobbar jag på. Jag kan fortfarande idag hitta skrivfel i olika inlägg som är flera år gamla – så visst finns det saker att jobba på på bloggen, saker som jag tyvärr slarvar lite för mycket med. Sedan har stavfelen blivit färre sedan Google Chrome infört stavningskontroll i webbläsaren och faktiskt ”säger till” när jag stavar fel. Stavningskontrollen är inte lika bra som i exempelvis Word, som kontrollerar även grammatik och ibland kan säga till även när det kommer till grammatiska fel. Google säger inte till om jag glömmer stor bokstav eller upprepar samma ord, utan kontrollerar enbart stavningen av respektive ord. Men det är en god hjälp på vägen för att inläggen ska bli så bra som möjligt – precis som att jag får en heads up i mejl och liknande när det blir stavfel. Även om jag skriver mycket och är rätt van vid att skriva, så är det klart att det ibland blir stavfel även för mig – så att programmet man använder har stavningskontroll är till stor hjälp i långa texter. Sen kan det som sagt fortfarande bli fel, eftersom det inte är någon automatisk kontroll av grammatik och vissa andra saker. Och även solen har ju sina fläckar, vilket inkluderar även undertecknad.
Så oftast blir det att jag skriver när jag är hemma eller har tillgång till plattan och en internetuppkoppling. Det är inte ovanligt att jag sitter på ett fik med en kaffe eller en bar med en öl och skriver ihop något på bloggen. Helt ”ledig” är man trots allt aldrig som bloggare, utan tankarna kretsar kring bloggen mer eller mindre dagligen och en stor del av min vakna tid. Man söker efter ämnen att blogga om – och ibland har jag massor av uppslag till inlägg, medan jag andra dagar får kämpa för att få ihop ett inlägg överhuvudtaget. Vissa dagar är det lätt att hitta inspiration och man kan skriva om saker som hänt under dagen eller saker det rapporteras om i nyheterna. Och andra dagar är det desto svårare att komma på något att skriva om, utan ibland blir det rentav inga inlägg överhuvudtaget. För för min del går kvalitet före kvantitet och jag skriver inga inlägg som är helt intetsägande, utan jag vill på något vis förmedla någonting hellre än att lägga ut ett inlägg som inte förmedlar något budskap alls. Jag är fullt medveten om att alla inte får ut något av att läsa mina inlägg – men det är också upp till var och en om man vill läsa eller ej. Precis som med tidningar, TV-program eller vad som helst – det är upp till var och en att läsa/ta del av det som publiceras. Jag skriver det jag själv tycker känns meningsfullt och sedan är det upp till alla andra om man vill läsa det eller ej.

Någon gång ibland får jag återkopplingar från läsare som läst något av mina inlägg och har åsikter om både det ena och det andra när det gäller innehållet på min blogg. Jag har fått åsikter om alltifrån att jag justerar marginalerna på inläggen till olika formuleringar eller åsikter som jag framfört. Ibland tar jag till mig av de åsikter som kommer, andra gånger låter jag det hela bara passera och försvinna ut i cyberrymden. Trots allt var det vanligare för några år sedan att man fick negativa kommentarer på bloggen eller olika specifika inlägg – numera kommer dessa åsikter alltmer sällan, vilket faktiskt är riktigt skönt. Min egen inställning är att om en blogg eller konto på andra sociala medier inte passar dig, då är det bara att låta bli att fortsätta läsa eller titta. Gillar du inte det jag lägger ut på Facebook behöver du inte vara min vän där – och gillar du inte mina blogginlägg behöver du inte läsa dem. Svårare än så är det faktiskt inte. Detsamma gäller LinkedIn, X eller vilka andra sociala medier som helst – oavsett om det är jag eller någon annan som ligger bakom respektive konto. Och jag tror att folk blivit duktigare på att låta saker och ting passera i mediebruset numera än för 20 år sedan när sociala medier så sakteliga började komma. Numera bryr man sig inte alltid om att stanna upp för att skriva en negativ kommentar, utan låter saker och ting passera istället. Vilket förstås gör tillvaron aningen behagligare för oss som ligger bakom olika konton på sociala medier. För 10-15 år sedan fick jag otroligt många negativa kommentarer kring mina blogginlägg – ibland rena dödshot – och övervägde ibland att fortsätta blogga överhuvudtaget. Men så har de otrevliga kommentarerna sakta avtagit och jag har känt att det blivit lite lättare att blogga igen. Visst kommer det fortfarande negativa och otrevliga kommentarer ibland och visst kan jag fortfarande överväga att sluta blogga när folk inte kan bete sig. Men det är inte på långa väga lika ofta som för något decennium sedan.
Sen kan jag bli lite full i skratt att folk kan haka upp sig på ganska ofta oskyldiga saker – så till den grad att man känner sig manad att lämna en kommentar eller skriva ett mejl till mig om saken ifråga. Som att man känner att man bara måste påpeka att jag justerar marginalerna. Mitt svar är ganska enkelt; låt bli att läsa då! Jag lägger ut det jag känner är rätt på bloggen, sedan behöver man inte hålla med mig i allt eller gilla de raka marginalerna i mina inlägg. Du behöver inte gilla det jag skriver helt enkelt, svårare än så är det faktiskt inte. Och tycker du att jag utelämnar saker, att jag missar vissa ämnen – då får du starta en egen blogg och ta upp det som du tycker är viktigt. Det måste vara smidigare än att lämna kommentarer hos mig om att jag inte snabbt nog skrivit ett inlägg i ett visst ämne – för jo, det är faktiskt just sådana kommentarer jag fått ibland. Då är min uppmaning lika enkel som tidigare; läs inte min blogg eller skapa en egen som har just det innehåll som du själv tycker är så viktigt. Oftast rinner det av mig ganska lätt när jag får dessa kommentarer, oftast tar jag inte särskilt illa upp när de kommer – utan istället blir jag som sagt full i skratt över vad folk tar sig tid att lägga sin energi på. Det är fantastiskt att folk lägger sin energi på att klaga på innehållet på en personlig blogg, jag har inga krav på mig att vara opartisk eller liknande – såsom exempelvis SVT har. De enda regler jag har att förhålla mig till är de vanliga lagar och regler som gäller, det vill säga att hålla mig ifrån saker som förtal, hets mot folkgrupp och liknande.