Visar: 1 - 10 av 22 RESULTAT
Diverse

Hur orkar folk ha så aktiva liv?

Jag följer en rad andra bloggar, som jag besöker mer eller mindre dagligen för att läsa vad den aktuella bloggaren skrivit om. Det roligt att utöver övriga sociala medier läsa andra människors tankar om tillvaron och se vad som sker i deras tillvaro. Man kan få idéer och inspiration på saker att göra själv, läsa recept, få boktips och en lång rad andra saker.
Men det går inte att komma ifrån att man ibland undrar hur folk hinner med allt de tycks göra? Det är inte bara intrycket man får på diverse bloggar man får det intrycket, utan även på till exempel Facebook och Instagram. Man matas ständigt av allt roligt som folk tycks göra hela tiden.
Jag hänger ganska mycket i sociala medier, inte minst när jag är uttråkad i olika sammanhang. Och det är lätt att få intrycket att folk har massor av tid och pengar för att kunna göra både det ena och det andra. Jag kan själv känna att varken tid, pengar eller ork skulle räcka till allt som folk verkar ha för sig. Ska man lita på vad som läggs upp i sociala medier, är folk extremt aktiva och man undrar hur folk hinner med? Det dricks öl, reses, görs utflykter, umgås med nära och kära, fikas, bakas och lagas komplicerade maträtter.

Diverse

Ibland funderar jag på att lämna sociala medier

Jag blir så trött på folk som inte kan bete sig i sociala medier. Folk som tycker det är helt okej med påhopp, kränkningar eller bara vara allmänt otrevlig. Sociala medier är ju i sig inget nytt, så vi borde vid det här laget ha lärt oss hur man faktiskt beter sig i dessa sammanhang. Men somliga tycks faktiskt besitta ganska grava inlärningsproblem och kan inte greppa hur man beter sig mot sina medmänniskor – även det sociala samspelet sker via en dataskärm och ett tangentbord.
Jag har i skrivande stund bloggat i ungefär 15 år och som bloggare gäller det att väcka känslor för att få läsare – och framförallt för att få läsare att komma tillbaka till bloggen igen. När jag skriver mina inlägg, kan jag ibland spetsa till budskapet helt enkelt för att väcka reaktioner och kanske faktiskt provocera lite. Men med det sagt, är jag noga med att aldrig kränka, förtala, vara otrevlig eller ägna mig åt några andra dumheter. Jag ventilerar vad som är mina åsikter, men håller mig inom ramarna för ett sunt, socialt samspel.

Diverse

Hur personlig ska man vara på bloggen?

När jag började blogga för cirka 15 år sedan, var jag brutalt ärlig i mina inlägg. Det var ytterst få saker jag utelämnade, utan i princip allt hamnade i offentligheten på internet. Och det var poppis kan jag säga, jag har nog aldrig haft så många besökare på min blogg som jag hade då. Det där med att vara väldigt personlig i sina inlägg drar till sig besökare, det är en sak som är säker.
Med åren har jag valt att vara allt mindre personlig i mina inlägg, av flera anledningar. Men framförallt vill jag inte att de personligaste delarna av tillvaron ska ligga ute på internet till allmän beskådan längre. Jag har gallrat ganska duktigt bland gamla inlägg för att ta bort sådant jag inte längre vill skylta offentligt med.
Numera gör jag dagligen avvägningar kring vad jag ska lägga ut eller ej. Jag utelämnar i princip helt depressioner, sömnproblem och kärleksbekymmer. Samt en massa annat förstås. Vissa saker kan jag nämna liksom i förbigående, men jag går inte in på några detaljer.

Dagbok Kampen mot cancer

Man blir inte rik på sjukpenning

Igår var det dags att göra räkningarna och det är inte direkt en angenäm sysselsättning när man går på sjukpenning. Det är inte direkt så att man blir rik av att gå på sjukpenning direkt, men det är ju å andra sidan ingen nyhet heller. Någonstans finns det ju en tanke med att man inte får full inkomst när man trots allt går hemma och är sjukskriven. Så det gäller att dra åt svångremmen och acceptera att man inte kan leva på samma sätt som när man jobbar heltid. Och sådant är läget, det är inte mycket att klaga på egentligen. Trots allt får man ju faktiskt vara glad att man får ersättning som täcker cirka 80 % av lönen så att man faktiskt slipper gå från hus och hem när man blir långtidssjukskriven. Det är inte i alla länder man har det så förspänt, snarare tvärtom.

Diverse

Vem som helst får faktiskt inte vara min vän på Facebook

Det där med sociala medier är inte alltid helt enkelt. Folk blir som förbytta så fort de hamnar bakom ett tangentbord, skymd av en skärm och inte har en levande person framför dig, utan du kommunicerar genom datorn. Det där med social kompetens tycks totalt försvinna när man sitter gömd bakom en dataskärm.
Det lustiga är att personer som jag i verkliga livet – utanför internet – kan uppleva som trevliga, snälla och socialt kompetenta visar helt andra sidor när man kommunicerar på till exempel Facebook. Plötsligt kan det komma riktigt otrevliga kommentarer från dessa personer, kommentarer som jag tvekar på om de skulle komma med om man satt ansikte mot ansikte.

Dagbok

Idétorka

Det är minst sagt varierande när det kommer till inspiration till nya blogginlägg. Ibland får jag uppslag hela tiden till nya inlägg och kan producera inlägg på löpande band. Många gånger har jag flera inlägg på G samtidigt och har nästan svårt att välja i vilken ordning jag ska publicera dem. I andra perioder, som just nu, har jag idétorka och oerhört svårt att producera några vettiga inlägg.
Men det beror ju delvis också på hur tillvaron ser ut för ögonblicket, hur mycket som händer i livet helt enkelt. Tillvaron just nu kretsar mycket kring flytten och det är nästan det enda jag lägger den energi jag har på. Jag har som mål att jag ska göra något flyttrelaterat varje dag – och det har jag i princip hållit. Men när tillvaron kretsar kring så tråkiga saker som att packa upp kartonger och sortera in saker i skåp och lådor, då blir det inte mycket stoff till blogginlägg. Jag vill inte tråka ut er följare i onödan med att skriva enbart om hur flytten går (även om det givetvis blir ett och annat inlägg som handlar om flytten).

blogg
Diverse

Hjärtat i halsgropen

Under det senaste dygnet har nog mina trognaste följare inte riktigt känt igen sig på min blogg. Stundtals har det inte ens gått att komma in på bloggen för att läsa inläggen. Man har hos Wordpress – där bloggen ligger – lyckats skrämma upp mig rejält och ett tag var faktiskt bloggen mer eller mindre raderad.
Det började med att jag behövde jag behövde förnya mitt abonnemang. Något som är ganska dyrt eftersom man betalar årsvis, så jag har skjutit på det in i det längsta. Men igår var det dags, eftersom mitt abonnemang helt enkelt gick ut. Så aningen motvilligt betalade jag de 3000 kronor som det kostar per år. Men när jag sedan loggar in igen, gör jag upptäckten – i princip alla inlägg, bilder och filmer som funnits på bloggen var raderade. Kvar fanns några få inlägg som är flera år gamla. Förtvivlat navigerar jag runt bland menyvalen för att se om något går att rätta till eller om det gick att komma i kontakt med någon support. Även den design jag arbetat fram var raderad och bloggen var sig inte lik på något sätt alls.
Efter mycket letande, lyckades jag komma i kontakt med Wordpress’ support. Det tog supporten några timmar, men efter ett tag kom i alla fall alla inlägg och mediefiler tillbaka. Ytterligare någon timme senare fick jag en länk för att återställa bloggen. Jag klickade på länken – och en stund senare var bloggen sig lik igen. Puh! 😅

Diverse

Jag lägger inte till vem som helst på Facebook

Det kan tyckas hårt, men jag lägger inte till vem som helst på Facebook. Som bloggare händer det med mer eller mindre jämna mellanrum att jag till exempel får vänförfrågningar från personer som följer min blogg – och jag nekar dem så gott som alltid. För mig är det nämligen skillnad på bloggen och mitt Facebookkonto. Bloggen är den ”offentliga” delen av mina sociala medier medan Facebook är den privata delen. På Facebook lägger jag bara till folk som jag faktiskt har en relation till. Ni vet – kolleger, klasskompisar, släktingar, kurskamrater och så vidare. På Facebook kan jag vara väldigt personlig och vill på ett annat sätt ha koll på vilka som kan läsa det jag lägger ut. På bloggen är det lite det omvända, jag är mindre personlig och mer noga med vad jag lägger ut eftersom vem som helst kan läsa inläggen.
Men just på grund av detta lägger jag inte till vem som helst på Facebook. Vi ska ha en uttalad relation, även om vi inte behöver ha regelbunden kontakt eller umgås överhuvudtaget. Jag har flera klasskompisar från skoltiden tillagda på Facebook, vissa av dem har jag inte träffat sedan skoltiden så somliga har jag inte träffat på nästan 40 år. Men vi har ändå en uttalad relation till varandra. Att någon följer min blogg räknar jag inte som en tillräckligt stark relation för att jag ska lägga till vederbörande på Facebook. Så enkelt är det.

Dagbok Film

Statusuppdatering

Det har gått några dagar utan uppdateringar på bloggen. Tiden har funnits, men inte inspirationen och bloggen har därför fått stå tillbaka under några dagar. Det känns alltid lite konstigt när bloggen inte uppdateras, som att något fattas på något vis. Jag är så van vid att skriva något i princip varje dag, så när inspirationen tryter under mer än något dygn känns det jättekonstigt. Men nu ska det bli bot och bättring förhoppningsvis, det är åtminstone ambitionen. Inspirationen brukar ju komma och gå, så det är väl inte helt ovanligt att det ibland går några dagar utan uppdateringar – medan jag andra dagar är desto mer produktiv.
Det märks rätt snabbt på besökssiffrorna när jag inte uppdaterar på några dagar. I normala fall kan jag från något hundratal besökare och uppåt per dygn. Men så fort det går några dagar utan inlägg, störtdyker besökssiffrorna till väldigt låga några nivåer. Det brukar sedan behövas några dagar av uppdateringar för att besökssiffrorna ska bli sig lika igen.
Vissa gånger när inspirationen trutit har jag till och med övervägt att lägga ner bloggen, det är ibland svårt att komma med nya inlägg mer eller mindre dagligen. Men jag har alltid fallit tillbaka i att fortsätta blogga – och det finns ju trots allt inget som säger att man måste blogga varje dag. Det är bara jag själv som känner att jag helst vill kunna göra det.

Diverse

Näthat

Jag är egentligen ganska förskonad från gisslet med näthat, det är ganska sällan jag får utstå hat, hot och otrevligheter på nätet. Men det händer, det är som att det går lite i perioder hur ofta man får utstå att folk inte kan bete sig som de vuxna människor de trots allt ändå är. Jag brukar kunna hålla min egen Facebooksida rätt ren från otrevliga kommentarer, den som inte kan sköta sig där brukar bli blockerad utan någon större pardon. Men jag är till och från aktiv i lita andra grupper på Facebook och på Twitter – och där är tonläget ett helt annat. Inte minst när man diskuterar ämnen som politik och invandring, kan tonläget snabbt bli uppskruvat och somliga – inte minst på högerkanten – går mer eller mindre upp i falsett för minsta lilla grej. Det är mer än en gång som det skett att folk börjat skicka privata meddelanden till mig via till exempel Messenger för att sprida sitt hat. Även då har jag för vana att blockera vederbörande eftersom man inte har vett att bete sig. Det lustiga är att det verkar ha mer skruv än att komma med sakliga argument. Vissa ger sig dock inte, utan letar reda på andra sätt att kontakta mig och fortsätta sprida oförskämdheter omkring sig. Hittills har det inte hänt att någon faktiskt ringt upp mig, men jag misstänker att mer eller mindre är en tidsfråga innan det sker.