Publicera inte bara innehåll – publicera din personlighet

Lite frustrerande har det varit den gångna tiden när inspirationen trutit, när jag haft lite svårt att komma med innehåll till nya inlägg på bloggen. Det har blivit vissa dagar då det inte kommit några inlägg överhuvudtaget och jag har verkligen haft svårt att komma till skott med bloggen. För det är inte alltid lätt att producera dagliga inlägg, som trots allt är min målsättning. Nu har jag varit hemma några dagar och därmed haft tid att skriva, men istället har det inte hänt så mycket i vardagen och det har ur den aspekten varit svårare att fylla dagliga inlägg. Så jag har valt att hellre gå på kvalitet än kvantitet och publicera något när jag faktiskt haft något att säga. Men nu har jag i alla fall äntligen kommit ikapp litegrann och faktiskt börjat fördatera inlägg igen – så som jag gjort tidigare när jag publicerat dagligen under närmare två års tid. Slutligen kom det där avbrottet som jag väntat på, när jag under en kryssning plötsligt inte hade täckning och kunde publicera det inlägg jag skrivit. Det var rätt väntat att avbrottet skulle komma förr eller senare och nu är jag tillbaka på ruta ett, då jag ska försöka bygga upp ett dagligt publicerande igen. Jag passerade 700 dagar i rad på bloggen, återstår att se om jag kan klå det eller om jag kommer hamna i den rutin jag haft på sistone – då det blir en och annan lucka här och där. Och det gör ju ingenting att det blir enstaka dagar utan inlägg, man ska inte skriva för att skriva utan för att man har något att säga. Men har jag lyckats närmare två års tid, då ska jag lyckas igen – även när jag jobbar heltid, även när jag pluggar vid sidan av jobbet och har en firma att sköta. Ja, det är ibland svårt att få tiden och orken att räcka till – men det går faktiskt att lösa för det har jag gjort förr. Det gäller bara att planera, att ställa klockan ibland så att man inte sover för länge, att schemalägga när man ska göra vad. På så vis får man – oftast – ihop dygnet och veckorna och kan få allt gjort i någorlunda tid. Till det får man acceptera att man inte alltid hinner, utan be om uppskov med vissa saker.
Att jag inte bloggat som vanligt på sistone har haft ytterst lite med tidsbrist att göra, snarare har det varit brist på inspiration, brist på uppslag till nya inlägg. Jag har varit sjuk och helt enkelt inte orkat ägna mig åt sådant som jag i normala fall ägnar mig åt när jag är ledig. Mestadels har jag legat på soffan och slötittat på OS eller någon streamingtjänst, hostat, nyst och druckit stora mängder te. Sådant som man oftast gör när man är sjuk helt enkelt. Men nu börjar jag sakteliga komma tillbaka på banan igen och kan sakta börja ta igen allt jag har missat under mina hostiga dagar av förkylning. Jag behöver inte längre så mycket Alvedon och nässpray för att orka hålla mig på banan utan kan klara mig utan dessa hjälpmedel i förkylningstider.

Nu har jag börjat ägna tid åt bloggen igen och gått igenom kategorier, inlägg och annat för att få ordning på det som ska hållas ordning på. Jag har gått igenom de kategorier jag har på bloggen för att söka inspiration till nya inlägg – och faktiskt kommit fram till en hel del nya inlägg att lägga upp. Och det är kul och givande när man hittar nya ämnen att skriva om och nya infallsvinklar till olika inlägg. Många gånger räcker det att jag går igenom de kategorier jag har på bloggen som kommer det idéer på nya inlägg – och det är så jag har gjort de gångna dagarna för att söka inspiration. Vissa kategorier har få inlägg, medan andra har desto fler och det är lite av en utmaning att fylla alla kategorier med läsvärda inlägg. Så är det ju å andra sidan, att vissa ämnen blir mer återkommande än andra. Dagboksinläggen är de mest återkommande skulle jag tro medan vissa andra kategorier har några få inlägg i dagsläget. Men jag har inga planer på att lägga ner bloggen, så med tiden kommer de flesta kategorier att ha fler inlägg och jag kommer även lägga upp fler kategorier med tiden, det är ju så det är när man bloggar – den blogg växer hela tiden i antal inlägg och kategorier.
Det är en bra strategi att gå igenom gamla inlägg och kategorier för att hitta inspiration till nya inlägg, ofta kan man följa upp tidigare inlägg eller skriva helt nya inlägg i ungefär samma ämne. Risken är förstås att man ibland upprepar sig, så det får man passa sig för. Men annars är det ofta en källa till inspiration att gå igenom gamla inlägg och kategorier för att hitta uppslag till nya inlägg. Ibland glömmer jag bort att jag har vissa kategorier på bloggen och påminns när jag går igenom kategorierna – att just ja, det kan jag skriva om!

Sen är det inte alltid helt lätt att vara bloggare och samtidigt skriva på ett bokmanus, för det är två helt vitt skilda typer av skrivande. Jag minns när jag gick Skrivarlinjen på Folkuniversitetet, hur folk ibland reagerade min vissa gånger övertydliga texter. Som bloggare måste man skriva helt ”vattentäta” texter, alltså få med argument ur alla aspekter och synvinklar i ett ämne när man skriver ett inlägg – annars får du snabbt mothugg och argsinta kommentarer. Skriver man en bok, är det en helt annan stil på texterna och man måste lita på läsaren på ett helt annat sätt. Som bloggare kan man helt enkelt inte lita på läsarna på samma sätt, tyvärr. För det finns alltid folk som på något vis ”vill” misstolka texterna för att sedan komma med syrliga/otrevliga/rasistiska/argsinta kommentarer kring det jag har skrivit. Som bloggare är jag nöjd med en text när jag tycker mig ha täckt alla infallsvinklar, när det inte finns utrymmer för tolkningar och missförstånd. Så behöver man inte skriva när man skriver på ett bokmanus, utan då ska folk kunna göra sin egna tolkningar på ett helt annat vis. Men när jag lämnade in texter under utbildningens gång på Skrivarlinjen, var en feedback jag ofta fick att jag just ofta var övertydlig – något som givetvis sitter i från mina många år som bloggare. Så när jag skriver på mitt bokmanus, får jag ibland bita mig i tungan och tänka att jag faktiskt måste lita på dem som förhoppningsvis kommer att få läsa boken.
Så de är två helt olika typer av skrivande när man skriver på ett manus och när man bloggar. Jag vet ungefär vad vissa brukar ”klanka ner på” när jag publicerar inlägg i olika ämnen – oavsett om det är politik, dagboksinlägg eller recept jag lägger ut. Hitintills har jag nog aldrig fått feedbacken att mina blogginlägg är övertydliga, vilket jag däremot ofta fick höra kring mina texter på Skrivarlinjen. Vissa blev till och med provocerade av mina texter, vilket naturligtvis inte var meningen. På en blogg räcker det med nåra stavfel så kan du ge dig den på att någon kommer med otrevliga kommentarer. Så jag har med åren blivit noggrannare med mina inlägg, försökt skriva övertydligt liksom korrekturläsa så att det är så få skrivfel som bara är möjligt. Sedan får jag fortfarande konstiga kommentarer ibland, det ska jag inte neka till – men de har absolut blivit färre sedan jag börjat tänka på hur jag formulerar mina inlägg. Och kanske sätter detta ibland käppar i hjulen när det kommer till att hitta nya uppslag till inlägg.