Bagarmossen och konsten att ha det bra

Några gånger i veckan pendlar jag till min arbetsplats i Södertälje, en resa som tar en dryg timme om man åker kollektivt. Ibland hoppar jag in i en taxi för att åka mellan Bagarmossen och Södertälje i endera riktningen – men oftast tar jag pendeln. Det är en pendling som aldrig skulle funka om jag hade behövt göra resan varje dag, men eftersom jag gör den en till två gånger i veckan funkar det alldeles utomordentligt. Men varje resa jag gör, för mig påmind om hur mycket jag trivs här i Bagarmossen och faktiskt inte kan tänka mig att flytta hur som helst. När jag åker genom de södra förorterna till Stockholm på väg till eller från Södertälje, inser jag hur idylliskt Bagarmossen ändå är och hur skönt det är att bo inom tunnelbanenätet med bara 20 minuter till T-centralen inklusive promenad. Och det är inte bara avståndet till stan som gör Bagarmossen så attraktivt, utan det är närheten till naturen, det lilla centrum som finns kring tunnelbanan och alla mysiga hus från 1950-talet. Själv bor jag i ett av det nyare husen i Bagarmossen där jag trivs hur bra som helst. Trean vi hyr är väl tilltagen med fantastiska förvaringsmöjligheter och enorma ytor för att vara en så pass ”liten” lägenhet. 200 meter bort har vi Bagarmossens centrum med affärer, restauranger och all upptänklig service. Så jag känner oftast att jag inte kan bo bättre. Tittar jag på förorterna jag passerar till och från Södertälje, känner jag att jag aldrig skulle finna mig tillrätta i någon av dem. Ibland funderar jag på att flytta till någon förort längs pendeltågslinjen mot Södertälje för att få bättre resor till och från jobbet – men jag skulle aldrig trivas där får jag en instinktiv känsla av. Jag vill bo nära eller i Stockholm, inte i någon förort någonstans. Som inflyttad stockholmare vill jag bo så, inte långt ifrån stan med långt pendlingsavstånd – då har jag hellre långa resor till och från jobbet. Hur konstigt det än må låta. Bagarmossen må vara en bit ifrån stan beroende på vad man jämför med, men är inte som att bo i exempelvis Södertälje, Östertälje eller Tullinge.
När jag flyttade till Bagarmossen för drygt 21 år sedan, då var det många som tyckte att jag inte kunde flytta hit eftersom det var så stökigt här – det räknades nästan som ett utsatt område. Men för mig, som bott i utkanten av Upplands Väsby i flera år var det rena drömmen att plötsligt mer än halvera mina resor in till stan. Plötsligt gick jag från att ha nästan en timme till centralen till att – som sagt – ha cirka 20 minuter inklusive promenad. Samma dag som jag flyttade in, skulle jag gå ut på kvällen och fira en släkting som fyllde år – och det kändes som en befrielse att bara behöva åka någon halvtimme innan vi skulle mötas upp. Den lyxen hade jag inte i Upplands Väsby. Nu har jag bra service runt knuten i och med Bagarmossens centrum, samtidigt som jag smidigt tar mig in till stan – ofta på kortare eller samma tid som någon som reser från Årsta eller liknande ställen som ligger närmare stan fågelvägen. För även om vissa ställen ligger närmare stan fågelvägen, kanske man tidsmässigt inte har samma tid i resa som från Bagarmossen eftersom jag inte har några byten på vägen – och dessutom bara knappa 200 meter att gå för att komma till tunnelbanan. Nu, efter 21 år, har Bagarmossen blivit alltmer attraktivt och folk strävar verkligen efter att flytta hit – det är en av de stadsdelar där priserna på bostadsrätter stigit som allra mest i Stockholm.

När jag flyttade till Stockholm 1999, hade jag på sätt och vis tur och lyckades prångla till mig ett förstahandskontrakt i Upplands Väsby. Jag insåg nog inte då vilken oerhörd tur jag hade, som fick ett förstahandskontrakt i Stockholmsområdet – många hade köat i åratal för att få ett sådant, medan det tog mig några få veckor att ordna en lägenhet. Jag bytte en liten etta i utkanten av Hudiksvall mot en tvåa i Upplands Väsby, hur osannolikt det än må låta. Sedan lyckades jag byta lägenheten i Väsby mot en stor tvåa i Bagarmossen – och har trivts i Bagis från dag ett. Ju längre tiden gått, ju mer har jag rotat mig här. Numera kan jag bara tänka mig att flytta om jag får något närmare stan, i annat fall blir jag kvar. Vi har haft diskussioner här hemma om att köpa lägenhet, men själv är jag lite emot det eftersom jag känner att jag trivs så pass bra i den lägenhet vi har. Då byter jag hellre till mig en annan hyresrätt med bättre läge inemot stan någonstans, men jag ser ingen anledning till att låna upp mig ännu mer än jag gjort för ett boende. Framförallt inte när vi har ett så pass bra boende som vi har, då ser jag inte anledningen till att köpa något, jag kan helt enkelt inte se anledningen. Det är en sak om man inte har ett boende man trivs med, då förstår jag att man köper sig ett boende om man har den inkomsten att man beviljas lån. Men nu har vi ett bra boende i form av en hyresrätt och då ser jag helt enkelt inte anledningen till att köpa något. Hade jag bott kvar i Väsby, hade jag absolut tänkt tanken att köpa en lägenhet – men numera ser jag inte att jag har behovet av en bostadsrätt. Man låser stora summor pengar i ett boende och måste dessutom ha en buffert ifall något går sönder eller man behöver renovera eller göra om. Sådant behöver man inte när man har en hyresrätt. Visserligen får man oftast inte igen de pengar man lägger på en hyresrätt, men å andra sidan ser jag det som att man betalar för en service som inte går att få om man köper sitt boende. I hyran ingår en service man inte får när man äger sin lägenhet – jag behöver bara ringa ett samtal så ordnas det med sådant som gått sönder, behöver ersättas och så vidare. För mig är det till största delen ett aktivt val att bo i hyresrätt och att det inte blivit någon bostadsrätt för min del. Ska jag köpa boende, då blir det isåfall villa eller radhus men inte lägenhet. Jag vet att man ofta pratar om att det är en investering för livet och visst är det en investering, men det är det med villa också.
Sen kan det vara lite lathet som gör att jag tycker en hyresrätt är bra och passar mig allra bäst. Det ligger trots allt en bekvämlighet i att ha allt serverat på det vis man har i en hyresrätt, inte minst när man har en bra hyresvärd – som vi råkar ha förmånen att ha. De fixar och donar och man slipper själv göra särskilt mycket för att bibehålla standarden i lägenheten eller fastigheten. För ett antal år sedan var det aktuellt med en eventuell ombildning till bostadsrätter i den här fastigheten, men som tur var fanns ingen övervägande majoritet för det bland hyresgästerna. Vi var många som protesterade och röstade emot – och till sist blev det ingen ombildning. Jag har inget emot bostadsrätter som boendeform, men jag är emot att man ombildar befintliga hyresrätter till bostadsrätter. Det finns många anledningar till att folk väljer hyresrätt och alla är säkerligen inte intresserade av den ”bostadskarriär” som högern pratar sig så varm kring. Man kanske inte kan få de lån som krävs – eller så vill man helt enkelt bo i en hyresrätt och tycker att det passar en bäst. Så jag är glad att vi inte blev tvingade att köpa eller flytta utan lugnt kunde bo kvar i vår hyresrätt. Och ska vi flytta så blir det till annan hyresrätt närmare stan, om jag får bestämma – men då ska det bli när det passar oss, inte när politikerna i stadshuset tycker att det är läge.

Så flytta ut ifrån stan är helt enkelt inte aktuellt, jag skulle med all sannolikhet inte trivas. För mig som inflyttad stockholmare, har jag flyttat hit för att bo i eller i närheten av stan, inte för att bo långt ute i någon förort. Då kan det lika gärna vara liksom, då kan jag flytta ifrån Stockholm helt och hållet. Så jag står fast vid att jag vill bo kvar i Bagarmossen och blir det en flytt – då ska det bli närmare stan och ingenting annat. Jag skulle inte finna mig till ro om jag hade längre resor till stan helt enkelt, sedan får jag betala priset att ha lång till jobbet, men då får det helt enkelt bli så. Å andra sidan kan man bo centralt och har nära till pendeln och då skulle mina jobbresor bli väsentligt mycket enklare. Om jag slapp bytet mellan tunnelbana och pendeltåg, skulle resorna funka avsevärt mycket bättre. Men det är väl drömscenario att få en lägenhet med gångavstånd till exempelvis centralen eller södra station – vem skulle vilja byta bort en sådan lägenhet mot en trea i Bagarmossen? Fast man vet aldrig och det är just därför jag har en annons ute om lägenhetsbyte i hopp om att någon ska lockas så småningom. Vi har ingen brådska någonstans utan kommer vara ytterst petiga när det gäller ny lägenhet. Det var skillnad när flyttade senast, då behövde vi verkligen ett rum till och var inte fullt lika petiga om vi är idag. Även om vi just då också bestämde oss för att invänta det perfekta objektet och inte bara ta första bästa trea vi hittade. Vi letade lägenhet under säkerligen närmare ett par år innan vi hittade lägenheten vi nu bor i – och som kändes helt rätt. Jag nyttjade de dryga 20 år jag hade i bostadskön och på så vis hamnade vi på första plats för lägenheten. Nu kommer det ta ganska många år innan jag har chans att få lägenhet genom bostadskön igen, men samtidigt tycker jag att det var värt att ”offra” dessa år i bostadskön för ett bättre boende. Vi behövde verkligen ett rum till och har nu en härlig trea på 84 kvadratmeter att husera runt i.
Jag skulle verkligen inte finna mig tillrätta om jag återigen skulle behöva pendla långt för att komma in till stan. Bagarmossen har blivit hemma sedan jag bott här i över 20 år. När jag sitter där på pendeln på väg till eller från Södertälje brukar jag titta på de områden jag passerar och fundera över hur det är att bo där. Det är ofta trista hyreskomplex, intetsägande områden som blivit någon form av förvaring för människor. Självklart kan det finnas mysiga områden även utanför Bagarmossen, jag säger inget annat, men rör man sig längs pendeltågslinjen mot Södertälje känns det inte som att det är där dessa områden ligger. Sedan vet jag inte om jag skulle trivas överallt i innerstan heller, jag kanske inte skulle vilja bo längs Sveavägen, Hornsgatan, Ringvägen eller någon annan tungt trafikerad gata. Då skulle jag hellre bo längs någon sidogata, där det är tystare och lugnare. I Bagarmossen har vi hittat det perfekta läget, det är nära centrum men inte ”mitt i smeten”, så man slipper ljud och rörelse från centrum men är ändå där på bokstavligen två minuter. Så det är tyst och lugnt, samtidigt som allt finns inom räckhåll – kanske en situation man inte skulle ha inne i city…?