Visar: 1 - 10 av 42 RESULTAT
Dagbok

Det gäller att vara alltmer prismedveten

Det pratas mycket om hur mycket priserna har gått upp på sistone, inte minst på somliga matvaror. För många som inte har så stora marginaler är det säkerligen kännbart när matpriserna går upp. Vi, som bara är två och dessutom med hyfsat okej inkomster, har det inte varit fullt lika kännbart att priserna gått upp. Vi har inte behövt ändra våra matvanor särskilt mycket, däremot är det klart att man blivit lite mer prismedveten på sistone. Man tittar mer på kilopriser, köper storpack och jämför olika märken. Jag vet ungefär vilka märken jag tycker är bra och vad jag kan tänka mig att köpa eller ej.
Så även om vi inte ändrat våra matvanor särskilt mycket, har vi som många andra börjat titta lite på priserna när vi handlar. Det blir mer storpack och vi letar mer på nätet efter billiga varor. Bland annat köper vi storpack med kaffe från ett ställe med lägre priser, från ett annat beställer vi bland annat ris.

Diverse

Jag lägger inte till vem som helst på Facebook

Det här är ett ämne jag har haft uppe till diskussion tidigare på bloggen, men det tål tydligen att upprepas till leda. För jag blir faktiskt lite småtrött på det hela, det ska jag inte neka till. Titt som tätt får jag vänförfrågningar på Facebook från personer som följer min blogg. Och det är visserligen roligt att få en sorts respons från personer som följer bloggen. Men grejen är att jag inte lägger till ”vem som helst” på Facebook, så är det bara. För att jag ska lägga till någon på Facebook, ska det vara en person som jag har en mer uttalad relation till vederbörande än att hen följer min blogg. Det ska vara till exempel en kollega, klasskompis (eller en före detta sådan) eller släkting eller liknande, men att man följer min blogg räcker inte för att jag ska lägga till dig på Facebook.
Jag är stenhård på den biten, mycket för att det jag lägger ut på Facebook är lite personligare än innehållet på bloggen. Det gör att jag vill ha lite mer koll på vilka som finns på min vänlista. Jag vill liksom känna vederbörande på något sätt för att man ska få en plats på min Facebook.

Dunkla rum

Lika mysigt som ett obemannat dårhus

Det är några år sedan jag senast hade anledning att vara medlem på någon internetdejtingssajt. Under ganska många år fram till 2016 var jag med på olika dejtingsajter och jag hann gå på en hel del dejter innan jag träffade rätt person. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte gav upp för länge sedan under mina år som internetdejtare – liksom att jag ångrar att jag inte skrev ner historierna kring de knäppgökar jag råkade ut för. Jag vet att jag för några år sedan skrev ett långt blogginlägg om de värsta psykfallen jag dejtat, men inlägget har försvunnit i någon flytt mellan olika bloggportaler. Vilket är synd eftersom det så här i efterhand är något man kan skratta lite åt, faktiskt tycka är lite roliga minnen på något makabert sätt. Det är inte något av dessa psykfall som utsatt mig för misshandel eller liknande, utan de har mest varit knäppa i största allmänhet bara.
Några sticker dock ute lite extra och har en extra plats i mitt minne. Några personer som trots sitt beteende lärt mig saker om livet, om att vara lite uppmärksam på saker och att vara duktigare på att sätta gränser för vad jag själv tolererar. Jag skulle idag inte tolerera bråkdelen av vad jag gick med på då, för drygt åtta år sedan.

Diverse

Hur orkar folk ha så aktiva liv?

Jag följer en rad andra bloggar, som jag besöker mer eller mindre dagligen för att läsa vad den aktuella bloggaren skrivit om. Det roligt att utöver övriga sociala medier läsa andra människors tankar om tillvaron och se vad som sker i deras tillvaro. Man kan få idéer och inspiration på saker att göra själv, läsa recept, få boktips och en lång rad andra saker.
Men det går inte att komma ifrån att man ibland undrar hur folk hinner med allt de tycks göra? Det är inte bara intrycket man får på diverse bloggar man får det intrycket, utan även på till exempel Facebook och Instagram. Man matas ständigt av allt roligt som folk tycks göra hela tiden.
Jag hänger ganska mycket i sociala medier, inte minst när jag är uttråkad i olika sammanhang. Och det är lätt att få intrycket att folk har massor av tid och pengar för att kunna göra både det ena och det andra. Jag kan själv känna att varken tid, pengar eller ork skulle räcka till allt som folk verkar ha för sig. Ska man lita på vad som läggs upp i sociala medier, är folk extremt aktiva och man undrar hur folk hinner med? Det dricks öl, reses, görs utflykter, umgås med nära och kära, fikas, bakas och lagas komplicerade maträtter.

Diverse

Gallring i sociala medier en gång för alla

Det är inte bara i min mejl som jag påbörjat en gallring. Jag är rätt less på alla massmejl jag får hela tiden och har påbörjat arbetet med att avsäga mig prenumerationen på alla massutskick jag inte vill ha – och så är det med den stora majoriteten av de massmejl jag får. Det är ytterst få jag ens läser, utan de allra flesta raderar jag fortare än det tagit att ta emot dem. Numera får jag i princip bara jag mejl jag trots allt läser mer eller mindre noggrant och det är faktiskt väldigt skönt.
Nu börjar nästa arbete, nämligen att gallra i vilka grupper jag är med i på sociala medier. Efter att ha ledsnat på massmejl som dyker upp i inboxen i tid och otid, har jag nu börjat störa mig på vad som dyker upp i flödet när jag besöker sociala medier. Åtminstone jag själv tillbringar ganska mycket tid vid olika skärmar och därmed även sociala medier, så jag tycker det är viktigt att det som dyker upp i flödet ger positiv energi.

Diverse

Företag av idag får helt enkelt tåla dåliga recensioner på nätet

Minns ni Däckhuset i Kalmar, som jag skrev om för ett antal år sedan? Jag fick ett uruselt bemötande i samband med att jag lämnat in en moped på service och skrev ett argt blogginlägg om vad som hänt. Blogginlägget fick Däckhuset att gå i taket och jag blev JK-anmäld för förtal. Grejen är nu bara att förtallagstiftningen bara skyddar personer, inte företag. Ett företag kan i lagens mening helt enkelt inte bli utsatt för förtal. Så JK-anmälan ledde aldrig någonstans, det enda som hände var att det blev en hel del skriverier i lokala medier i Kalmar om anmälan – och mitt blogginlägg om Däckhuset fick en enorm spridning. Det skrevs insändare i lokaltidningarna där JK-anmälan kritiserades och jag togs i försvar – det blev helt enkelt en väldig uppståndelse kring det hela, som Däckhuset förmodligen inte alls hade räknat med. Så istället för att tysta kritiska röster, fick kritiken emot Däckhuset en större spridning genom att man just gjorde en JK-anmälan.

Dagbok

Det börjar bli dags för ny dator

Det smärtar verkligen, det gör så ont. Men jag har börjat inse att det snart är dags för ny dator. Sakta men säkert, bit för bit börjar min nuvarande dator att ge upp. Allting tar tid och man måste ett evinnerligt tålamod när man sitter vid datorn. Den är välanvänd, det ska erkännas – jag har suttit många, många timmar vid datorn. Så egentligen kanske det inte är så konstigt att den börjar ge upp så smått. Men det är oerhört taskig tajming, jag har helt enkelt inte råd med en ny dator just nu. Framförallt inte när man just har flyttat och sedan varit sjukskriven under merparten av våren, då har min inte särskilt mycket pengar över till annat än det allra viktigaste.
Frågan är väl om det någonsin är ett bra läge att datorn ger upp? Men det finns dåliga tillfällen och sen finns det sämre tillfällen. Och det här är ett sämre tillfälle, minst sagt.

Dagbok

Unsubscribe from this list

Alltså, hur trött är man inte på alla reklammejl man får i inkorgen hela tiden?! Vissa dagar tycker jag inte att jag gör något annat än raderar reklam från inkorgen. Jag brukar alltid avsäga mig prenumerationen av nyhetsbrev och reklam när den möjligheten finns, vilket det oftast gör när det är seriösa företag. Men många gånger går det inte mer än några få veckor, så är utskicken igång igen från samma företag – detta trots att man försökt avsluta prenumerationen.
Är det någon som överhuvudtaget läser dessa mejl? Finns det någon som tänker ”åh, vad kul, nu har jag fått reklam från det här företaget”. Finns det folk som på fullt allvar sitter och går igenom dessa mejl noggrant och läser dem från början till slut? Själv har jag nog aldrig gjort det, måste jag säga. Jag tycker mestadels att dessa utskick är en besvärande belastning, i princip att jämställa med annan spam och till 99,9999 (…) % läser jag dem inte överhuvudtaget utan raderar dem snabbare än de kommit. Givetvis sedan jag sett till att avregistrera mig från sändlistan.

Diverse

Ibland funderar jag på att lämna sociala medier

Jag blir så trött på folk som inte kan bete sig i sociala medier. Folk som tycker det är helt okej med påhopp, kränkningar eller bara vara allmänt otrevlig. Sociala medier är ju i sig inget nytt, så vi borde vid det här laget ha lärt oss hur man faktiskt beter sig i dessa sammanhang. Men somliga tycks faktiskt besitta ganska grava inlärningsproblem och kan inte greppa hur man beter sig mot sina medmänniskor – även det sociala samspelet sker via en dataskärm och ett tangentbord.
Jag har i skrivande stund bloggat i ungefär 15 år och som bloggare gäller det att väcka känslor för att få läsare – och framförallt för att få läsare att komma tillbaka till bloggen igen. När jag skriver mina inlägg, kan jag ibland spetsa till budskapet helt enkelt för att väcka reaktioner och kanske faktiskt provocera lite. Men med det sagt, är jag noga med att aldrig kränka, förtala, vara otrevlig eller ägna mig åt några andra dumheter. Jag ventilerar vad som är mina åsikter, men håller mig inom ramarna för ett sunt, socialt samspel.

Diverse

Vem som helst får faktiskt inte vara min vän på Facebook

Det där med sociala medier är inte alltid helt enkelt. Folk blir som förbytta så fort de hamnar bakom ett tangentbord, skymd av en skärm och inte har en levande person framför dig, utan du kommunicerar genom datorn. Det där med social kompetens tycks totalt försvinna när man sitter gömd bakom en dataskärm.
Det lustiga är att personer som jag i verkliga livet – utanför internet – kan uppleva som trevliga, snälla och socialt kompetenta visar helt andra sidor när man kommunicerar på till exempel Facebook. Plötsligt kan det komma riktigt otrevliga kommentarer från dessa personer, kommentarer som jag tvekar på om de skulle komma med om man satt ansikte mot ansikte.