Att skapa en webbplats utan att marknadsföra den är som att trycka annonser utan att dela ut dem

På senare tid har jag fått ligga i när det kommer till att få ut inlägg varje dag. Mitt fullspäckade schema har inte tillåtit mig att sitta så mycket vid datorn som jag är van vid och därmed har det där med bloggen kommit lite i andra hand. Jag är i dagsläget uppe i drygt 500 dagar och ungefär lika många inlägg i rad – och tänker göra vad jag kan för att inte bryta detta. Självklart kommer en dag då jag inte kommer ha möjligheten att skriva och helt enkelt får bryta mitt pågående rekordförsök i antalet dagar på rad på bloggen, men fram tills dess ska jag göra vad jag kan för att inte göra det. Sen är det självklart så att kvalitet går för kvantitet, vilket gäller även här på bloggen – jag publicerar inte bara för att publicera något, utan det ska vara ett vettigt inlägg också. Jag korrekturläser inläggen flera gånger för att försöka minimera stavfel och konstiga formuleringar, jag klurar länge på olika ämnen innan jag faktiskt skriver ett inlägg bara för att det ska bli kvalitativa inlägg. Varje inlägg kan ta timmar att skriva eftersom jag är så pass noga med varje inlägg. Så det blir mycket jobb som ligger bakom inläggen, mycket arbete som jag knappt får betalt för. Men det är inte pengarna som gör att jag bloggar, utan det är en ren och skär hobby som jag tycker är otroligt rolig och stimulerande. Skulle man sedan tjäna en bättre slant på bloggen hade det förstås varit roligt, men det är inte det som är huvudanledningen till att jag bloggar.
Men det är inte alltid lätt att hinna med bloggen, när man jobbar heltid och dessutom driver en firma vid sidan av jobbet. I normala fall brukar jag ofta utnyttja möjligheten till att fördatera inlägg för att på så vis inte behöva skriva något varje dag. Eftersom jag jobbar vissa dagar och har inspelningar på andra dagar, så har jag helt enkelt inte tid att skriva varje dag. Då är det klockrent att vissa dagar kunna skriva flera inlägg och sedan fördatera dem så att ett inlägg publiceras varje dag. Länge fanns inte den funktionen på tidigare bloggportaler där min blogg legat, men nu finns den och jag är en frekvent användare av denna funktion.

Sen är bloggen ett fantastiskt verktyg att nå ut, till skillnad från hur det var för 25 år sedan innan internet, bloggar och andra sociala medier. Idag kan man göra sin röst hörd på ett sätt som inte gick innan internet, vilket är ett fantastiskt framsteg. För 25 år sedan fick man förlita sig till vanlig media, som tidningar och TV-nyheter – och där är det ytterst sällan man tar upp nyhetstips som kommer in, är i alla fall min erfarenhet. Numera kan man lägga ut i princip vad som helst till allmän beskådan bara man har en någorlunda seriös hemsida och/eller blogg. Det kanske inte får samma räckvidd som om man tar upp det i TV-nyheterna, men kan ändå nå ut till nog så många – tillräckligt många för att ett blogginlägg ska kunna fungera som en bra påtryckningsmetod. Sen är det inte alltid poppis när man lägger ut negativa inlägg om exempelvis företag på internet – jag tänker till exempel på när jag själv blev JK-anmäld för förtal för en jäkla massa år sedan av Däckhuset i Kalmar. Det är trots allt ett antal år sedan och jag tror att företag alltmer börjat vänja sig vid att om de missköter sig, så kan det få viss spridning på nätet. Men då, för cirka 15 år sedan, var fenomenet fortfarande tämligen nytt och företagen inte så vana vid att bli omskrivna på detta sätt. Idag hamnar det ofta på nätet om ett företag missköter sig på ett eller annat sätt, så det är bara att bita i det sura äpplet.
Men sociala medier överhuvudtaget ger alla som vill en ”offentlig” röst och möjlighet att nå ut med budskap som folk kanske behöver få veta. Och det ger en helt annan ”makt” till den lilla människan, en makt som inte fanns tidigare. Konsumentmakten har blivit större, eftersom det blivit lättare att sprida betyg och omdömen om företag – inte bara genom sociala medier, utan även genom olika sidor där man kan lämna omdömen om företag.

Är man sedan skicklig att marknadsföra en hemsida eller blogg, så kan man nå ut väldigt stort med sin sida och därmed det man vill säga. Det är verkligen svårt att nå ut i mediebruset, men det går faktiskt och man kan lyckas med vissa mått av tur och skicklighet. Jag har bloggat i många år och har inte skrapat ihop några jättehöga läsarsiffror. Men jag har en tämligen trogen läsarskara och sen är det en hel del läsare som kommer och går. I perioder har jag höga läsarsiffror, i andra perioder år siffrorna lite lägre. Sen beror det förstås vad man skriver om, så enkelt är det ju. Vissa inlägg drar till sig många läsare, medan andra knappt läses av någon alls. Mitt inlägg om när jag slutade på Trafikverket förra året drog till sig flera tusen läsare, detsamma gällde mitt öppna brev till Grand hotell i Saltsjöbaden från i nyår efter att jag och sambon haft otur i samband med några besök där. Så det gäller verkligen att marknadsföra sina inlägg, att skriva rubriker som drar till sig läsares intresse och att ha en sida som sökmotorer finner lätt.
Jag själv kommer aldrig att bli någon stor bloggare, det har jag inte några som helst förhoppningar om. Men jag har hittat vissa knep med att nå ut med det jag skriver om, jag har märkt vad som drar till sig läsare och vad som inte gör det. Och det ska förstås erkännas att det är väldigt mycket roligare att blogga om man har läsare och får reaktioner på det man skriver. Ibland lyckas man med vissa inlägg, sedan kommer flertalet inlägg där man inte får särskilt många reaktioner av olika anledningar. Men det är sådant man får leva med som bloggare, att reaktionerna går upp och ner – precis som besökssiffrorna.