allkonstnarenSå kom deklarationen häromdagen och det var ganska rolig läsning. Jag brukar få tillbaka på skatten i princip varje år, jag tror det bara hänt två gånger att jag fått restskatt – och då har det bara varit på några få hundralappar jag varit tvungen att betala. Så normalfallet får jag tillbaka pengar, vilket brukar vara väldigt skönt. Det är ett bra tillskott i kassan när skatteåterbäringen kommer. I år får jag tillbaka närmare 20.000 kronor räknar jag med. I en första uträkning är återbäringen nästan 17.000 kronor, men då har jag ännu inte deklarerat för min enskilda firma. den sistnämnda delen brukar ge ytterligare några tusenlappar i återbäring.
Nackdelen när man har en firma att deklarera för, är att man brukar få vänta lite extra på pengarna innan de kommer. Jag googlade lite på när jag kan räkna med att pengarna kommer – och det verkar som att jag har dem på kontot i juni i år. Det blir ett välkommet tillskott inför semestern. Jag hoppas att min redovisningsbyrå gör sitt jobb och att jag har alla uppgifter i tid, men de brukar vara duktiga med att fixa allt som behöver fixas inför deklarationen. De fyller i alla bilagor till deklarationen, så allt jag behöver göra är att godkänna den vilket är väldigt skönt.
Jag har ju en del skulder, vilket gör att jag har en del räntor som jag kan dra av för. Sen vet jag av erfarenhet att det är risk för restskatt när man – som jag – jobbar dubbelt. Så just därför har jag bett min ordinarie arbetsgivare att dra extra skatt på min inkomst så att jag inte riskerar att åka på att betala restskatt när det är dags att deklarera. Det gör givetvis sitt till, sedan kommer alla andra faktorer såsom lån och så vidare där man kan dra av för räntan. Det är annars ganska få saker jag kan dra av för när jag deklarerar. Många kan dra av för resor och så vidare, men det kan inte jag eftersom jag inte har de utläggen. Men jag är nöjd med det jag får tillbaka som det är i år. Det kommer bli ett bra tillskott på sparkontot – och pengar som kommer väl till pass under semestern.
Jag är gammal nog att komma ihåg den tid då skatteåterbäringen kom i december istället. Minns ni vilka proteststormar det blev när skatteåterbäringen skulle börja betalas ut tidigare på året? Hur man trodde att det skulle påverka julhandeln – och en lång rad andra argument. Julhandeln har ju fortsatt att slå rekord år efter år trots att skatteåterbäringen kommit tidigare på året. Numera är det ju ett tillskott i semesterkassan istället inför julhelgen. Personligen kan jag tycka att ju förr man får pengarna, ju bättre är det trots allt. I nuläget skulle jag inte vilja vänta till december med att få igen de skattepengar jag betalat för mycket.
Jag har gått i valet och kvalet hur jag ska göra med ryskakursen jag gick i höstas och ligger efter med några uppgifter. I samband med terminsskiftet i januari kom jag lite på kant med skolan kring några uppgifter jag legat efter med. Jag har mejlat skolan och frågat vad som gäller kring dessa men inte fått något svar, så jag anser att jag gjort vad jag kunnat för att bli godkänd i kursen. Det vill säga, hade jag fått svar hade jag givetvis gjort vad som krävdes för att bli godkänd. Medan svaret från skolan var att det var mitt ansvar som student att reda på fakta – vilket jag ju försökt göra genom att mejla dem. Hela historien går att läsa här för den som vill.
Nu går jag lite i valet och kvalet om jag faktiskt ska komplettera under vårterminen och ge mig i kast med fortsättningskursen till hösten – eller om jag helt enkelt ska strunta i det hela. På sätt och vis vill jag ju faktiskt fortsätta med det projekt jag tagit mig för, nämligen att en gång för alla lära mig att prata ryska. Jag har tänkt på det i så många år att det känns dumt att bara låta chansen gå till spillo. Samtidigt känner jag att jag blivit så illa bemött, att jag inte har så värst mycket lust att fortsätta min studier vid just Högskolan i Dalarna. Hade möjligheten funnits, hade jag gärna fortsatt någon annanstans.
Bemötandet jag fick var verkligen en klapp på huvudet; “Du förstår att på svenska högskolor får man ta eget ansvar för sina studier”, ungefär så löd svaret. Jag har i skrivande stund 210 högskolepoäng och vet mycket väl hur det funkar på en högskola. Och jag står fast vid att jag tagit mitt ansvar, jag har försökt mejla läraren och frågat vad som gällt, men inte fått något svar. Vad mer kan jag göra liksom?
Samtidigt har jag tittat lite på andra högskolor och kommit fram till det – tyvärr – verkar som att Högskolan i Dalarna har det bästa utbudet på kurser i ryska. Framförallt när man som jag inte bara tänkt gå en nybörjarkurs, utan tänkt mig att plugga vidare.
Det har varit ovanligt lugnt på filmfronten de senaste veckorna, inte fullt så många uppdrag som det brukar vara. Januari vet jag av erfarenhet brukar vara lugnt, men februari brukar det börja ticka igång igen. Men inte i år. Några enstaka uppdrag har jag fått, sedan är något uppdrag som blev inställt på grund av sjukdom men i övrigt har det varit tvärdött. Det känns lite tråkigt, jag tycker ju om att gå på filminspelningar. Men man får väl gilla läget helt enkelt, det går inte att krysta fram uppdrag direkt. Jag har sökt de uppdrag som kommit ut och där jag har passat in, men det är verkligen inte många som hört av sig. Jag vet inte om konkurrensen hårdnat eller om det blivit tuffare tider även för filmbranschen. Det känns nämligen som att det är aningen färre uppdrag som kommer ut på något vis. Jag hoppas dock att det lossnar snart igen och att uppdragen börjar ticka in. Det känns som att det är fler uppdrag som gått att söka den sista veckan eller något sånt – så kanske är det på väg att börja vända igen.
Jag har ju hållit på i ett antal år med filmandet nu, så det har blivit en given del av tillvaron på något vis. Jag har vant mig vid de ofta långa inspelningsdagarna, vid fikaborden och det roliga “hänget” med de andra statisterna. För det är idel roligt folk man springer ihop med på filminspelningarna, något annat vore lögn att säga.
Sedan är det förstås en välkommen extrainkomst också. Även om det inte är stora pengar man tjänar på att vara statist, så ger det ändå ett visst klirr i kassan. Så visst märks det ekonomiskt när det är lugna perioder på filmfronten, det går absolut inte att komma ifrån. I och med att jag gör detta via min enskilda firma, har jag givetvis en del utgifter kopplade till firman – som måste betalas oavsett om jag får några uppdrag eller ej. Så det är förstås tacknämligt att åtminstone få uppdrag så att firman går runt varje månad.
Tänk vad beroende man numera är av alla teknikaliteter man omger sig av och vad handikappad man känner sig när något plötsligt inte fungerar. Tänk er att mobiltelefonen plötsligt får för sig att lägga av – eller internet anslutningen plötsligt går ner. Idag kretsar så mycket kring att ständigt vara uppkopplad, även om man inte är hemma. När något plötsligt slutar fungera, då blir man otroligt handikappad. för mig slutade båda mina mejladresser fungera under gårdagen. Eller rättare sagt, jag kunde inte logga in vi Telia för att kolla min mejl. Det gällde båda de mejladresser jag har, systemet sa bara att jag angivit felaktiga inloggningsuppgifter – detta trots att jag visst uppgav korrekta inloggningsuppgifter. Jag försökte givetvis att återställa lösenordet, men inte heller det gick att göra, utan systemet sa bara ifrån.
Jag hoppas innerligt att jag inte fått båda mejladresserna hackade, det skulle vara en total katastrof. Men eftersom det heller inte går att återställa lösenordet, så känns det som att det är själva systemet som ballat ur. Men man blir otroligt handikappad när man plötsligt inte kommer åt sin mejl. Som tur är, har det funkat att ta emot och skicka mejl via telefonen – så jag har inte varit totalt avskuren från omvärlden. Men jag föredrar trots allt att mejla från datorn, så jag vill gärna komma åt min mejl den vägen i första hand.
Idag var mejlen åter igång och det gick hur bra som helst att logga in. Känns jätteskönt att det inte var något långvarigt problem med systemet. Nu kommer jag åt mejlen som jag ska och det känns hur bra som helst. Trots allt blir man som sagt ganska begränsad när man inte kommer åt sin mejl. Sådana problem hade man inte för 25 år sedan, eller hur?! Grejen är att ena mejladressen jag har använder jag i min firma och jag riskerar att förlora pengar om jag inte kommer åt mejlen, där ofta jobberbjudanden kommer in. Så det är väldigt störande när man inte kommer åt mejlen, minst sagt.
