Tiden är inte något som vi har att förlora

Vecka 34 har gått fantastiskt fort, den har liksom bara flugit förbi i en hejdundrande fart. Men så har jag också haft extremt mycket inplanerat denna vecka – det har verkligen varit något varje dag. Jag inledde veckan med ett läkarbesök på måndagsmorgonen och åkte sedan hem för att vila och fixa lite innan det var dags att jobba nattskiftet. Efter avslutat nattskift åkte jag hem för att sova några timmar innan det var dags att bila ner till Borås för en filminspelning. Jag checkade in på ett helt okej hotell mitt i stan och hann sova en hel natt innan det var dags att stiga upp och bege sig till inspelningen. Det blev inget dyrt hotell, med tanke på vad jag betalade för hotellnatten så var det ändå helt okej. Jag åt middag i hotellrestaurangen på kvällen och det var nog enda besvikelsen under hotellvistelsen – maten var snyggt upplagt och luktade gott, men var i slutändan ganska trist och smaklös. Hotellfrukosten var däremot en fullträff och jag hann knappt bli hungrig till lunchen några timmar senare. Och det känns alltid lyxigt att bo på hotell, kanske för att man inte gör det så väldigt ofta längre.
Vid åtta på onsdagsmorgonen var det dags för inspelning – och det blev en en lång dag. Först strax innan halv åtta på kvällen var inspelning klar och jag kunde gå ut till bilen för att börja bege mig emot Stockholm igen. För en stund funderade jag på att börja köra och stanna på vägen för att äta middag, men insåg att jag skulle behöva stanna relativt omgående i så fall – och bestämde mig därför för att gå ner på stan i Borås för att få något att äta innan jag påbörjade den fem timmar långa bilresan hem. Jag hittade en liten italiensk restaurang där det blev pasta till middag – och där var jag riktigt nöjd med maten, som inte bara var snyggt upplagd utan dessutom både luktade och smakade bra. Sen var det dags att åka hemåt – och först framåt två på natten var jag hemma i lägenheten och kunde krypa ner i sängen.

På torsdagen var det dags för nästa inspelning, vilket kanske inte var en fullt lika rolig upplevelse direkt. Det började redan på onsdagen med att jag inte fick den information jag tyckte mig behöva inför inspelningen – ganska banala saker såsom start- och sluttid, plats och så vidare. Först sent på kvällen hörde man av sig och meddelade start och plats, men någon sluttid kunde man inte ge. Vilket var ganska irriterande, eftersom jag visste att jag skulle upp tidigt och jobba på fredagsmorgonen för att jobba. Som tur var, började jag först vid två på torsdagen och jag åkte dit i förhoppningen om att det skulle gå tämligen fort. Det började inget vidare, då jag inte fick tag i någon ansvarig på plats som kunde tala om vart jag skulle ta vägen – först efter en halvtimme fick jag tag i rätt person. Jag fick sedan sitta och vänta i fyra timmar innan det var min tur att börja spela in ”min” scen. När jag väl var klar med scenen, återstod ytterligare över en timmes väntan innan någon kunde ge klartecken att jag faktiskt var klar för dagen och kunde bege mig hemåt.
Ska jag se något positivt i det hela, så hade man bra fikabord och bra mat, men det var också allt. Folk var stressade, inte alla var trevliga mot oss varandra och allt kändes bara allmänt rörigt. Jag har inte filmat med det här produktionsbolaget tidigare, så det var liksom en ny upplevelse. Det är sällan jag brukar försöka hålla koll på vilket produktionsbolag som håller i en inspelning – men ibland känns det befogat att göra det – och helt enkelt ”svartlista” de bolag man inte vill jobba med igen. Hittills är det bara ett bolag som jag bestämt att inte ta fler uppdrag ifrån – och som jag faktiskt uttryckligen sagt till att jag inte är intresserad av fler samarbeten. Bolaget från i torsdags får dock ytterligare en chans innan jag bestämmer mig för om jag ska frånsäga mig fler samarbeten med dem.

Efter att ha filmat två dagar i rad, var det så dags att i fredags åka till jobbet, där jag nu tillbringat helgen. Många – inklusive skiftarbetare – tycker inte om att jobba helger, men mig gör det inte särskilt mycket att jobba under helgerna. Det är till och med så att jag kan tycka om att jobba helg lite då och då eftersom de är mycket lugnare än vardagarna. Så är det förstås inte på alla arbetsplatser med dygnetruntbemanning, men hos oss är det oftast så. Sen skulle det förstås vara tråkigt att jobba varje helg, det skulle jag inte vilja i slutändan. Men när man som jag jobbar varannan helg och ibland mindre än det, då gör det ingenting att jobba helger – åtminstone inte för min del. Jag kan till och med tycka att det finns vissa fördelar med helgtjänstgöring, i och med att man får vissa vardagar lediga istället. Man slipper gå på stan när ”alla andra” gör det och det blir lättare att få läkartider, tandläkartider och så vidare. Dessutom kan jag mycket enklare få ihop tiden med min hobby att filma, det blir liksom mer tid över till filmandet än om jag jobbat kontorstider. Jag tror det var en av faktorerna till att jag gick in i väggen för några år sedan, att jag försökte kombinera kontorstider med filmningen – det gick liksom inte ihop orkes- och tidsmässigt.
Nu återstår dock bara en dag på jobbet, imorgon måndag – och sedan har jag filmdag på tisdag, sedan är jag långledig som det ser ut just nu. Jag har en del småplock inplanerat, som läkarbesök, vaccination och ett bröllop (dock inte mitt bröllop) – men inga stora, ansträngande saker. Det som återstår att se är om någon övertid eller inspelning dyker med kort varsel – så som ju dessa ting har en tendens att göra. Inte minst övertid brukar ju dyka upp med kort varsel, men även inspelningar brukar kunna komma från en dag till en annan. Och det blir ju en viss spänning i tillvaron att inte alltid riktigt veta hur varje vecka kommer att bli. Visst kan det vara lite frustrerande att saker ibland dyker upp när man planerat in annat, men det går ju trots allt att säga nej till övertid och inspelningar. Vilket det trots allt händer ibland att jag gör – så länge det inte är snorbra betalt. Vissa inspelningar kan vara riktigt bra betalda medan andra bara ger några hundralappar, så vissa är det ingen större förlust att avböja. Men kommer en inspelning som ger flera tusen i arvode, då brukar jag inte vara sen att planera om. Nu ska jag i alla fall jobba dessa sista arbetspass och sedan försök njuta av att vara långledig en dryg vecka innan vardagen drar igång igen.